Ett KattGökur? Aldrig i livet!

Vill man KASTA bort pengar så har jag ett tips här:

catcuckoo

Ett Gökur med katter, en skräckpjäs i merpart plastigaste plast (Fast det kallas ”Konstnärskåda”, har ni hört något sånt förut?) och en gång i timmen titter inte en katt ut och säger MJAU utan en liten röd plastpippi som ko-koar!?? Pjäsen kostar dessutom 1 500 kr med frakt, och jag gissar att man tröttnat både på ett ko-ko i timmen som att damma saken inom kort…

Inte nog med att katterna ser fåniga ut, den ”glädjespridande kattväggklockan” har ett kvartsur som får mässingslodet att ticka – lodet är alltså den runda grunkan framför de två grankottarna som dinglar – och alltså ytterligare en sak som kan driva den tålmodigaste till vansinne. Tror i alla fall jag!

catsdetail
Under urtavlan finns en liten tryckt kattbild som är hyfsat söt, allt är givetvis en smaksak – men för 1 500 kr kan ett katthem kastrera flera katter och ge dem ett bättre liv. Behöver jag säga mer?

Behöver vi en Oreos lag i Sverige också?

När kommer svenska djurskydd, katthem och djurräddare gemensamt att kunna samlas under ett och samma mål: Att alla djur, oavsett ras, ålder och grad av hanterbarhet, ska ha rätt att leva?

oreo2
Oreo heter hunden som är upphov till det nu i USA framlagda förslaget till ”Oreos lag” som går ut på att en djurskyddsorganisation får INTE  avliva ett omhändertaget djur om det finns någon – annan organisation eller person – som erbjuder sig att ta hand om det.

Oreo var en pitbull mix, som efter att ha räddats från en ägares svåra misshandel (som resulterade i brutna framben och revben när den avslutades med att hunden kastades ut från ett 6-våningshus) vårdades i fem månader till fysisk hälsa men bedömdes som obotligt aggressiv och avlivades av ASPCA, fast det fanns ett rehabiliteringscenter som var villiga att ta hand om henne. Detta upprörde många djurskyddare i USA och ett intensivt lobbyarbete pågår för att få igenom ”Oreos lag” till att börja med i staten New York, men även på andra håll.

Kritiken växer nämligen mot att djurorganisationer ”räddar några få och avlivar resten” – otroliga mängder amerikanska skattepengar används till att fånga in djur som snabbt avlivas istället för att räddas. ”We want a No Kill Nation – we have the power to build a new consensus, which rejects killing as a method for achieving results.” säger advokaten Nathan Winograd, en av förespråkarna för Oreos lag, som tyvärr ser ASPCA och flera liknande organisationer som djuravrättare snarare än räddare.

cat_in_drainpipe1

Men behöver vi en Oreos lag i Sverige också?

Jag måste ställa frågan, eftersom jag genom bloggen ibland kommer i kontakt med besvikna engagerade katthemsmedarbetare som förgäves kämpat för att rädda någon katt inom sina organisationer, men där djurskyddsorganisationen avlivat djuret på grund av s k 3-månadersregel (Den tid katten får på sig att bli tam/oskygg/hanterbar) eller av andra liknande skäl.

Behöver vi också få till en räddande lag som kan stoppa det onödiga dödandet av framför allt skygga katter? Vid mer än ett tillfälle har kattfolk erbjudit sig att ta hand om katter som omhändertagits av Länsveterinär eller polis för att förtvivlade finna att de ändå har avlivats på ganska godtyckliga premisser. Det är i sådana situationer en Oreos lag skulle behövas, som en räddande flagg att sätta vid det hotade djurets sida: “I am hopeful that Oreo’s Law will ensure that no animal is ever put to death if there is a responsible alternative.” Det vill säga: STOPP – den här katten får inte avlivas!

hukande_katt

Det finns ett gott liv för skyggisar också – de behöver bara träffa sin rätta människa…

Katterna kan värma huset?!

Jag läser i Expressen/GT om passivhus som fungerar med extrem energiåtervinning och kan klara sin uppvärmning påstår man från spillvärmen av en person, tv:n och en katt?!

catcottage

Fråga mig inte hur det går till rent praktiskt, jag är katt, inte ingenjör eller astrofysiker… Men ett passivhus har inga värmeelement. Istället värms huset av luft som cirkulerar. Luften är alltid 21 grader. Värmen kommer dels från kroppsvärmen på de som bor i huset, dels från den värme som tv-apparater och hushållsprylar genererar samt värme från solfångare, via en värmeväxlare som återvinner 95 procent av värmen i frånluften. Det kräver naturligtvis väldigt täta hus och extra isolering.

Det här känns som en bra spännande framtidsbana för många hemlösa katter: Vi kan bli husuppvärmare! Installera oss bara, en 3-4 stycken per hushåll så värmer vi gladeligen alla frusna! Ja, ni måste göra om era hus till ”passivhus” först, men det tjänar ni ju bara på!

Att få sörja och – kanske – begrava en katt

”Jag vet det här, för jag är katt, och kan vandra mellan världarna.”

pxpetcemetary

Sorg – vad är det? Känslan av övergivenhet, smärta, tomrum och längtan, blandat med förlust, förtvivlan och tacksamhet. Det går nog nästan inte att beskriva sorg eftersom det är lika olika för varje sörjande som molnen på himlen är olika.

Kan man sörja en katt? Svaret på den frågan är i alla fall ett glasklart JA. Man kan få sörja sin katt lika starkt och bottenlöst som man sörjer en mänsklig avliden. Samma tid går åt till husdjurssorgen som till all annan sorg.

montmartreMen när kisse tassat vidare ”över Regnbågsbron” som vi säger, vad händer sedan? Kvar för dig att ta hand om är kattens jordiska kvarlevor: Dess kropp och dess saker – och lite annat praktiskt:

En del försäkrade katter – beroende på ålder och typ av försäkring – kan ha en ersättningsdel typ livförsäkring, som utbetalas i ett engångsbelopp. Man måste anmäla detta till försäkringsbolaget och sedan avslutas försäkringen för katten.

Om katten var ID-märkt kan det vara klokt att kontakta SKK och meddela att den inte längre behöver vara registrerad.

Kanske tillhörde din katt oss som tassade mycket på internet och kanske hade egen blogg eller hemsida? Då är det dags att göra om dessa till fina minnessidor. Bloggvännerna vill säkert få veta för att kunna säga farväl! Här kan du se hur vackert memorandum som Nathalie gjort över sin älskade Tigris som blev 15 år. Ett annat lika skälvande vackert minnesspel har Fenixmona gjort för katten Tindra. En delad sorg är en delad kärlek, så är det.

palos_verde

Och kroppen av den älskade missen? Kanske bor du så att det finns en bit natur där du kan ha din privata djur-kyrkogård, och där du kan begrava katten. Tänk dock på att inom stadsplanelagt område kan finnas särskilda regler för detta, liksom att du inte får begrava en djurkropp för nära en brunn eller vattentäkt. Du måste också se till att göra graven djup nog och lägga över stenmaterial eller liknande, så att inte vilda djur lockas att gräva upp kroppen.

Som alternativ kan man få hjälp via veterinärer att få sin katt kremerad och få askan tillbaka att sprida på lämplig plats. För den som behöver det finns också minnelundar för djur på många orter. Du ska följa ditt hjärta och göra det som känns rätt.

Känns det omöjligt att gräva en grav mitt i vintern? Här kan du läsa den rörande berättelsen om hur det kan vara tänkbart att ha sin döda katt i frysen – tills det går:

catnip_heavenStackars min mamma. Åh mitt hjärta lider med henne. Den älskade gamla kissen Sofokles somnade stilla in på hennes arm, mätt av ålder och goda år i en älskad famn i förrgår. 
Han har haft ett underbart kattliv med lagom slagsmål när han bott i torpstugan på sommaren, räkor direkt från trålaren där, lite kattfröknar att kurtisera. Och ett harmoniskt liv i stan på vintrarna med parkpromenader tre gånger om dagen i koppel. I 17 år 6 månader och tolv dagar. Lite njurkrämpor på slutet men en rätt glad kattfilur trots saknade tänder och skumma ögon. Men igår fick han sin sista räka och veterinären gav en spruta och han somnade.

Mamma grät och bäddade ner Sofokles i en fin fodrad korg med sin gosefilt och sitt finaste halsband. Så lade hon korgen i en kartong och ställde alltihop i frysen. ”Sofokles ska begravas ute vid torpet i vår när solen lyser och lärkorna sjunger”, säger hon. ”Vi bestämde det tillsammans, han och jag.”
Skrivet av ChiHoCis 2007-12-15

För så här är det: När vår kattsjäl lämnat vår skadade eller sjuka kropp – då är den bara ett tomt skal som är kvar, som en puppa som fjärilen inte länger behöver… Det är fint att våra älskade människor behandlar våra döda kroppar med sådan kärlek – men samtidigt vet ni ju alla att själva har vi tassat genom grinden till KattHimlen, och omfamnas av SkaparKattens mjuka svans. Kroppen behöver vi inte längre. Så om den måste ligga några dagar eller mer i väntan på kremeringen eller begravningen, det gör inget. Var eller hur, det spelar ingen roll för oss som gått vidare.

Det viktiga för oss är att sorgen ändå inte ska utplåna de lyckliga minnena av kärleken som delats! En del av oss – av varje katt du älskat – kommer för alltid att finnas kvar i ditt hjärta!

Jag funderar på att bli SpåKatt

”Madame Wikki tyder Er Tass” eller ”Magiska Wikki jamar Din FramTid” – skulle det vara något? Jag har i alla fall gjort en kryddig vinjett till det, nu är det bara en skimrande spåkula som saknas:

wikki_anim

Andra tjänster från mitt synska fält skulle kunna vara:
– Pälsbollstolkning
– KurrHealing
– SvansChakraBalansering
– Skådar i DentaBits
– Kloar om Försvunna Saker
– Vägledning från KattLådan
– MorrhårsAnalys med Tarot
– Numrering av Liv och TidigareLivKontakt
– MjauRådgivning

Som sagt måste jag bara få tag i en äkta SpåKula i magiskt KattGlas först…

Fiffi är räddad

Jubel, Fiffi från Kompis är infångad, och hon är hel och fin!

fiffi
Hon är en långhårig sköldpadda med härlig ”uggle-uppsyn”, social men lite försiktig. Jag tror hon är en blomma på väg att slå ut!

Nu fattas Cola, Fideli, Fleur, Garbo, Memphis, Peppar (eller Jonsi som han egentligen heter), Pillan, Salmiak, Sky och Zeke. Tio vilsna katter som vi bara får hoppas finns någonstans livs levande…