…sade den kloke Hasse Alfredsson. Och nog är det så. Runtom oss drabbas den ena efter den andra av sorgen att mista en älskad katt. Och det är katter som gjort djupa tassavtryck i mer än en människas hjärta.
httpv://youtu.be/eE6i4EAvw8E
Mamsen var en katt jag blev länkvän med på nätet i maj 2009 – en kisse vars blogg med underbara bilder på hennes utveckling från skyggis till närmare än nära-tryggis jag följde med förtjusning. Jag visste inte då att hennes matte Malin skulle bli ett av de stora kraftpaketen i arbetet med Östgötakatterna-kolonin ett halvår senare.
Här är den första bilden på Mamsen, en spänd dam med vaksam blick:
Med tiden blev Mamsen, mycket med Shimenas hjälp, en trygg och bestämd katt, som litade på Malin av hela katthjärtat. Större lycka kan väl en hittekatt inte få? 
Mamsen förändrades från rädd skyggis till förnöjd tryggis, och fick två ljuvliga år i sin älskade mattes famn, innan sjukdomen kom. Och när SkaparKatten kallar, då kan ingen ändra på det… Och jag säger ödmjukt: Tack för att vi fått vara med om dig, Mamsen!
Det sitter ett par sköldpaddsfärgade änglakatter på en molntuss och filosoferar. Bakom dem ligger SkaparKatten på rygg i solskenet och sover en middagslur med famn och svans full av småkissar. Hela molnet vibrerar av snarkspinn som orsakar åskväder för halva Uppland…
”Våra människor klarar sig bra!” säger Mamsen och tvättar ena framtassen.
”Jag skulle vilja jama att de klarar sig utomordentligt! Trots att de tänker på oss och saknar hela tiden…” säger Semlan och nickar instämmande.
De båda kattdamerna har konstaterat att de var och en fostrat en katthjälpare som de är stolta över – någon som de med glädje delat med andra katter och stöttat med fullaste katthjärtat, och som de avtalat med SkaparKatten om att kunna fortsätta stödja också nu, från sin plats i KattHimlen.
”Matte vet att jag inte är borta alls…” spinner Mamsen. ”Att vi ses igen och att jag håller min Tass kvar över henne alltid alltid. Hon känner det…”
”Mjau, samma här. Vi har haft tur att finna goda människor med öppna och varma hjärtan, som känner katters längtan och ser också spåren som inte finns – som öppnar dörrar och skaffar sätt att hjälpa för så många katter de förmår, var och en på sitt sätt.” Semlan stämmer in i spinnandet.
”Så lyckligt lottade hittekatter vi blev. Och nu fortsätter det arbete som vi hjälpte våra människor att börja göra – de kommer att fortsätta sina verk för katter i nöd. Mjau så gott det känns…”
Och Mamsen sträcker sig fram och fortsätter tvätten, fast nu på Semlans öron, och Semlan som aldrig låtit någon annan putsa henne blundar och njuter intensivt.
SkaparKatten öppnar ena ögat och kisar belåtet mot de båda sköldpaddsskönheterna och blinkar ”Det är fullbordat”.
*torkar husses tårar*
Kattkärlek är något alldeles extra, eller hur?! Extra tröstbuff till husse! NosPuss Wikki
Blir så rörda av det du skriver. Nosbuff
Det kommer från hjärtat… *sniff* NosPuss Wikki
Wikki, du skriver så vackert och så otroligt berörande, mitt i hjärtat… tack!
Mamsen var min symbol för alla kolonikissarna som kommit in, utan henne hade jag aldrig vågat, för jag hade aldrig träffat en skyggis innan henne, vem visste att jag skulle våga och faktiskt klara det? Ingen, utan det var Mamsen som ”övertalade” mig att bli någon som gjorde skillnad för missarna därute.
Jag är evigt tacksam att ha mött henne, men tiden blev alldeles för kort för att jag skulle kunna ge tillbaka den kärlek som hon gav… tiden kommer aldrig att bli rätt heller, eller hur?
Min symbol, min största kärlek och en stor del av mitt liv. Jag älskar henne och jag hoppas att jag en dag får möta henne igen och kyssa hennes panna, min saknad är enorm :´(
Kramar
Malin
Mjau, Mamsen väntar fridfullt på dig – och du vet, där hon är finns ingen tid så det blir ingen mödosam väntan. Under tiden gläds hon åt att se hur ditt goda hjärta räddar nya katter. Vi ska göra vad vi kan för att hjälpa till också! NosPuss Wikki
Inte bara mamsen utan en hel hög med missar som passerat genom åren hoppas vi att få träffa en dag.
Nalle
Mjau, då kommer det att bli famnen full och långt mer… *sniff* TassKram Wikki
I mitt hjärta för alltid <3
Mjau, det är där våra Tassar sätter djupa Spår som aldrig går bort! NosPuss Wikki
Så mysigt det är hos Skaparkatten! 🙂
Man önskar att man fick komma och hälsa på en liten stund, men det går ju såklart inte… Men man kan föreställa sig hur fint det är! ♥
Vi katter kan ibland vandra mellan världarna, men ni människor har lite svårt för det… Det är därför du ena stunden ser din katt ligga och sova på soffan och i nästa stund inte finnas någonstans i huset, för att sedan märkligt dyka upp igen. Vi bara är så! NosPuss Wikki
Naw ♥………
Vi som älskats av katter vet ändå hur skön tacksamhet man bär med sig i hjärtat – för alltid! NosPuss Wikki
Så är jag här igen och läser och berörs <3 tack!
Nosbuff
Somligt måste man läsa många många gånger! NosPuss Wikki
Vissa dagar saknar man ju mer än annars… idag är en sån dag… hon fattas mig såååå mycket och det gör ont :´(
Nosbuff
Mjau, då är det gott att ha de fina minnena eller hur?! *tröstbuff* NosPuss Wikki