Som en nyplöjd åker

…ganska kala fält, fläckigt, randigt och tillstökat! Så ser min päls ut just nu:

Ingen kan jama att det är vackert, och stycke för stycke skalar Stora matte av mina värsta tovor med saxen, i brist på bättre. Mitt Vivalla Fluff ser ut så här hur mycket matte än borstar:

Och när tovorna väl lossnat så är jag lättad och glad! Faktiskt! Även om det kunde vara snyggare…

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

12 reaktioner till “Som en nyplöjd åker”

    1. Mjau, det gör den sannerligen! Det är skönt att ”cabba ner” så här till sommaren! Jag ska få finputs på klippet längre fram, lyckligtvis! TassKram Wikki

  1. Lilla gumman, det där med frisyrer är tydligen knepigt för både två- och fyrbenta! *fundilerar* Kunde inte mattarna ha rakat dig istället? Jam menar, nu när våren kommit och allt… det kanske skulle vara snyggare än tofsklippning? Rafael blev nyligen rakad och ståtar nu i en superkort päls där hans naturliga mönster precis har börjat komma tillbaka… det ser så läckert ut, säger matte!

    Tass från Imma, som hoppas att ni har haft en välsignad påskhelg!

    1. Mjau, det ska bli rakning men vi var tvungna att lösa frisyren akut med klippning under tiden… Min underpäls är lite knepig, helt plötsligt släpper den bara som ett enda sjok och trasslar ihop sej till en kaka som inte går att borsta bort eller kamma ut, jag är ju så förtvivlat pälsöm. Nu är det värsta borta i a f. Myyyyyyyys! TassKram Wikki

      1. Precis så fungerar Rafaels päls och därför klarar han inte av den själv och det att han är så ”räddhågad” kunde vi inte heller komma åt att hjälpa honom. Därför var det ju nödvändigt att ”söva” honom. Nja, han var ju inte helt sövd, men tillräckligt för att han inte skulle vara orolig över rakningen och när han sedan var hemma igen så visade han att han älskade livet utan den täta pälsen! Jag vet ju att ni vet hur lycklig Wikki är när hon får av sig pälsen, men kanske kan det inspirera andra som har långhåriga kissekatter….

  2. Du vet väl att allt klär en skönhet! *mjau*

    Vi behöver jama om hjälp med att försöka hitta ett jourhem; hemma i vårt badrum bor sedan nu ikväll en väldigt mager och emlig killkatt, nånstans kring året gammal, bara päls och benknotor på frusna, skakiga ben, men ack så social och kelig, så nånstans nångång måste han ha haft ett hem.
    Matte ska se till att det kollas efter chip när veterinären öppnar, men oddsen för att grabben är chippad är nog försvinnande liten. Öronmärkning fanns ingen, såklart, och inte är grabben kastrerad heller.

    Några dagar kan vi nog fixa att ha honom här, men två grabbar med kulorna i behåll kan ju bli sisådär lyckat, och killen behöver nog få äta upp sej lite innan han kan >snipp-snappas<. Matte skickar lite bilder sen också, kanske nån som kan känna igen honom, han är en väldigt tjusig och lite originellt tecknad svart-vit kille.

    1. Med sin speciella teckning tycker man ju att han borde hitta hem snart nog? *spinner* Nu är han med i ettt blogginlägg i alla fall! TassKram Wikki

Lämna ett svar till Wikki Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *