Att inte ge upp…

Burmakatten Suki, 7 månader, Melbourne, har sin mattes envishet att tacka för livet. Även om det var mattes slarv som nära på höll på att kosta henne livet…

suki1

Alla vi som har katter i hushållet vet hur duktiga de är på att krypa in i skrymslen och vrår, och är det något som kattungeägare i synnerhet bör ha koll på, så är det ”var katten katten är”! Det vill säga att misse INTE är i garderoben, förrådet, bilen, garaget, soptunnan – eller tvättmaskinen!

Matte Liz och familjen satt på fredagskvällen och tittade på tv, när de började sakna Suki, men tänkte att hon kanske gått ut en stund. Inte förrän Liz gick för att tömma tvättmaskinen gjorde hon den hemska upptäckten: Suki låg livlös under all tvätt i botten av tvättmaskinen, av allt att döma död. Men när hon lyfte ut katten gav hon små ljud ifrån sig och svaga livstecken.

Familjen tog Suki till närmaste veterinärklinik, som dock tyckte att de inte kunde göra något, kattens temperatur var knappt mätbar och några hjärtslag hördes inte ens. Men Liz gav inte upp utan åkte envist vidare till ett mer avancerat djursjukhus, där Suki värmdes upp med varmluftsfilt och lades i syrgastält. Veterinärerna vågade inte lova något och familjen åkte hem för att förbereda barnen på det värsta…

Suki hade gått igenom både tvätt-, centrifug- och torkprogram med följd att hon fått ned vatten i lungorna, ögonen svullnade igen, kroppen också full av svullnader, hon hade hjärnskakning av att huvudet slagits mot tvättmaskinens väggar vid upprepade tillfällen, det var vätska på hjärnan och dessutom fick hon allvarlig diarré på grund av allt tvättmedel hon fått i sig, berättar Herald Sun.

Men katter har ibland nio liv, och på lördagen tog sig otroligt nog Suki upp på tassarna igen och på kvällen kunde hon redan åka hem! För säkerhets skull åker Suki på regelbundna kontroller, berättar 9News, men annars mår hon bra. Och ren är hon…
suki2

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

8 reaktioner till “Att inte ge upp…”

  1. Fyjam så hemskt! Jag bara ryser när jag tänker på hur rädd kissen måste varit. Husse brukar alltid känna efter eller kolla var vi katter är innan han kör igång. Det är lätt gjort och kan förhindra en tragedi.

  2. Åh Wikki vi mådde lite illa när vi läste det. Matte kollar tre gånger innan hon stänger luckan. Samma med torktumlaren, hon har noja att sånt skall hända. Om hon skulle tvivla så sätter hon inte på maskinen då är det bara att leta även om hon vet att vi inte är i maskinen : )

    Kan knappt förstå att missen överlevde. Helt sanslöst!

    NosPuss Sven och Signe

    1. Tur att det var frontmatad tvättmaskin. Med en toppmatad hade kissen inte klarat sig, för en sån har annat vattensystem… *burr* TassKram Wikki

    1. Mjau, det gör våra människor också! För jag ligger i tvättmaskinen ibland och leker att det är min u-båt! TassKram Wikki

  3. Hu, vilken pärs, stackars kise ju. När vi hade maskin så var den alltid tom till den skulle köras på så sätt såg man lätt om där var en katt i, vilket där faktiskt aldrig var. Det ”värsta” vi gjort är att glömma ena katten i klädkammaren, han älskade att ligga där inne med dörren stängd, vi åkte till mina föräldrar o när vi kom hem så kom han inte o hälsa, vi kom på.. Öppnade dörren o där låg han o sov fortfarande, puh, han hade inte märkt nått 🙂 Nu har vi ingen klädkammare längre o han saknar den.

    1. Inte som mattes gammelkatt Semlan på Landet då, som absolut ska sova på en hylla i pannrummet. Med stängd dörr, kolsvart o s v. Men jag lovar att hon HÖRS när hon vill ut! TassKram Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *