Om att duga ändå

This is adorable Peggy, a very special cat. I asked her mom, Dawn Tolley, permission to tell you Peggys story and here it is in swedish:

En regnig dag hittades ett litet grått knyte dyblöt katt på knappt ett hekto vid lastkajen till Greybar Electric i New Orleans, Louisiana. Det visade sig vara en ynklig liten kattunge, övergiven av sin kattmamma av den naturens grymma lag som säger att bara de dugliga ska överleva – den här kattungen var född utan tassar och släpade ena bakbenet stelt efter sig… Men missen hade utmärkta lungor och skrek ljudligt – vänliga människor tog den till ARNO (Animal Rescue New Orleans) som ordnade plats hos Dawn, en kvinna med många hårt drabbade katter i sitt kärleksfulla hem: Stumpy (påkörd av bil och förlorat ett bakben), Bumpy (blind sedan födseln och fått ögonen bortopererade, men använder hörseln och fångar flugor bara genom att lyssna på dem!), One Eyed Jack (mist ett öga i en bilmotor, stort ärr på huvudet, mist alla tänder och har FIV), Tippy (samma medfödda fel som Bumpy men operationer ger henne lite syn), Clyde (som saknar klor men ändå kämpade för sitt liv ute), Harley (räddad från stora katter i ett hemskt slagsmål), Lil Bit (”has nothing wrong with him, he’s just a crazy cat”) och Raymond – huskatten som var först och släppte in allesammans… plus Tula, Lovey och Bella. Samt nio små kattungar på flaskuppfödning varav en liten krake på kanske 3 veckor… Här fick den lilla grå – som dessutom fötts med ett stort och ett litet öra – namnet Peggy och ett eget hem!

Dawn flaskmatade lilla Peggy som inte lämnade hennes sida en sekund under de första sex månaderna – inte ens när de evakuerades med flyg på grund av en orkan! Nu är Peggy ett år gammal och har redan upplevt mer än de flesta katter! Hon betraktar sig inte som handikappad utan känner sig högst normal. Att gå och springa är inget problem bara golven inte är för hala, och hemma har hon hjälp av pallar och stegar för att komma upp på soffor och sängar.

Dawn har ofta Peggy i en liten bärväska så hon kan följa med överallt i huset utan att behöva gå så mycket. På bilden är det vännen Laura som bär Peggy som enda deltagande katt i ”The Barkus Dog Mardi Gras Parade” – med 800 hundar! Peggy var supercool och hade sin cheerleaderdress i Louisiana State Universitys färger (Också på översta bilden, LSU football-supporter som hon är!) så klart!

Den pyttelilla kattungen blev snart en vacker dam på lite mer än 2 kilo och växer fortfarande. I november var Peggy ”Cat of the Day” (på samma sätt som jag) och då berättade hon att hon gick utbildning som en alldeles speciell sorts ”companion pet” för att med sin matte kunna besöka sjukhus, vårdhem och skolor just för att lära människor, framför allt barn, att även ett husdjur kan vara handikappat och ändå må bra, men även för att många svårt sjuka får ny livsglädje av att träffa en fin liten katt…

Peggy har en mycket passande avslappnad personlighet som gör att Dawn kan ta henne i stort sett vart som helst och placera henne i famnen på okända personer. Utbildningen omfattar många säkerhetsaspekter och ett prov ingick där Peggy testades i realistisk miljö: Att bli lite hårdhänt klappad, petad på både här och där, ”bed pans crashed onto the floor” och rullstolar, droppställningar eller skramliga sängar svischande förbi. Hon fick hälsa på i en förskola och hennes reaktioner provades när barnen ville hålla, krama och pussa. Peggy utsattes givetvis inte för något som gjorde ont men det var viktigt att veta att hon kunde klara sådant. Givetvis klarade Peggy testen med glans!

Det är sju sjukhus och tio vårdhem som tar emot djurbesök i särskilt anvisade rum. Dawn frågar patienterna om de vill ha Peggy i knäet eller i sjuksängen. Och lilla Peggy är helförtjust  upgiften!!

Och inte nog med det, Peggy kommer också att jobba i skolor med lästräning för barn! Det är ett projekt som heter ”Reading to Rover (eller Peggy)” för barn som har lässvårigheter och inte vågar läsa för en person, men faktiskt slappnar av och läser för en hund eller katt. Peggy sitter helt enkelt och lyssnar, barnen läser och håller till och med fram böckerna och visar henne bilderna…

Kan vi lära oss något nytt om kattlivet genom Peggy? Jag tror det! En viktig lärdom nämligen: Att vi kan duga som vi är! Vilket gäller både människor och katter. Alla har vi möjlighet att ha ett fullt värde, precis som vi är – även om det fattas en eller annan bit kan vi ha något meningsfullt att tillföra andra! Om inte annat det Peggy säger: ”Hey, if you’re getting all the attention – enjoy it, baby.”

Thank you, Peggy and Dawn!

PS. Dawns underbara bild på hur blinda Bumpy försöker stjäla Thanksgiving-kalkonen säger också en hel del: Vi kan ALLT om vi bara VILL!                 =^:^=

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki