Rafaelas berättelse: Långpälsade hemlösingar lider…

Att ha en långhårig katt är ett speciellt ansvar – en stor tjock päls som måste skötas, och det behöver en katt mänsklig hjälp med. Det är få långhårskatter som klarar sin fäll utan lite bistånd av en mänsklig tass! Så när en långhårskatt gått ute hemlös en längre tid blir det sällan någon mjuk fluffig päls kvar på den, utan snarare ett ihoptovat pansar, som är mer till plåga för katten än skydd.

Nu ska ni får höra om katten Rafaela:rafb
Örebro katthem fick ett akutlarm om en katt i mycket dåligt skick som behövde omvårdnad omgående. Den hade setts några dagar på soptippen i Stora Måle i närheten av Lindesberg och vänliga människor slog larm. Ett par personer från katthemmet åkte dit – och det var verkligen en sorglig syn som mötte dem.

Rafaelas jourmatte berättar: ”När jag fick se Rafaela så gjorde det ont i hela min kropp. Hennes så kallade päls var som en stor gigantisk fäll som höll henne i ett plågsamt järngrepp, bara huvudet var fritt samt frambenen upp till skulderbladen, resten av kroppen kunde hon knappt röra då hon var fånge i sin egen ihoptovade päls. Hon stod på tå med bakbenen som inte kunde fällas ned till ”normalläge”. Varje rörelse var smärtsam. Hon trillade flera gånger när hon försökte gå på grund av att hon inte kunde hålla balansen, hon klarade inte av att bära upp fällen med sin magra lilla kropp.”
rafb1b
Det som sker med en långhårig katt som blir alldeles ihoptovad är att blodcirkulationen till slut avstannar och då lossnar slutligen fällen från katten, detta är naturligtvis en MYCKET plågsam process. I Rafaelas fall så hade pälsen släppt på främre delen av kroppen.

Att välja vad som skulle prioriteras mest akut med denna katt var svårt. Under denna gigantiska fäll så var det inte mycket till kisse. Först var hon tvungen att få i sig lite näring och sedan så snart som möjligt sövas för att få bort fällen. Rafaela hämtades en måndag och på torsdag samma vecka fick hon en tid för rakning. Katten VRÄKTE i sig mat de första dagarna, så mycket som bara fick plats i den lilla kroppen. Hon fick väldigt många och små portioner, eftersom hon befunnit sig i svälttillstånd så länge (flera månader) så för mycket mat på en gång skulle kunna göra henne sjuk. Som tur var så hade jourmatte semester och hade tid med den omvårdnad som krävdes. Det var underbart att kunna servera henne så mycket godsaker, hon njöt i fulla drag av kokt fisk och kyckling, äggula utrört i vispgrädde samt kattungemat.
rafb2b
Rakningen tog lång tid, hennes skinn var alldeles för stort för den magra kroppen och satt som klistrad intrasslad i den enorma fällen. Under fällen visade sig i princip ett skelett med skinn på som vägde 1,8 kg. Huden var oerhört irriterad med eksem, kraftiga hudavlagringar och mjällande skinn. Hon luktade fruktansvärt. Hon var het i skinnet efter fällen, så man kan tänka sig att den fungerat som ett hemskt termotäcke i den heta försommaren! Veterinären påpekade att hade det regnat på henne så hade det bildats mycket värre eksem, om det även kommit in väta under den täta fällen som inte kunnat dunsta. Men om Rafaela gått ute så kan hon knappast ha sluppit regn – det kanske inte ens trängde igenom pälspansaret?rafb3b
När Rafaela vaknade ur narkosen lyste det av lycka i hennes gula ögon! Hon kunde röra sig och hon kunde tvätta sin kropp! Hon tvättade sig otroligt mycket första dygnet.

Nu har Rafaela bott i jourhemmet i två veckor och hon är numera en mycket gladare kisse. Hon njuter av varje ögonblick i sitt liv. Hon behöver inte längre fundera över hur hon ska få tag i nästa måltid och sover alltid i en favoritbädd hon valt ut. Hon sover otroligt mycket, det är ju en hel del hon har att ta igen och smälta. Rafaela har snabbt ökat i vikt och numera syns inte längre hennes revben så markant, hull och muskler återkommer sakta men säkert.
rafb4
Igår gjorde hon ett jättestort framsteg: För första gången sedan fällen rakades av så kan hon nu äntligen böja sina bakben och kan fälla ned fötterna så hon slipper stå och gå på tå! Tidigare satt hon ju fast i ett järngrepp och hade under så lång tid hållits fast på det viset av sin päls så det tog tid innan kroppen återhämtade sig. Men nu kan hon alltså sätta sig på rumpan, vika sina bakben och fälla ned baktassarna.

heartcat2

Nu får Rafaela, som också kallas för Lilla Blå, stanna hos jourfamiljen tills hon blir adopterad via Örebro katthem. Hon ser lite toksöt ut nu med hår bara på huvudet och fötterna, men så fort pälsen växer ut så kommer hon att bli lika fin på utsidan som på insidan! Hon är en otroligt kärvänlig och social katt. Frågorna är många kring hur hon hamnat på soptippen… Men det viktiga är att den hemska mardrömmen nu fått ett lyckligt slut. Det värmer mitt hjärta att flera vänliga själar sett till att hon nu är i trygghet!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

28 reaktioner till “Rafaelas berättelse: Långpälsade hemlösingar lider…”

    1. Mjau, nu väntar jourhemmet bara på att Rafaela ska bli så pigg att hon orkar med att badas – det har man inte vågat göra förrän hon vilat ett tag. NosPuss Wikki

  1. Vilken tur att missen kom in och fick bort den där eländiga pälsen! Vi har haft 3 långhåriga i kolonin och de hade massor med tovor också 🙁 Bönan hade svårt att gå pga sina tovor bak i rumpan 🙁

    /Malin

    1. Mjau, långhåriga katter lider väldigt när pälsen blir så tovig – det stretar och smärtar för minsta rörelse de gör!
      NosPuss Wikki

    1. Mjau, din lillasyster är katthemmets verkliga klippa just nu och jag vet att Rafaela är i det bästa händer! ?
      TassKram Wikki

  2. Matte grät när hon läste om kissen. Stackars liten, vi e så glada att hon fick hjälp å kärlek å trygghet å mat när hon vill. Måtte hon få ett tryggt och lyckligt liv hädanefter.

    1. Mjau nu hoppas vi bara att hon klarar att återhämta sig – det är en stoooor påfrestning för en liiiten kropp! NosPuss Wikki

  3. Vi vi överösa de människor som räddade och tog hand om söta lilla Rafaela med Nosbuffar och tasskramar!!! Åååh, vad sådana tvåbeningar gör en glad :-). Varmande nospussar till lilla Rafaela, så klart!

    Tasskram

  4. ja man blir målös, gråtfärdig med klump i magen
    stackars stackars lilla liv,,,,,,,,
    katten är det vanligaste husdjuret men tyvärr oxå det mest missskötta
    vad lessen jag blir……..

  5. Underbara människor.
    Ni vet ju att ni alltid får massor tillbaka.
    Va rädd om Rafaela. Hon kommer att älska er över allt annat.
    Visst Wikki?
    Nalle o Lasse

  6. vilken tur för lilla Rafaela att hon fick komma in, och bli av med denna fruktansvärda fäll, har sett sådan katter, tyvärr, som inte ens kunnat gå, då fällen stängt benen inne, vilken lycka att få kunna tvätta sig själv för denna lilla tjej
    Maggan47

    1. Mjau, men tänk så lätt man kunnat missta sig att Rafaela var en rund och välfödd katt – men så var det tvärtom?!
      NosPuss Wikki

  7. Stackars Lilla Blå, så skönt att hon nu har fått komma till min storasyster som är världens bästa på att ta hand om stackars övergivna kissar! Jag hoppas att jag hinner hälsa på Lilla Blå när jag kommer till Örebro nästa gång, fast för Lilla Blås skulle får jag väl också hoppas på att hon har hunnit adopteras innan dess!

    1. Mjau! Jag är sugen på att hälsa på henne själv, bara för att få se… *kurr* ja bättre kan ingen katt få det än hos syster det förstår jag! *blink*
      TassKram Wikki

  8. Så vacker hon är! Wikki hur lång tid måste det ta innan det blir så här? Ja hur länge kan hon ha varit hemlös för att bli så illa i päls, kropp och själ!

    Krya på dig Rafaela!

    NosPuss Sven och Signe

Lämna ett svar till Mir Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *