ÄnglaKatterna sjunger… De sjunger i #hissmoll och i #tassdur, och SkaparKatten spelar på sin SilverFlöjt den sorgsnaste och samtidigt stoltaste melodin som finns i denna stund: Lejonkungens Sång om Livets Cirkel…
Och andlöst väntande, för att få möta en av de Livets kämpar som länge och många gånger varit nära att komma tassande över Bron, står de alla där vid Grinden – varenda katt som fått vingar sedan urminnes tider. SilverFlöjtens toner får dem alla att trampa med tassarna och höja sina nackar så som stolta lejonkatter gör.
Och där kommer han med bestämda kliv, katten Enzo, Lejonkungarnas Lejonkung, den älskade katten som med sina tassar vidrört så många människors och medkatters hjärtan.
Och SilverFlöjtens Toner får gnistrande vingar att slå ut på Enzos gyllene skuldror:
Enzo går lugnt mellan raderna av jublande spinnande katter, och för varje steg blir hans magra kropp rundare och pälsen glansigare – han får sin ungdoms styrka tillbaka och all sjukdom bleknar bort.
Lysande som en katt av eld står han framför SkaparKatten och bugar:
”Hej S k a p a r K a t t e n ! Nu är jag här. Tack för att D u väntade tills jag var r e d o. Om man nu kan bli det. Jag är bara l i t e bekymrad över hur Alfons och matte ska k l a r a s i g… Om D u har tänkt igenom det, E G E N T L I G E N ???”
Då lyfter SkaparKatten upp Enzo Lejonkungen på sin Väldiga Tass och visar honom hur ÄnglaKatter kan se ut i den Oändliga Evigheten, och ändå se Allt. Och där nere i Hemma som Enzo nu lämnat kan de se hur Alfons tröstar matte och matte tröstar Alfons, och även om båda är våta i pälsarna av tårar så har de förstått att Enzo denna gång måste gå när SkaparKatten kallade.
”Så är det!” säger SkaparKatten och lyfter SilverFlöjten till sin mun igen. ”Och nu är din gåva till dem att få vara lika nära dem, och alla andra som älskar dig, i hjärtat, för alltid! Det är fullbordat!” Och tonerna från Flöjten hörs i natt hos alla dem som lyssnar!
Så fint! ❤️
Men det var tungt att skriva denna runa… Enzo betydde mycket för många! TassKram Wikki
Du underbara lilla Enzo Lejonkung, mina tårar bara rann när jag läste att du hade vandrat över till Skaparkatten. Att en liten kisse som du kan sätta så starka spår i mitt hjärta är underbart!
Nu kan du få så många stickisar du vill!
Saknar dig oändligt! ♡♡♡♡♡ :'(
Mjau, det finns spår som aldrig bleknar! NosPuss Wikki
Fint skrivet om vår finaste Enzo <3
Ta hand om våra andra änglakatter nu och gå gärna hälsa på mina, jag tror ni kommer komma bra överens! 😀 :*
Vila i frid sötnosen!
Kurr, Enzo han var vän med alla, så det klart att han finner alla dessa nya änglavänner som en enda stor familj… <3 NosPuss Wikki
<3
Så hoppas jag att det ska dröja läääänge innan någon mer vän ska tassa iväg över bron… NosPuss Wikki
Så vackert du skriver… försöker läsa men ser inte för alla tårar.
Kanske jag kan läsa klart allt det vackra en annan gång ( troligtvis inte) 🙁
Är så ledsen för att min vän nu är borta. Tänker på matte Maria och lillebror Alfons och tårarna rinner ännu mer…. En liten tröst i allt är att jag vet att vi kommer att ses igen och att Enzo nu har det bra där uppe bland alla vänner. Vi sågs för några veckor sedan och det är också en liten tröst.
Massor av tröstetassar till dig, Ann! Du behöver det också! Och matte Maria är omgiven av alla oss som delar sorg och saknad! NosPuss Wikki
Kram till Matte och Alfons <3
Mjau, det värker i mitt hjärta när jag ser Alfons tassa runt och ropa på Enzo… NosPuss Wikki