Mertons resa

En sliten gammal katt tassar över Regnbågsbron. Han funderar så på allt som hänt den senaste tiden, att han knappt märker Grindkatten som håller upp Pärleporten och släpper in honom i Katthimlen.

Katten Merton begrundar sitt liv. Först var det all den där tiden av lyckligt kattungeskap, och sedan… Minnesbilderna är så brokiga. Så kommer den där tiden, med livet hos en matte som inte brydde sig särskilt bra, hur mycket kärlek han än strävade efter att ge. Merton vet inte själv vad det var som fick honom att, trots hunger och svaghet, slutligen sökande ge sig ut och gå utmed vägen tills hans krafter tog slut och han blev liggande. Kanske var det kattens instinktiva önskan att få bege sig undan och dö?

merton

Men en man med gott hjärta stannade vid vägkanten och lyfte upp den liggande svaga Merton. Han hade mjuka händer som inte tvekade att smeka den smutsiga utmärglade gamla katten och så tog han Merton till en kvinna som han hoppades kunde hjälpa… En liten livsgnista hängde sig kvar och höll kattens hjärta slående.

Och förunderligt, fick han bli sedd och omhuldad, verkligen smekt och älskad, Merton. Den sista tiden. Han fick komma vidare till ett hem med värme och god mat, bli ompysslad och de tog ömsint hand om honom fastän hans sjuka kropp signalerade i hemlighet att det var för sent… Merton svarade med att ge all sin tacksamhet och älska som bara en osedd katt kan: Fullt ut!

Han var inne på sin svåraste men korta resa. Merton jamade inte så mycket om det. Han kände bara en stilla frid över att hans sista tid inte skulle behöva vara en kall svältdöd, och förstod att detta varit hans livsuppgift: Att få ge hela sitt flöde av kärlek, så intensivt han bara kunde, den veckan som fanns kvar.

I natt somnade han in, varsamt hållen i en famn, smekt och kysst farväl på nosen. Efterlämnande ett oförglömligt spår av spinnande tacksamhet och ren kattlycka hos dem som vårdat honom…

När Merton stannar till på sin tankspridda vandring över De Saligas Ängar står han framför SkaparKatten. Han känner sin magra kropp fyllas av läkande liv och förstår att hans resas mål är nått. SkaparKatten ler uppskattande, rör vid hans panna med tassen och säger: ”Det är fullbordat.”

Och långt borta, i de levandes värld, känner de människor som vårdat Merton, en märklig våg av värme i hjärtat. De stannar upp och viskar till sig själva ”Tack Merton, för din kärlek!”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

16 reaktioner till “Mertons resa”

  1. Hej Wikki, nu sitter jag här med tårar i ögonen.
    Jag var tvungen att låta min ”gamla” katt, Sabrina, få somna in i går. Hon hade de flesta krämpor som gamla katter ibland kan få, blåsljud på hjärtat, höga köldkörtelvärden och elakartade juvertumörer och har även blivit behandlad för dessa krämpor under en tid, men nu hade det gått så långt att jag var tvungen att ta det tunga beslutet att låta henne få somna in. Hon var min första katt och en hittekatt och idag så skulle det ha varit 10 år sedan hon kom hem till mig.

    1. En Mjuk TassKram till dig, Maria! Sabrina fick tio lyckliga år och det skall du vara stolt över! Och du, läs ”En katts farväl” under viktiga KattSaker i vänsterspalten – hoppas att det kan ge någon tröst! NosPuss Wikki

  2. Kära Wikki!

    Så oerhört skönt för Merton att få sluta sina dagar i ett kärleksfullt hem. Eftersom jag förstår var det var så ber jag dig hälsa från oss här i Otterbäcken och säga att vi är så tacksamma och glada över att han fick komma till henne och där få dö omhuldad och i en kärleksfull famn.

    Kramar från matte och gammelmatte

    1. Mjau, det är framfört! Jo, det finns goda famnar för dessa små som behöver kärlek – men det behövs fler!! Hoppas att vi kan finna dem! Alla katter kan ju inte flytta in hos er! NosPuss Wikki

  3. Jag önskar att alla katter som har det svårt skulle träffa på en man eller kvinna med gott hjärta, oavsett om de har lång tid kvar tills de ska träffa Skaparkatten, eller om det är nära förestående. Det borde vara en rättighet för alla djur, och människor, att vara älskade och omhändertagna på sina egna små villkor. Jag tror Merton har det bra där uppe och att hans tass vilar över de som hjälpte och stödde honom för resten av deras liv.

    1. Mjau, Kattson och jag tror att du har en egen liten cirkel av skyddsänglakatter omkring dig, du också!? NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *