En dräktig katta är INTE bästa jägaren

I kampen att få människor att lyssna och kastrera sina katter INNAN en massa nya kattungar är ett faktum, så möts man ibland av de mest befängda påståenden, så innötta att de etablerats som eviga sanningar. Många av dem grundar sig i mänsklig lathet och snålhet, och det tragiska faktum att katten ses som en slit- och slängvara i det gamla bondesamhället, vilket egentligen är så i grunden förändrat att även kattsynen borde ha uppgraderats rejält!!!

”En dräktig katta är den bästa jägaren!” är alltså ett talesätt som sitter djupt rotat hos bönder runtom i hela landet, vilket gör att de fortsätter att hålla okastrerade kattor på sina gårdar, vare sig de egentligen behöver dem för råttfångst eller ej!

”Hungriga katter jagar bäst!” är ordspråket därnäst (Som också appliceras på hundar.) som är lika befängt.

”Halvvilda katter jagar bäst!” kommer på tredje plats, och är i samma mån ursäkter för mänsklig dumhet och snålhet. Katter som TVINGAS jaga för sin överlevnad i det vilda är bara kortsiktigt goda jägare som tyvärr dukar under när inte byte finns i den kylslaget grymma naturen. Det här är mer ett exempel på framför allt gammal bondekulturs syn på katt som förbrukningsartikel utifrån ”Det föds alltid nya!”

Men faktum är att en kastrerad hankatt med ett etablerat uterevir, det är bevisat den effektivaste jägaren! Och en kastrerad honkatt kommer tvåa! Sådana katter jagar nämligen utifrån instinkt och revirhävdande, och har inte tassarna fulla med att sköta en skock ungar. Hankatten är oftast starkare, och har större drivkraft att jaga som en stressad kattmamma. Han är dessutom friskare och har mer jakttid att förfoga över. Överlag slipper dessa kastrerade katter både sjukdomar som sprids i ”överbefolkade” kattgrupper och de skador som orsakas av revirhävdandet.

Katter jagar också lika mycket på grund av ren instinkt att vara aktiva som av aptit. Och den tamaste raskatt kan jaga precis lika mycket och effektivt som någon av de ovan nämnda. Honkattens ryktbarhet som musfångare kommer sig tyvärr också mest av att hennes jaktfostran genom att ta hem först döda och sedan halvdöda möss till sina ungar från ca 6 veckors ålder när de ska börja lära sig äta kött och lära sig att jaga. Det kattägaren ser är resultat av hennes jakt just då. Mycket är det nämligen så att vi människor är synnerligen ovetande om hur bra musjägare våra utekatter är, eftersom de övriga sällan eller inte alls tar hem och visar upp sina byten annars!

Våra vänner Max & Måns är verkligen levande bevis på ovanstående, de är fullfjädrade jägare som är i arbete så fort de har möjlighet, trots att matskålarna står fyllda hemma hela tiden. Att de är kastrerade är troligen också något som bekymrar dem föga i förhållande till jaktresultatet!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki