När vi tassade upp igår morse var inget som det brukar vara. Stora matte och Stora husse pratade ledset med vår kära Landetkompis Tanja, för hon mådde inte alls bra… Och så förklarade Stora matte att det var något allvarligt vi måste förstå: Det var dags för Tanja att tassa ut i sin älskade trädgård och nosa i gräset och se ut över markerna och allt det hon ägde en sista gång, och spinna adjö till sitt Land på den här sidan Bron.
Å visst blev vi ledsna… Men vi var lite mer förberedda än människorna. Tanja hade lagt sig i vår fina kryp-in-haj* kvällen innan, för hon tyckte så mycket om den. Stora matte hämtade dock Tanja till sig i sin säng, men efter att hon somnat tassade Tanja bestämt tillbaka till hajen. Nova och jag smög fram och undrade om vi kunde spinna för henne så att hon skulle må bättre, men Tanja kurrade att hon bara var nöjd att vi fanns där, det var flera viktiga tankar hon ville jama om.
”SkaparKatten ber mig komma nu” viskade Tanja. ”Egentligen har jag varit på väg till Katternas himmel rätt länge nu, men jag blev så glad när jag fick veta att ni skulle komma till Landet med min lillmatte och husse, så jag skulle få ta farväl av er alla. Så jag stannade lite extra länge. Nu lämnar jag uppdraget till er, Nova EldPäls och Wikki MörkerSvans, att ta väkten över Landet och alla här, människor såväl som djur, träd, gräs och stenar! Vill ni göra det? Trösta dem åt mig! Jag vet att ni älskar dem och den här platsen lika högt som jag, och jag lovar att hålla en vakande änglavinge över er! Tack för att ni varit respektfulla och goda systrar!” Och så lade hon huvudet trött på tassarna och blundade, tills morgonen kom. Men jag kände att Tanja inte sov så mycket – hon låg där och spann små ljusa band av kattkärlek som virvlade ut i alla husets rum och fyllde det med ro.
Och Stora husse bar Tanja ut i morgondimmans förtrollade trädgård, där allt skimrade. Hon satte sig och fyllde alla sinnen med det vackra, och fortsatte att spinna. Tanjas ögon såg till den världen bortom allt, och hon kände sig fridfull. ”Nu är det tid att gå!”
Det känns inte som att Tanja är långt borta på andra sidan Bron – Landet känns fortfarande som hennes rike… Men även om vi snart kommer att åka hem till Örebro, så ska vi så klart ha en hjälpande tass i ansvaret för det i framtiden. Med assistans av husse och matte. Så är det bara. Vila i frid, käraste Tanja Klotbältan av Landet!
Nova och jag ska göra vårt bästa för trösta också…
*Vi är extra stolta över att Tanja ville låna vår hajiga bädd, det kändes bra!!!
Så vackert farväl av en älskad liten vän och familjemedlem
Tårarna rinner av allt det fina som skrevs om dig fina kissen.
Nu går du det bra i sll evighet, vi ses dör uppe bland alla våra saknade älsklingar längre fram. Puss så länge
Mjau, vi möts alla igen hos SkaparKatten! NosPuss Wikki
Så fint och vackert att hela familjen kunde samlas för att säga Adjö och på återseende till en älskad Tanja! Tröstkramar & Nosbuffar till er alla/Smiley m familj.
Mjau, nu ska vi trösta allt vi kan! *sniff* NosPuss Wikki
så var det fullbordat, en älskad kisse gick över bron till Skaparkatten. Så fint att Tanja fick ta farväl av sin nära och kära, och tala om att nu är det dags. Så svårt bara för oss som måste stanna , men vi ses idag. Sörj inte min död, gläds åt att jag levt.du finns runtom oss, på ditt älskade land
Mjau, vi har mycket att vara tacksamma för! Tanja var en speciell vän. Det blir tomt… NosPuss Wikki
Tårar på nosen. Finaste Tanja. Så fint att ni alla kunde vara med Tanja in i det sista. Tröstbuffar våra tankar finns hos er.Nosbuffar
Tack kära vänner! Det var skönt att vara där hos Tanja och få höra henne spinna för oss en sista gång! NosPuss Wikki
Med tårar i ögonen och klump i halsen läser jag de vackra orden.
Farväl Tanja, vila mjukt! ❤️
Det finns en märklig sak som Tanja gjorde: Hon ruskade alltid av tre av sina tassar – varje gång hon skulle gå UT!!! Alltid bara tre, inte alla fyra! Och jag kan se framför mig hur hon tassat över Bron… Sankte Pelle öppnar Pärleporten och håller upp den. Och innan hon tassar in i Katternas Himmel lyfter Tanja först höger framtass, skakar den, sedan skakar hon vänster framtass, och därefter vänster baktass. Sedan pilar hon rakt ut i det Himmelska Gräset! NosPuss Wikki
Det är med ödmjukhet vi läser dina ord, Wikki… vi har ju varit beredda på att Tanja snart skulle ge sig iväg, men det har ändå varit med bävande hjärtan vi varje dag besökt din blogg för vi ville ju egentligen inte läsa att det hade hänt. Nu har det hänt, och ingenting vi säger eller gör kan ändra på det. Vila i frid, vackra fina underbara Tanja! Och er andra som nu blivit lämnade kvar med er sorg och smärta skickar vi tusen och åter tusen nosbuffar, kramar och spinn…
Våra allra varmaste hälsningar! <3 från hela klostergänget, som nu tänder ljus för er!
Tack fina vänner! SkaparKattens mening undrar man ju över ibland. Och det sägs ju att smärtan i saknaden bara visar hur stark kärleken varit. Men jag tror det är onödigt att försöka mäta. Det räcker att den finns!!! NosPuss Wikki
Vad vackert du skriver om finaste Tanja! *tårar på nosen* Skönt att ni kunde vara där allihopa.
*massor av nosbuffar och tasskramar till er alla*
Tack Alice! Mjau man säger ju det hjärtat bär, när ens kattiska syster tassar över Bron. Orden räcker ändå inte till, känns det som! NosPuss Wikki
Fina Tanja!
Vi vet att du lämnar ett stort tomrum efter dig. Inte bara hos dina nära och kära utan även hos alla oss som fått lära känna dig via bloggen.
Våra tankar finns hos er alla.
Varmt tack, kära vänner! Skönt att veta att ni finns och spinner med oss! TassKram Wikki
Här har vi fällt tårar för fina Tanja som vi lärt känna via bloggen. Du fick ett bra liv på landet omgiven av kärlek!
Vila i frid fina Tanja!
Blöta nosbuffar o Björnkramar
Mjau vad vi saknar Tanja… Suck. NosPuss Wikki