Det händer runtom oss hela tiden att missar – av ålder, av sjukdom, av skada och av ibland gåtfulla anledningar – lämnar sitt jordiska tassande och smyger över Bron till SkaparKattens famn. Ofta lämnande sörjande och förtvivlade människor och medkatter efter sig. Visst är det tungt, och somliga säger ”Jag ska aldrig mer ha katt för det gör så ont när de går bort!” – men den sorgen och saknaden är priset man får betala för den kärlek, glädje och lycka man ändå får av varje liten katt. Och visst är det värt det?!!
En katts kärlek är aldrig gratis, aldrig villkorslös. Den måste förtjänas med tillit, tålamod, respekt och integritet. Den måste tas emot med öppen hand och öppet hjärta, utan baktankar eller planer. En katts kärlek är helt i nuet – katten frågar aldrig om igår eller i morgon, den finns bara i sitt NU, och det betyder OMEDELBART. Katten bryr sig inte om i fall du är arbetslös, sjukpensionär, tjock, svart, verkstadsarbetare eller chef, troende, spelberoende eller tidigare straffad. Den bryr sig bara om den ärliga smekningen från din hand, ömheten i din röst och närheten i din famn. (Och maten i skålen förvisso!)
Men för den lyckliga människa som sett hur ”snäckan öppnar sig” och en katt finner förtröstan och tilltro till henne, vare sig det är en skygg eller trygg kisse, glömmer aldrig det ögonblicket då mötet sker: Ibland med en så kraftfull nosbuffstångning att alla tippar omkull, ibland med en hastig nosberöring så lätt som en fjärilsvinge… Den glädjen är värd 
allt! Och den stannar i hjärtat för alltid!
Så tacka aldrig nej till en ny katts kärlek! Det är meningen att det tomrum en gammal katt lämnat ska fyllas av en ny – inte som ersättning, inte som kopia – för varje katt är helt sin egen. Men som givare och mottagare av den kärlek som SkaparKatten format att finnas mellan människa och katt! Låt oss inte slösa bort utan att tacksamt ta emot den Gåvan!
Ja, det är konstigt det där med platsen för kärlek i våra hjärtan! Det är ju inte så att en ny vän tar plats i tomrummet efter den gamle, utan hjärtat sväller och bereder en ny plats bredvid det kärleksfulla minnet ♥
Precis… Hur många man än älskar, så ryms de alla i ens hjärta! det är det som är så underbart med kärlekens gåva! NosPuss Wikki
Underbart skrivet. Kan säga att Matte faktiskt lärt sig att ta en dag i taget lite som oss. Hon säger att man aldrig vet hur länge man har sina älsklingar hos sig så man måste njuta av deras kärlek varje dag. Hon minns hur rädd Puma var när han först kom till matte som liten kattunge, men nu är han ju en otrolig kelgris som älskar att liga i famnen och bli kliad bakom öronen.
Mau, när en rädd katt ger sitt förtroende, så har man fått en dubbelt så dyrbar gåva! TassKram Wikki
Mjau… Jag blir alldeles blöt i ögat, det var jättefint tassat Wikki. *sniff* Du har så rätt i det du skriver om oss katter och vår kärlek. *snörvel* Vila i Frid Mjurre, det har du förtjänat.
Kärlek är en gåva… Den är en nåd att få… TassKram Wikki
Det är en så vacker och rofylld bild på Mjurres trötta lilla kropp tillsammans med blommorna. Han själv är ju inte kvar i den, han har ju hämtat en ny, likadan fast piggare, uppe hos Skaparkatten!
Många säger att ”det är/var ju bara en liten katt/hund/häst”, men jag tror inte att dessa människor har fått uppleva hur underbart det kan vara med ett djur. Dessutom tycker jag att det kan göra vansinnigt ont i hjärtat redan medan djuren vandrar omkring tillsammans med oss på jorden, för man älskar dem, precis som sina barn, så mycket att det gör ont!
Ibland tittar jag på mina katter och känner hur jag verkligen skulle vilja krama och pussa in all min kärlek i dem så att de riktigt vet hur mycket man älskar dem, men kanske har de redan känt det…
Kramar Karin
Mjau, men ni har gjort en underbar kärleksgärning som tagit emot lille Lusse och jag ser hur det verkar löna sig redan! *spinner*
Den som har gott hjärta får lön för det! ♥
TassKram Wikki
Väldigt bra skrivet! Det smärtar fortfarande efter mina två bortgångna missar, men de ljusa varma minnen jag har av dem gör det ändå värt det. Jag skulle inte vilja vara utan katter. Det blir så tomt då.
Precis – man vill inte vara utan det – det förgyller livet! Vad vore människan utan sin katt?! *blink* TassKram Wikki
Klokt jamat och tvåbeningarna har mycket att lära om att njuta av dagen och stunden.Nosbuff
Mjau, men vi katter kan föregå med goda exempel och lära dem så mycket vi förmår! Eller hur!? TassKram Wikki
Åh Kram
Tack! Det värmer ledsna hjärtan! TassKram Wikki
Glädjen som en katt kan ge, under så många år, är värd ALLT. En tröstande tass när du är ledsen eller stressad, din katt ger dig alltid ett lugn som sprider sig även till oss människor. Ingen stress, ingen panik, bara lugn och skön…skön päls att burra in näsan i och bara drömma sig bort…När jag har stängt in mina jourkatter för kvällen och mina får chansen att ”regera” hemmet igen så tittar jag ibland på dem o är sååå tacksam att jag har dem. Bara genom att finnas där så sprider de en enorm glädje och det är MINA katter som jag kommer få ha glädje av i många många år till! En härlig känsla! Nosiga pussar Sara.
Tänk vad underbart ♥ att du känner den glädjen – inte som en del ”usch ska jag dras med denna jä…katt” – nej om man väljer att leva med katt ska det vara positivt. Och då kan t o m en kattbegravning bli vacker! TassKram Wikki
Jamarbra tass/ Tröste Jam Kram & NosPûss
Tack så mycket! TassKram Wikki