Huvudbry för husse och matte: Matrix bryr sig inte om sitt namn ”Matrix”. Eller rättare sagt, hon lyssnar väldigt mycket men lystrar inte och förstår inte när lockrop och prat berör henne själv. Tydligen är hon inte så van vid att bli tillfrågad om saker som ”Vill du ha mat? Vill du gå upp i sängen?” som är självklart för mig. Nu.
Men så kommer jag ihåg hur det var när jag kom till det här mysiga hemmet… med allt som jag inte förstod då: Att jag faktiskt FICK gå upp i sängen eller soffan, jag som inte fått ha tassarna alls i möblerna. Och att man KUNDE sitta i knäet på en människa för att bli smekt och klappad. Det var mycket som tagit tid för mig att komma förbi, och många ”umgås med människor”saker har jag lärt mig av stora mattes katter. Att det kan vara godkänt att sitta på bordskanten (fast inte när bordet är dukat för mat) och att man kan ligga intill husse på soffan, ja t o m ta över merparten av soffan!
I alla fall så försöker jag lära Matrix (eller vad hon nu vill heta… Trocadero har husse föreslagit?!) vad som gäller här. Och faktiskt, även om hon emellanåt kilar in till den där vrån under sängen, så springer hon nu glatt runt i hela lägenheten mest hela dagarna, och vi börjar komma på hur vi ska leka! Hon har plockat igenom nästan hela mitt leksaksförråd, som är fullt med bus.
Jag som inbillat matte och husse att jag mådde bäst som ensamkatt. Nu vet jag inte riktigt om jag är en sån. Vi har blivit förtjusta i lilla RödNos allihop…. så det kan bli!
