Till minne av Tussi

Knappt hade jag skrivit det förra inlägget klart, så fick jag veta att bloggvännen den öronlösa katten Tussi nu vilar i SkaparKattens Mjuka Tassar, just därför att hon blivit påkörd och dödad av en bil…
tussi5
Vad som gjort att Tussi tillbringat vintern ute och i mars kom till djurhemmet Tassebo med öron så illa förfrusna att de trillat av – ja, det visst bara hon själv… Tidningen Metro berättade om Tussi och många hörde av sig, men det tog tid att hitta ett hem till Tussi, som ville vara ensamkatt. Till slut fick hon ett efterlängtat hem i den lilla byn Mjöhult och fick en bästa vän i hunden Scott, som Tussi följde överallt. Och jag kan lova att hela byn hjälpte till att söka efter henne nu när hon försvann…

catangel

Mjau Tussi, du fick i alla fall ett halvår med en kärleksfull familj, som nu saknar dig – men jag tror att de kommer att känna när Scott viftar glatt på svansen ibland att en liten öronlös kattängel är nära och hälsar på!

Må SkaparKatten vaka över Dig!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

10 reaktioner till “Till minne av Tussi”

  1. Åååh nej, vi gråter nu… Ja, hon fick nog för en kort tid uppleva vad det innebär att ha ett gott jordeliv… Lilla Tussi, må du nu ha det evigt underbart i Regnbågslandet *sniff*… Tasskramar till alla sörjande…

    1. Mjau, det är i alla fall bättre att få en kort tid av kärlek än ingen alls???! Men visst hade den hellre fått bli minst tio år till?!! Det är bara det att ibland formas inte ödet så… TröstTassKramar Wikki

    1. Mjau, den glädjen att hon fick ett lyckligt halvår, den kan ingen ändra på…. Men jag känner djupt med Tussis familj och vännen Scott! NosPuss Wikki

  2. Vad ledsna vi blir men skönt att hon i alla fall fick en sista tid i kärlek, värme och omtanke. Nosbuff

Lämna ett svar till *Annmi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *