Wikipedia

När Nea berättade att hennes matte fyller år i morgon fick jag idén till detta presentkort:

Det skulle ju vara så kul att komma upp i precis 10 000 innan midnatt!

En del blir man bara så glad av!

De får mig att spinna förtjust…

…eller fnissa igenkännande. Det här är Slumpen innan hans ögon blev gröna?

  Är det här du, Nea?

Somliga bara glittrar lite – här är en Nova gömd!

Hur ser din älsklings-”giff” ut?

Här är degreceptet på riktigt fluffiga katt-liknande Lussekatter:

5 dl mjölk
2 påsar saffran
1,5 dl olja
1 pkt jäst
1/2 tsk salt
1 1/2 dl socker
16 dl vetemjöl
1 ägg ca
russin

Blanda olja, mjölk och stött saffran. Värm tills det blir fingervarmt.
Smula jästen, häll sedan i lite av degspadet så jästen löser sig. Blanda ner salt, socker och mjöl. Ta i lite mjöl i taget..degen får inte bli för hård. Jäses 40 minuter, baka ut, jäs ytterligare 40 minuter. Pensla med uppvispat ägg. Gräddas i 225-250 grader 5-10 minuter

Rulla vanliga släta bullar

Klipp, eller skär, bort en liten trekant när bullarna är färdigjästa

Tryck ner tre russin till ögon och nos

När katterna är färdiggräddade och de har svalnat målar du dit morrhår av blockchoklad, t ex genom att dra med en tandpetare på längden!

(Från Camilla.)

Just nu:

…så kanske kanske???

Katten försöker ju så gott den kan?  ”Duktig misse!!!”

(Som uppföljning till tidigare filmer med toalettglada katter – det verkar finnas hur mycket youtube-videos som helst på katters toalettbestyr!)

Egentligen skulle jag önska att det fanns ett sådant pris att dela ut i varje stad, till varje katthem eller kattförening, som i tysthet och med knappa medel räddar otaliga katter varje år!

Men Agria delar i år ut 25 000 kr till en verklig katteldsjäl: Maria ”Kusten” Berntsson i Göteborg, som 29 november får komma till Stockholm International Horse Show i Ericsson Globe. Priset får hon av Henrietta Hansson, vd för Agria Djurförsäkring, som delar Marias önskan om att alla djur är värda ett liv i trygghet.

”Här har ni henne!” skriver GT stolt. Kusten kallas hon för sitt enträgna och helt osjälviska arbete med ”Kustkatterna”. Att Maria satsar både själ och hälsa och ekonomi för katternas skull är inget ovanligt. Här på hennes blog kan du läsa mer om katterna, och här är t ex en av många trådar från HitteKatter iFokus, så kan ni se bilder och förstå vilket enormt hjälparbete hon gör – och varför hela hittekattsSverige håller med om att hon är värdig detta pris som ”Djurens Hjälte” och hemlösa katters ängel!

I pressmeddelande från Agria igår står det:
”Där hemlösa katter har det som svårast, dit söker sig Maria Berntsson, Göteborg, för att rädda dem från ett liv i misär och sjukdom. För detta enträgna, svåra och ibland tröstlösa arbete tilldelas hon priset Djurens Hjälte 2009.
– Det värsta är att arbetet aldrig tar slut, det finns så många katter därute som behöver hjälp, säger Maria och tillägger att alltför många människor tror att katterna klarar av ett hemlöst liv bättre än vad de gör. Maria har sett alltför mycket av kattlidande: Klor som växer in i trampdynorna, munhålsproblem, svält, öronskabb, urinvägsproblem och bettskador. Ur egen ficka eller med medel hon samlat in själv bekostar Maria veterinärvård, kattmat och annat som kan behövas. Bland annat använder Maria sina konstnärliga talanger och säljer de akvareller hon målar till förmån för katterna. Detta ihärdiga arbete gör att juryn för Agrias pris Djurens Hjälte, som består av representanter från olika djurägarorganisationer, utsett henne till årets pristagare. Förutom äran får Maria 25 000 kronor som ska gå till fortsatt arbete för djuren.
– Jag hoppas att detta bidrar till att jag kan göra mer för att höja katternas status. Mitt mål är att fler ska förstå att katter behöver oss människor mer än vi tror. Framför allt de katter som förlorat tilltron till oss, säger Maria Berntsson, som låter hela prissumman gå till hennes arbete med katterna.
Juryns motivering lyder: Med en stenhård vilja tar sig Maria Berntsson an den svåra uppgiften att ge hemlösa katter ett bättre liv. Att det ofta innebär timslång väntan i ur och skur, höga kostnader ur den egna plånboken och ett evigt sökande efter nya hem spelar ingen roll. Maria är katternas ängel och Djurens Hjälte år 2009.
Priset Djurens Hjälte är till för att lyfta fram eldsjälar som ofta arbetar i det tysta, visa att deras arbete är viktigt och förhoppningsvis inspirera andra människor, menar Henrietta.”

Så idag gråter jag! Men det är STOLTA glädjetårar över att ett välförtjänt pris hamnar hos rätt KattÄngel! Och Maria: Jag vet att massor av katter – Vide, Lycke, Lova, Lava, Tom, Teddy, Betty, Tyra, Mija, Nikita, Maffe, listan kan bli oerhört lång – spinner ett unisont hurrande KURRJAM för dig!

Stina och jag jagar het hockey-kille??! *kattfniss* och i KATTegorin ”sex&kärlek” ligger jag med rumpan i vädret lika prydligt som:

…nästan i alla fall? Men visst är det cool att en katt toppar TVÅ kattegorier:

Det betyder att jag nog under dagen måste skriva något sansat och vetenkattligt om IT och prylar… men nu ska jag somna om….

Flera gånger under året har tidningsrubrikerna varit stora och svarta när människor visat sig ha enorma mängder katter i en lägenhet eller på en gård, och där det kanske en gång funnits ett gott uppsåt har ”något svämmat över” och situationen blivit katastrofal – för ”kattvännen” och för katterna.

För alla oss som jobbar med eller nära katthemsverksamhet är detta en återkommande problematik: Människor som ofta i god vilja tar hand om katter – men det blir för många katter, pengar räcker inte till bra vård och skötsel eller kastreringar, det blir ännu fler katter, och fler och fler – till slut finns inte ens nog med mat och ork till att hålla rent omkring dem. Situationen blir ohållbar och kan eskalera snabbt.

Runtom kan säkert många intyga att personen det berör verkligen är en god djurvän eller en sympatisk människa, en kattälskare. Ibland kan denna person ha haft god omsorg om även en stor kattkoloni under lång tid – men det räcker med en kortare tids sjukdom så faller allt samman, om inget skyddsnät med medhjälpare och  inkomstgarantier finns, eller en organiserad verksamhet som stöder så stor katthantering.

Och de som drabbas är katterna. Katterna har inget val, inget skyddsnät, inga inkomster, ingen given säkerhet att få mat, mediciner eller kattsanden bytt, om det ens finns någon. Katterna sitter där mellan fyra väggar och omvårdnaden övergår i vanvård och lidande istället.

I NA stod häromveckan rubriken: ”30 vanvårdade katter i ett hus”… Länsstyrelsens djurvårdsinspektör och två polisbilar tog sig in i en fastighet i Örebro län efter en anmälan. ”Genom fönstren såg vi att det fanns väldigt många katter och att några var i dålig kondition. Ägaren gick just då inte att nå.” gick det att läsa. Men den berörda kattägaren var just då med en katt till veterinären och var inte svårare att nå än att hennes granne fick fatt i henne på en gång och meddelade att polisen var där? Så man kan ju undra om de ens försökte?

Här var det inte alls en utflippad kattkoloni som hamnat i vanskötsel ens. Det var förvisso en väldig massa katter i ett hus – och så många att det borde ha funnits tillstånd – men alla hade rikligt med mat, lådor, sovplatser och regelbunden omsorg. En hel del av dem hade hastigt landat här från en koloni som räddats i Falun och fördelats över många katthem. För personen med katterna var räddningen av dem det viktigaste. Hon har lång erfarenhet av katter med sjukdomar och speciella behov, så detta var första stationen för dem.

Men tidningen och ingripandet satte fart på väldigt mycket prat, både på nätet och i vårt katthems gästbok. Var det verkligen ett jourhem?

Och ja, det var det. Ett duktigt jourhem med för stort hjärta. Så här skriver Örebro Katthem på sin hemsidas gästbok för att skingra alla frågetecken:

Angående  ”vanvårdsfallet med 30 katter”Till att börja med har föreningens avsikt aldrig varit att tiga ihjäl någonting och vi har definitivt inte haft som avsikt att hålla oss undan.
Men för att bemöta något så måste man ha alla fakta på bordet och även fundera på vad som har hänt men framför allt fundera på hur vi hanterar detta.
Det stämmer att det är vårt jourhem och även en person som är aktiv i föreningen. Men vi i styrelsen har inte förrän nyligen haft vetskap om antalet katter som bott där.
Personens huvudsakliga roll har bla varit att vara behjälplig med sjuka katter i föreningen då hon har god kunskap inom området och även tät kontakt med våra närliggande veterinärer för både hjälp och råd.
Hon har genom året hjälpt 1000 tals katter från en fruktansvärd tillvaro och ägnat både stort hjärta och mycket tid åt verksamheten. Jag vet att de katter som bott hemma hos henne har fått god omvårdnad, bra foder och även dagligt rensade lådor tillsammans med en stor portion kärlek. Att antalet sjuka katter var stort beror på att hon ”valt” att på eget bevåg behandla ett flertal hemma, då många andra vägrar ta emot en sjuklig katt. Samtliga av Länsstyrelsen utpekade katter är nu veterinärbesiktade utan några större medicinska anmärkningar.

På vårt styrelsemöte 22/11 där även hon var inbjuden tog vi följande beslut:
1. Styrelsen anser inte att det är acceptabelt att hon tagit in ett så stort antal katter utan tillstånd.
2. Hon får inte fortsätta som jourhem.
3. Successivt kommer hon att avgå som kontaktperson.
4. Styrelsen vill att hon arbetar kvar aktivt inom föreningen men övergår till rent fältarbete.
Sammanfattningsvis gör vi denna omstrukturering för att undvika att denna situation uppstår igen men även för att vi vill hjälpa henne personligen då vi anser att hon gör ett mycket bra arbete inom föreningen.

Marita Beigrund, ordförande marita@orebrokatthem.com genom Jaana Karkulehto, styrelsemedlem”

Och även de katter som får vara kvar i detta hem (I godkänt antal) har besiktigats av veterinär och befunnits i utmärkt skick. Ja, en var kanske lite men ofarligt förstoppad och fick behandling för det. Veterinären tyckte även de var fina i pälsen och godkände dem utan tvekan.

Som ni säkert kan gissa har jag känt till det mesta kring detta men av respekt för styrelsen inte velat yttra något om ovanstånde. De ville få till ett styrelsemöte och en handlingsplan överenskommen först.

Dessutom tycker jag katthemsföreningen ska ha heder för sitt beslut att fortsätta anlita sin medarbetare, om än på annat sätt, då hon hjälpt otaliga katter!

Så slutligen, efter denna långa historia på nattkröken: Visst ska vi fortsätta ingripa när något inte står rätt till kring katter! Men så ska vi lära av detta att allt som står i en svart rubrik i media är inte alltid hela sanningen… *blinkar*

Nu har jag gjort pilar åt olika håll att sätta upp som hänvisning til katthemmet och plastat in dem:

Det måste väl fungera? Sedan gjorde jag en liten söt varningsskylt att sätta på skåpen som alla katter älskar att smita in och gömma sig i:

…men nu knåpar jag på att göra i ordning ett par pärmar att ha på katthem (Ja på vilket katthem som helst, som vill ha sådana!) dels en pärm med uppgifter om upphittade katter och dels en pärm med uppgifter om saknade katter. Framsidorna ska se ut ungefär i den här stilen:

Många katthem har säkert register på allt sådant i datorer, men andra har inte råd med det – och då är en hederlig gammal pärm ett bra hjälpmedel.

Varje pärm får ett 20-fliksregister med en flik för varje av årets månader, en flik för föregående år, en flik för blad med tips och råd, en med telefonlistor, en med tomma blanketter att fylla i med uppgifter om den upphittade/saknade katten! Vad tycker ni om den idén?