Tre små ”sopkattungar” klarade inte chocken och följderna efter eländet i soptunnan. Mitt i natten, efter utryckning av jourveterinär, somnade de bara in.
Tre små kattungar kravlade, som riktigt små kattungar gör, över Regnbågsbron. På något sätt, när så pyttesmå kattungar kommer, så fungerar den som en rulltrappa som formligen lyfter dem, ända fram. SkaparKatten tog dem mellan sina mjuka tassar och lade dem vid sin sida och spann för dem. ”Här ska ni få stanna för alltid! Här finns god kattmjölk och ni kommer att bli starka och friska!” Och kattungarna rullade ihop sig och somnade, trygga och mätta.
Men SkaparKatten tänkte: ”De fick i alla fall en tid av kärlek, ömhet och omsorg, räddade av en människa med gott hjärta. Den som bryr sig om en av dessa mina minsta små, den är en levande ängel!” Och alla katterna kring SkaparKatten sjöng mjukt mjukt mammakatternas vaggvisa.
Jag tror du kan höra den, om du lyssnar stilla.
Hoppas att de återstående två ska klara sig!
Tråkigt att dom inte klarade sig, får hålla tummarna för att de andra gör det.
Ha en bra dag!
Kram
Jag håller tassar svans och Novas tassar också!
TassKram Wikki
Åh så sorgligt… tårarna trillar på tangentbordet… hoppas dom återstående klarar sej.
Det är starkt att försöka och jag har läst bloggen så gott jag kunnat, men det är så starkt, jag är ruskigt blödig för att vara ”karl”.
Men en del av oss är så där, vet du: Man försöker tills man själv stupar…
Och kärlek är en stark drivkraft. Jag vill skicka tusen rosor till Vimsan just nu för att hon är så modig!
NosPuss Wikki
PS Jag vet att du har ett stort hjärta också! DS