Oj, jag har fått en award!

Indras matte har skickat mig en söt liten award, och jag läser tårögd texten:

Kattvärldens Florence Nightingale! 

Du älskar verkligen katter, denna kärlek
omsätter du i praktiken på ett underbart sätt!

Jag älskar din blogg och läser den varje dag,
den får mig att må så bra. 

Kan man bli annat än rörd? Tack snälla Indra…

Men så märkvärdig är jag inte… Jag är bara en liten katt som skriver en massa ord på en blogg. Det är faktiskt allt.

Det är alla andra som gör de fantastiska handlingarna – sådana som ni som ger pengar och saker, som ger plats i sina hem åt små missar av alla sorter, och som sitter ute och vaktar fällor under iskalla nätter. Ni, underbara personal ute på katthemmen, som dag ut och dag in tömmer åtskilliga stora katt-toalådor, diskar hundratals mat- och vattenskålar, som klappar, tröstar och tämjer rädda, skygga, ensamma, ledsna eller längtande katter, släpar fodersäckar och kattburar, blir bitna, rivna och nospussade… Ni som kör katter till jourhem eller i mängd till veterinären för vård, kastrering och vaccinering, så att de sedan kan adopteras ut. Ni som sköter sjuka katter, besvärliga katter, har tålamod med nattliga jamkonserter och sönderrivna händer… Alla ni, som när det behövs, bär i famnen en döende misse till den sista omsorgen att få somna smärtfritt, men i just en famn, som en älskad katt. Det är alla ni som är verklighetens Florences, som ofta ger och delar med er, av brinnande hjärtan, obändig kattkärlek och av allt ni har till de katter som ni har omsorg om…

Er vill jag hylla och ge denna erkänsla till! Ni har min fulla beundran!!! Tack för att ni finns!

(I ett kommande blogginlägg ska jag berättas mer om Florence Nightingale och hennes katter, för det är värt att läsa mer om!)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki