Till minne av katten Nisse

…och som tröst till matte Mia:

angelcatsinthelapbylexlothor

Nisse möter Grindkatten vid foten av Regnbågsbron. De buffar varandra tillgivet och Grindkatten säger: ”Vilka kloka människor du har, som lät dig slippa vingelsjukans plågsamma förlopp!”

”Jag vet…” säger Nisse. ”De gav mig alltid sitt bästa, och jag älskar dem så!”
”Du vet, du kan smyga ned och hälsa på dem ibland, när du längtar?” ler Grindkatten. ”I drömmen, när du vill!”
Och så går de tillsammans uppför bron för att möta Skaparkatten….

TröstTassKram från Wikki

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “Till minne av katten Nisse”

    1. Som katt hoppas jag alla människor inser att de måste vara stabila och klartänkta i en sådan situation – för vet man att djurets sjukdom/skada bara eskalerar till ett enda långt lidande, då vill man inte förlänga lidandet…
      Sedan kan vi katter vara ibland väldigt tydliga med att signalera ”Nu vill jag gå undan och lägga mig för att dö!” – det låter hemskt, men när det händer, så måste våra människor lyssna på oss! Det är våra instinkter, och då väntar SKaparKatten på oss…
      TassKram Wikki

  1. *sniff* Det var vackert. *snörvel* Du har så rätt i att människor måste respektera vår önskan. Speciellt när det gäller något så viktigt som att få somna in. *gråter*

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *