Jag börjar som en kattunge, liten och söt. Alla lindar jag kring tassen och ingen kan undgå min charm… Jag kan tulta från famn till famn, från hjärta till hjärta, och vid minsta pip så dyrkar alla mig. Mina ögon öppnas – de är sammetsblå. Jag lär mig snart att dra in de små klorna och styra mina tassar – och mitt runda ansikte börjar få en nos med mer profil.
Men kattungetiden – å den är så ohyggligt kort egentligen, inte ett halvår ens. Sedan är jag ungkatt ytterligare ett år, busig, upprorisk, gängligt långbent och fladdrig tills min kropp vuxit ihop till den katt jag skall vara MYCKET LÄNGE – resten av mitt liv: En vuxen katt…
Sedan, älskade människa, kommer tiden då jag bara är katt! Din katt… Ett år – tre år – nio år – femton år – kanske till och med tjugo? Jag kommer inte längre att vara bedårande kattungesöt eller dråpligt galet ungkattsvild. Jag kommer kanske fortsätta att leka eller drabba dig dagligen med hela min charmpotential, men jag kommer att vara bara precis som jag vuxit upp till att vara: En katt som lagt sitt liv i dina händer! LÄNGE…
Kommer du att bära mig resten av livet? Kommer du att älska mig, även om jag inte alltid är babygulllig eller tonårigt osäker eller utmanande? Även om jag är skygg eller blyg eller bara en försiktig katt? Kommer du att följa mig med samma kärlek när jag blir sjuk, eller skadad eller sjuk igen eller medelålders, och till sist en sliten gammal katt, som ligger stilla för det mesta och inväntar slutet på sitt nionde liv? Kommer du att finnas för mig då? Med samma kärlek? Och när det är dags att gå till Bron och hem till SkaparKatten, håller du min tass då?
Alldeles för många katter blir oönskade när de vuxit ur småkattsgulligheten. De släpps ut för att springa bort och ersättas av nya sötsaker, de omplaceras ”på grund av allergi” som konstigt nog går över, eller de får en sista spruta hos veterinären för att någon ”tröttnat”. Eller det går upp för kattägaren att det lilla knyte de tagit hem vid 12 veckors ålder inte var riktigt den där pyttelilla vykortskattungen utan ett energiskt bustroll med klor, tänder och mistlursröst som sprider kattsand och kräver mat varje morgon i gryningen – då är inte nöjet lika fantastiskt? Och plötsligt blir jag ett stort besvärligt kattmonster med ännu mer klor och behov av många slag. Alltför många katter är inte längre älskade då.
Lova mig att du inte är en av dem som tänker så – för du är allt jag har, den jag litar på!
Inom mig kommer den lilla hjälplösa kattungen alltid att finnas, och den sökande ungkattens väsen likaså. Dessa kommer jag att ha med mig, och de kommer att forma mig som vuxen. För all den där långa tidens vuxenhet. Så se in i mina ögon, min käraste människa, och säg med din mjukaste röst att du visst kommer att bära mig i din trygga famn och att vara min FÖR ALLTID! Säg att du kommer att bära mig genom ALLT och att det för evigt ska vara vi två!
Till alla som hör av sig till matte eller Stora matte och frågar om det finns kattungar att adoptera från Örebro katthem eller andra katthem, så svarar de: ”Nej det finns inga kattungar. Det vill säga: Det finns katter som är små ungar NU och ungkatter en KORT TID till. Men sedan är de vuxna katter en VÄLDIGT LÅNG TID. Och det är dem ni kommer att få leva med, det är dem ni tar ansvar för när ni adopterar en katt som är unge nu! Har du tänkt på det?”. Och alla har inte riktigt gjort det…
Och OM man absolut vill uppleva det underbara miraklet med nyfödda blinda små kattungar, en mammakatt som ger di och småttingar som växer upp, välj då inte att ta en kull ungar med din katt, utan ställ upp som jourhem för ett katthem som behöver en trygg plats för en dräktig hittekatt! Då räddar du liv och får kattungelyckan på köpet!
Men mitt i den glädjen – se till att älska din vuxna katt med hela hjärtat! Alltid!
Matte förstår inte hur en del människor inte fortsätter att tycka om sin vuxna katt!! Nu har ju vår kattsonlighet fått fäste och vi är alla unika individer som matte älskar mer och mer! Visst finns det människor som utvecklar allergi men IBLAND vid läsande av omplaceringsannonser och anledningar till att en katt lämnats in på katthem så känns det som om ’halva befolkningen’ måste ha utvecklat allergi!!
Nosbuffar från oss, Sven å LillRäkan(1 år på torsdag :-))
Mjau det märks att ni har rätta sortens kärleksfull matte! TassKrama henne från mig! NosPuss Wikki
Så sant som det står här skrivet… väl tassat! <3
Nospussar
*nosrodnad* TackJam! TassKram Wikki
Så sant skrivet, Wikki! En älskad katt är en älskad katt genom hela livet. I nöd och lust, med tass och päls.
Mjau, genom eld och vatten – genom pälsbollskräk, mushalvor och jamserenader vid kylskåpet! Tass på det! NosPuss Wikki
till dig och min skruttan vill jag bara säga såhär
skruttan min,du kom som en eländig liten kattunge som jag ville hjälpa,jag valde inte en kattunge,du valde mig och började hälsa på inne på balkongen.in i mitt hjärta tog du dig och har där stannat fast du nu är en egensinnig märklig liten dam på 5 år nu
leon din pojkvän var ca 6 år när han flyttade in,stolt stor gubbe som än bestämmer i hela grannskapet men i vissa situationer är så mycket rädd liten mattekatt fortfarande…nu är leon ca 10 år.
då ska man finnas där med mjuk röst och kärleksfulla klappar
dessa 2 älskar jag som mina barn
klart man håller tassen ända till slutet,jag har redan gjort det med pepsi,det är så hårt men det är ju det man väljer när man tar hand om dessa små,vi överlever ju oftast dom trots allt men det är värt varenda liten sekund även fast man i denna sista stund av tårar börjar tvivla…
att hålla tassen hela livet med tryggheten är ju det alltihop handlar om(kissarna hälsar att man får gärna bli bortskämd också,det blir vi : )
nosbuffar och kramar för kloka ord till dig wikki från oss leon,skruttan och sari
*spinner*
Ödmjukt tack för de fina orden – visst är det så! Mattes förra kisse Semlan hann vara en hel del skruttig men ändå blev det 15 lyckliga år med henne, så klart man inte släpper taget om sin finaste sKATT! TassKram Wikki
underbart skrivet…… som allt inne på wikkis sida
Varmt tack, Gunilla! *spinner* TassKram Wikki
Så bra skrivet! Vi som är älskade här hemma önskar att alla fick ha det som vi.Nosbuffar
Mjau, visst skulle det vara världens bästa om ALLA katter fick ha det så?! Heeeeeela livet! TassKram Wikki
Neko visste att hon ville ha en katt att leva med, i måååååånga år.
Dock fick hon inte välja själv vilken katt som skulle bli hennes . . .
En grå liten pälsboll traskade helt resolut in i Nekos liv när hon skulle hämta den grå pälsbollens systrar. För den grå pälsbollen ville egentligen matten till kattmamman behålla.
Men se det gick inte den lilla grå pälsbollen med på! Hon kröp raskt upp i Nekos knä, o när hon sattes ned på golvet så traskade hon raka vägen till transportburen o la sig i den.
Vad skulle Neko o matten göra?
Efter lite diskuterande beslutades att alla tre systrarna skulle få följa med Neko.
12 år o 51 veckor senare är den grå pälsbollen fortfarande Nekos följeslagerska. <3
Madame Tuss är den underbaraste katt jag haft äran att lära känna, o jag hoppas att jag får måååånga många år till tillsammans med henne! <3
Nej då! Vevve är inte bortglömd! Även hon ska ha måååånga många år till tillsammans med oss! <3
Mjau, våra klor klamrar sig fast i de hjärtan som vi får värme och kärlek från – många katter väljer verklligen ”sin” människa! Lyckliga Madame Tuss och lyckliga Vevve! NosPuss Wikki
Lille blyge, rädde och troligen misshandlade Mozart samlade ALLT mod hans lilla kropp kunde uppbringa och talade tydligt om för mig att han ville följa med mig. Han gjorde allt han kunde för att fälla mig. Då hade han bara varit på Linus katteria ett par timmar! För att han skulle känna sig lite tryggare, fick han välja en kompis, som skulle följa med honom. Efter en vecka på katterian framgick det tydligt att han hade valt en stor, trygg ungkatt, som skulle få följa med. Idag, 9 år senare, är jag fortfarande ”sambo” med Mozart och Vincent. Ja, det sa faktiskt ”klick” när Mozart och jag träffades.
Mjau, visst är det härligt! Det är som jag jamar ”Det finns ingen sannare kärlek än en katts!” TassKram Wikki
Jag är en söt liten kattdam på 13 år och min matte är lika förälskad i mig som när jag kom hem till henne som en liten 12-veckors kattunge =) Nästan mer för varje dag som går. Hon skulle göra vad som helst för mig! Å det förtjänar jag förstås =) Jag var ganska vild som kattunge, inte så socialiserad har jag hört att det kallas, och trots att det gått många år så vill jag vara mycket för mig själv och det är egentligen bara matte och ”mormor” som jag trivs och vill gosa med.
Det kan ställa till det hos veterinären, men så länge matte är med så får de greja med vad de vill, vet ju att hon aldrig skulle låta dem göra mig illa.. Men jag blir väldigt ilsk om de försöker med nåt om hon inte är i rummet. Då har jag visat tänderna, svurit åt dem och gett dem ett par ”örfilar”, så nu för tiden får hon alltid vara med… 😉 Kan ju inte låta VEM SOM HELST ta sig friheter..
Min matte tycker om mina små egenheter och förstår att jag vill ha egentid, det vill hon också har jag förstått.. 😉 Då ligger jag en bit bort i soffan (om hon sitter i soffan) och håller koll på henne när hon pluggar. Det verkar väldigt tråkigt det där hon pysslar med..
För varje år vill jag dock gosa mer, så på nätterna ligger jag tätt vid huvudkudden o spinner gott när vi myser. Vi är liksom en perfekt match.
Jag har alltid trott att alla katter har det så här bra, men har förstått att det inte är så… Det tycker jag är tråkigt..
Mjau, det viktiga är att du Lillan och din matte kan hjälpa till att göra andra människor medvetna om de kattbehov som finns! Då gör ni skillnad och det är en viktigt livsuppgift! Klok matte du har! NosPuss Wikki