När nätterna blir långa
och kölden sätter in
då skickar jag min mjuka tass
och stryker milt din kind
Du räddat mig från hunger
Du tog mig i din famn
fast jag var rädd och fräsig
En vildkatt utan namn
Du gav mig mat och vatten
En plats att vara på
och väldigt mycket kärlek
Jag saknar inte nåt
Så varje gång du gråter
och har oro i din röst
då kryper jag intill dig –
en kattsjäls enkla tröst…
Författare: Wikki
Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia
Visa alla inlägg av Wikki
Så fint skrivet… *snyft*
Såja såja….
NosPuss Wikki