En tröstande tass sträcktes ut från vännerna Signe och Sven igår, och den innehöll den här vackra dikten:
And God asked the feline spirit,
”Are you ready to come home?”
”Oh, yes, quite so,” replied the precious soul,
”And, as a cat, you know I am most able to decide anything for myself.”
”Are you coming then?” asked God.
”Soon,” replied the whiskered angel,
”But I must come slowly, for my human friends are troubled
For, you see, they need me, quite certainly.”
”But don’t they understand?” asked God, ”That you’ll never leave them?
That your souls are intertwined. For all eternity?
That nothing is created or destroyed? It just is….forever and ever and ever.”
”Eventually they will understand,” replied the glorious cat,
”For I will whisper into their hearts that I am always with them,
I just am….forever and ever and ever.”
Från Pejst och Jansson kom också en stödjande nosbuff med denna lilla kattbön:
Skaparkatten, som haver missar kär,
se till mig som pälsklädd är.
Vart jag runt i världen svassar,
står min lycka i Hans tassar…….
Så fint! Jättefint.
Nosgos
Mjau, mysigt! TassKram Wikki
Så vackert /♥-e Jam & Kram
Wikki vi är så glada att ni gillade den!
Tittar på nyheter om Norge. Vi har svårt att smälta detta.
NosPuss Sven och Signe
Mjau – det är ofattbart! TassKram Wikki