I senaste numret av gratistidningen Villaliv är konstnärinnan med och visar upp sitt konst-tyngda hem. Ärligt talat, jag har aldrig gillat hennes okattiga katter och grälla konst, men nu gör hon mig sannerligen beklämd.
Är det verkligen ball att ha en död mumifierad katt hängande på väggen? Jo jämte maken Bertill Valliens glasbåt hänger den där. Tidningen skriver:
Hedersplats åt mumien:
Det var förresten när de bytte golv som katten dök upp. Någon gång för ett par hundra år sedan drog sig en döende katt undan och somnade in under kolstybben. Där låg den tills Bertil och Ulrica bytte golv, och nu har den mumifierade kissen hedersplatsen ovanför soffan. — Han hör till huset. Vi har alltid haft katt, den senaste blev 23 år, men nu nöjer vi oss med katten på väggen.
Jag kan inte hjälpa att jag tycker att kissen skulle ha fått vila i frid på den plats som den själv valt! Det om något hade varit hedrande hedersplats – inte uppspikad på en vägg… sådant är bara makabert och sorgligt. Dålig hänsyn och dålig smak. Att katten hör till huset, det kan jag förstå och hålla med om. Men då skulle den ha vilat i kvar i sin kolstybbsgrav!
Vi jamar med dig! Tasskram
Tur att du talade om det där matte skulle läsa när hon fick tid men nu behöver hon inte det, för sånt där gör matte så beklämd och arg. Nu ska jag berätta det för henne i stället, så kanske hon inte blir så arg.
Makabert är ett för lindrigt ord men det vi tycker lämpar sig inte i tryck.
Nattistaxkramisar.
Sant!
TassKram Wikki
Usch, man mår riktigt dåligt av det…Hur tänker hon? Håller med dig om att katten borde ha fått vila där den låg!
Ja – missar ska vila i frid. Jag är lika illa berörd av katten på Ängsö slott – också en mumiekisse som hamnat i en glasmonter…
TassKram Wikki
Gud så groteskt! Hur i helsike kan man se detta som konst?
Nej låt kissen vila i frid på en vackrare plats.
Kram Jam o Spinn
På landet hade vi en mumifierad räv som fanns i en lada – den fick förbli där vi funnit den. Så är naturens gång och det känns mer rätt.
TassKram Wikki
Fruktansvärt makabert…
Smaklöst om jag får säga min smak…
TassKram Wikki
Usch, hennes konst är hemsk, har en kompis som har flera av en hennes ”ansikten” på stora vaser och gud va de stirrar!! 🙁
Döda djur skall begravas inte sitta uppstoppade eller liknande på väggar eller museum, så det så!
Hi hi det känns som att jag inte var ensam om atttycka så då – skönt! Jag menar inte att förringa Ulricas konst, men en död katt är inte konst. Det är störande av gravfriden!
NosPuss Wikki
Reagerade precis likadant när jag läste artikeln och såg bilden! Skulle hon ha spikat upp ett människolik på väggen, om hon hittat det under golvet? Jag tror INTE att kattens själ i sin himmel uppskattar att kroppen sitter som konstverk på någons vägg… men uppenbarligen är detta fråga om ett märkligt par, med märkliga uppfattningar om vad som är konst. Hm, var bor de? Kanske man skulle smyga dit någon natt, kattnappa kroppen och begrava den…
Ja för sjutton! Jag komemr med! Vi kan ta med oss de där stora biffiga Rescue Inc-killarna?! Och…önska kan man ju – att dessa synpunkter når den där kvinnan!?
TassKram Wikki
Usch, så hemskt! Jag fattar inte att man ens kan komma på tanken att göra så. Ryser i hela kroppen… 🙁
Nej ibland undrar man hur männsiskor fungerar. Visst det är bra att de haft en kisse som uppnått aktningsvärd ålder av 23 år. Men hade de höngt upp den på väggen? Knappast?
TassKram Wikki