Jag ska skjuta kattjäveln! skrek jägaren…

Tragedin får bara en notis långt bak i en dagstidning: ”Katt sköts av berusad jägare”. Om någon reagerar, så är det ändå ”bara en katt”.

Det var inte så bara för Alice, 8 år, och Hedda, 10 år, som i lördags eftermiddag bar hem sin skottskadade kisse Sotis från grannens tomt. Den berusade grannen hade retat sig på kattens besök i hans ovårdade trädgård, vrålat på katten och hotat de förskrämda barnen, och slutligen avlossat en hagelsalva mitt inne i villaområdet. Jourhavande veterinär jobbade i mer än en timme med att plocka hagel ur Sotis, som kommer att klara sig. Förmodligen just för att buskarna skyddat honom lite samt att jägaren var onykter och siktade illa.

Jo, polisen kom och tog hand om både jägare, vapen och ammunition. Vapen som han inte kommer att få tillbaka, av förståeliga skäl. Mannen är fortfarande kvar i häktet.

Men Hedda och Alice har fått slutet av sitt sommarlov förstört och det blev inget av med att resa till farmor i Nyköping, för de vill inte lämna sin Sotis, som sitter med tratt runt halsen och ser ynklig ut. Han är rakad på hela bakpartiet och en bit av svansen är borta. Barnen säger ”Pappa, kan vi flytta någonannanstans?”

Det finns inget försvar för det inträffade. Jag kan bara inte låta bli att gråta bittert över att denna mänskliga ondska förgiftar tillvaron, både för katter, djur och andra människor. Det går inte att skylla på spriten, att gömma sig bakom berusningen.

Katters status i samhället
MÅSTE bara förbättras!

Och vad säger lagen? Det lever kvar en vanlig missuppfattning att en markägare får skjuta en ”övergiven” katt som saknar halsband om katten uppehåller sig på dennes mark. Missförståndet kan nog förklaras av att det i lagen om rätt till jakt, som upphävdes 1987, stod att ”katt, som anträffas utanför gård eller trädgård där den hör hemma, må av jakträttsinnehavaren saklöst dödas”. I dag gäller att bara under vissa förutsättningar får jakträttshavaren (eller en företrädare för denne) avliva en katt, som på goda grunder kan antas vara övergiven eller förvildad. Inom tätbebyggt område krävs polisens tillstånd, eller att det görs av kommunens tillsynsman.

Lyckligtvis brukar både polis och kommunjägare i de flesta fall ta kontakt med våra katthem för att i första hand fånga in och omplacera katter. Det är vi innerligt tacksamma för!

PS. Hoppas ni inte tycker min blogg blivit för mycket av elände – sorg – våld… Så här är den bistra verkligheten för många katter. Jag var tveksam om jag skulle skriva detta ens – eller ta med bilden som dök upp när jag googlade på ”jägare+katt”… men den säger mycket. Om mänsklighetens brister… *suckar*

Sotis klarar sig, ja. Men vad pågår inne i barnens hjärtan? *snyftar*

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki