Så här kan en kattunge med feberpäls se ut: Tassar, ben, svans, huvud eller bara ansikte/öron är mörkare än resten av kroppen. Den ovan är egentligen helt mörk i hela pälsbottnen.
Ibland kan hela kattungen se ”blekt ut”, som den längst till vänster. I många fall är de längsta stickelhåren extra glansiga och glittrande, just för att de blivit så pigmentlösa. Feberpäls – en del säger frostade katter, en del säger att det är två olika saker, det är lite förvirrande – kan komma av flera olika saker tydligen: Att kattmamman varit sjuk eller farit illa under dräktigheten, av för mycket fostervatten, ungarna haft låg födelsevikt, fel kroppstemperatur, eller av smärre infektioner. Feberpäls är tydligen inget farligt i sig, det är en störning i pigmenteringen och växer bort med tiden. Det finns kattungar som fått det till följd av ögoninflammationer, mastit hos mamman eller febertillstånd, därav namnet.
Jag har fått den jämförd med när en sjuk människa kan få ljusa naglar som sedan växer ut och blir som vanligt när man är frisk igen. En del rykten har gällt att visst foder gett feberpäls, eller kallt vaccin. Men när det ibland förekommer hos nyfödda kattungar så är det ju inte så troligt.
Det finns teorier om att det just är feber eller temperatur som påverkar pälsen – det finns de som kunnat berätta om hur de formligen kunnat se hur morrhåren på deras febersjuka katt ändrat sig från stålgrått till vitt när febern stigit, ungefär som på en sådan där plastremsa som reagerar med att visa olika färg vid olika temperaturer. Alltså skulle de mörka partierna på kattungen ovan ha varit de svalaste när/om den hade feber och därav blektes de inte lika mycket…
Om detta har någon släktskap med fenomenet himalaya-anlag för maskning – d v s som t ex siameser, ragdoll och birma är mörkare på huvud, ben och svans (de delar där huden är som kallast då den ligger närmare skelettet) kunde ju också vara intressant att få veta mer om. En sådan kattunge föds nämligen enfärgad (eftersom hela kattungen hållet en och samma jämna temperatur i moderlivet) och när den föds startar processen med ”utfärgningen”, där kroppen (som är varmast) behåller sin ljusa färg. I Birmaringens arkiv hittade jag en intressant artikel om detta.
Mjauu…..Va bra & sött!
Oj jag vet inte om jag vill att han ändrar sig:) jooo, det spelar ingen roll faktiskt men just nu ser jag kissen som en av de vackraste i feberpäls hihi.
Kram o Jam maria
Ja lilla kissen är jättefin… Det finns faktiskt somliga som behåller sin feberpälsfärgning! Vi får väl se!!
TassKram Wikki