Vi hittar inga ord att börja med, de som brukar strömma så fritt, varken matte eller jag. Istället för att fira våra Landet-vänner så känner jag Mattes stora varma tårar som droppar ner i min päls utan slut. Hon sörjer för att en del av hennes hjärta har gått sönder, det finns ett hål där nu, ett kattformat hål som så länge fyllts av en älskad svartvit katt.
Med tårar på nosen och med stor sorg måste jag berätta att ikväll fick Mjurre göra den sista vandringen över Regnbågsbron… Hans trötta gamla kropp orkade inte mer och det var dags för vackra Mjurre att få lämna sitt Jordiska liv hos oss och återvända till Skaparkattens trygga famn. Vi sörjer dig, kära vän…
Mjurres sista dag blev en underbar varm sommardag i solen. Han åt en ny god mjukmat till frukost, gick ut på verandatrappan och drack nytt friskt vatten ur uteskålen. Så la han sig i skuggan under den älskade spireabusken. Där låg han hela dagen, ömsom sov, ömsom tittandes ut över sitt kära Landet. Och han kände hjärtat slå de tysta svaga slagen. Mjurre var lycklig. Han har haft ett långt och gott liv med älskade människor som gett honom all kärlek en katt kan begära. När Stora Husse kom hem på eftermiddagen orkade Mjurres tassar inte bära längre. Stora Matte kom hem så fort hon kunde och tog Mjurre på den sista Resan till veterinär Maria som vårdat honom många gånger under alla år, Mjurre jamade tre gånger, det var hans Farväl. Han orkade inte lyfta på huvudet som låg i Stora Mattes hand utan somnade in, så stilla så stilla.
Vi vet att Skaparkatten just nu möter honom, änglakatt Semlan är den första som hälsar honom välkommen.
Tack Mjurre för allt du gav oss.
Vi älskar dig.
*megabautasuperduperwookkieebjörnkram*
♥tack vännen! *sniff*
TassKram Wikki
Mina tankar till Mjurres skötare och vänner! *fäller en tår, även jag*
Tack för omtanken vännen! Gott att ni finns… *morrhårsdarr*
NosPuss Wikki
Usch, vi beklagar verkligen och böjer våra huvuden i vördnad för ståtlige Mjurre. Men vi har ju fått dela lite av hans liv via dig och han verkar ha levt ett fullgott och härligt liv. Han behövde inte heller lida eller dö övergiven. Jag tror han sitter uppe på sitt moln och tittar ner på er med värme och kärlek.
Mjau, Mjurre fick femton lyckliga härliga år och han fick tassa över Bron så fridfullt… Stora matte sa att hon aldrig sett en kisse somna in så stilla…
NosPuss Wikki
Jag är så otroligt ledsen för er skull, för vackra Mjurres skull. Han var så otroligt fin kisse och jag tror han är enormt tacksam att han fick ha er som sina ägare. Han har fått all den kärlek en katt är värdig att få, bättre kunde han inte fått. Nu har han gjort sitt här nere på jorden och ska tassa omkring med Semlan istället. Stora kramar från oss i höghuset. Nanne, Felicia, Pussi, Vännen och Bm
Tack vännen, det tröstar – jo Mjurre levde ett idealiskt kattliv med finajaktmarker och stor frihet. Men nu sitter han och jamar om sorkfångster med SkaparKatten… det är ungefär som när fiskargubbar pratar om storgäddan! NosPuss Wikki
Gråter med er…
Kram!
Mjau, man önskar ju att det aldrig skulle behöva ske – men när SkaparKatten kallar så finns inget annat att göra än att komma! NosPuss Wikki
Vi vet ju alla att den dagen kommer då våra älskade vänner ska möta Skaparkatten. Ändå är det så sorgligt när det sker. Vår enda tröst är att tänka på att vår vän har haft ett kärleksfyllt liv, som Mjurre. Då har inget varit förgäves. Han har både skänkt och fått massor av kärlek.
Mjau, och tänk en så fin avslutning på livet: Först en lyckad kväll med en ny lagom för liten kattong, sova natt på Stora mattes arm och sen hos Stora husse – och så mysa ute i solskenet en hel dag. Sedan somna stilla. Så vackert borde alla få gå! ♥
TassKram Wikki
Verkligen en alldeles fantass-tisk avslutning på ett jordeliv!
Kram
Mjau, tänk om alla katter fick sluta så fint… i kärlek! *snyftar igen* TassKram Wikki
*gråter en stor skvätt*
Men varför??? Han har ju fångat sorkar, då fick han ju inte bli så trött…. 🙁
Lilla lilla Mjurre, jag som trodde att han var piggare, men kanske var det bara så att han utnyttjade de sista dagarna till max, med god mat och sol! *snyft*
Stackars Tanja och Ville som nu bara har varandra och stackars stackars både stora och lilla matte och husse, som så snart igen får göra den sista sorgliga resan till veterinären…
Säkerligen är Semlan den första att möta vid andra sidan regnbågsbron och berätta om allt det nya och Mjurre har ju haft ett fantastiskt liv på landet, så för honom kanske det inte är någon stor sak, har har ju fått nya krafter nu!
Men oavsett om det var skönt för Mjurre att få hjälp upp på bron till Skaparkatten så blir det ändå så tomt för de som blir kvar…. :/ En mycket älskad vän har ju vandrat vidare! *snyft*
STORA KRAMAR TILL ER ALLA!
Mjau, Mjurre var ju alltid generös och vänlig mot mig och Nova när vi kom till Landet, och han delade med sig av jaktmarker och klätterträd, gömställen och mysbäddar. *suck*
Vi tror också att han kände sin tid rinna ut och tog i av alla krafter för att få ut maximalt av sin sista tid. Stora matte säger att han var lätt som en fjäder de sista dagarna, knappt 3½ kilo – men blankare i pälsen än nånsin och så kramig… Nu går de där på Landet och tittar på alla Mjurres favoritplatser och tänker att det blivit världens tommaste… Tack för trösten!
NosPuss Wikki
Ojoj, så tunn han måste ha varit! Då förstår man att tassarna inte orkade bära honom… Lille gubben!
Nu är det bara sorgen kvar… och all kärlek så klart! 🙂
Mjau, från att ha varit en kisse på lite mer än 7 kilo en gång, så… Han hade just inga muskler alls kvar, bara senor och ben – och långa klor som växte fort, konstigt nog. Det var bara ett tappert hjärta kvar och ett milt spinnande batteri av kärlek! NosPuss Wikki
Så skönt att han fick en fin sista dag i sitt långa härliga liv på landet. Våran Sigge hann vi inte till veterinären med, han somnade utanför vår grind till skogen. Han har det bra nu Mjurre, dansar svansdans med sina vänner.
Tänker på Er
Kramis
Tanken värmer oss, vännen! Ödmjukt tack! NosPuss Wikki
Hej!
Du kanske har läst den här vackra dikten!
Så kände jag det när min egen favoritkamrat inte fanns längre 🙁
Susanne Bengtsson har skrivit denna vacka dikt om sin katt, Sissi. Dessa känslor är snarlika dem jag känner numera, efter det att min favoritkatt, Simon dog den 19 april 2005.
JAG MINNS.
Jag minns dina språng så ystra
När en fluga kommit in i rummet
Jag minns dina ögon så dystra
När den till fönstret och friheten hunnit
Jag minns dina fartfyllda lekar
När mattorna samlats i hög
Jag minns när nosen din tvekar
När maten i skålen ej dög
Jag minns när du mjukt mig slog
Med tassen i ansiktet mitt
Jag minns att jag alltid log
När jag såg på uttrycket ditt
Jag minns varje rofylld natt
När du låg vid kroppen min
Jag minns dej min älskade katt
För alltid är min kärlek din
Jag minns… min älskade Sissi
/Susanne Bengtsson
Å vilken fin dikt! Tack så hjärtans Ante och Plexi! Den ska jag spara! ♥
NosPuss Wikki
Vila i frid Mjurre! Beklagar sorgen Stora och Lilla Matte! *kramar om*
Tack snälla Jaana! Den kramen känner vi ända hit! *sniff*
TassKram Wikki
Vila i frid vackraste lilla Mjurre. Förstod att det nog var på gång att resa i väg när du inte ville äta, men du bestämde dig för att stanna kvar ett litet tag till då. Du kände väl hur gärna dina människor ville ha dig kvar så länge som möjligt.
Stora kramar till alla de som sörjer dig.
Nosgos Nea, Simba & Matte
Tack käraste vänner! Mjau, veterinären förklarade stilla att det inte fanns något mer att göra för Mjurres kropp höll på att steg för steg ”stänga av sig” och lämna Landets jaktmarker för att SkaparKatten jamade så. Det är sådant man tvingas att acceptera…. Hur ont det än gör. *morrhårsdarr*
TassKram Wikki
Fäller tårar när jag hör den sorgliga nyheten. En dag av glädje och kalas blev en dag för sorg och saknad. Mjurre sitter säkert och ser ner på er innan han ger sig ut på jakt över de eviga vidderna uppe i regnbågslsndet.
Mjau, Ville och Tanja jamade att de har många fina födelsedagar kvar att fira, men ikväll får bli en stilla stund med ett ljus tänt för vår käre Mjurre Gammelkatt! Det känns ändå som om han smyger kvar här, suckar Ville och torkar ögonvrån med tassen..
NosPuss Wikki
Åh, det är så ledsamt när en kär och trogen vän går bort. Han blev en gammal katt och har haft ett gott liv, men det spelar liksom ingen roll för de som stod honom närmast. Jag känner med er. Massor.
Kram
Bascos matte
Tack så varmt! Vi fick ändå som gåva att Mjurre fick uppleva en vår och en sommar, och ha en sista lyckad jakt… Och många rara vänner hjälpte oss att ge honom den lyckan – tack alla ni som skickade presenter; specialmat och leksaker! *kurr*
NosPuss Wikki
Många tröstekramar!
Tack snälla Kicki! *spinner* Mjurre var kisse nr 2 som matte en gång fick i födelsedagspresent av sin mormor – en mycket älskad födelsedagskatt verkligen!
NosPuss Wikki
Hur väl man än vet, så är man ändå aldrig beredd när det sker. Kan bara beklaga sorgen…
Det är sant Gustav – eller man är redo, men ens hjärta vill nästan brista av sorg ändå. Tänk om man kunde stanna tiden ibland? NosPuss Wikki
Lilla Mjurre. Tänk att han ändå fick uppleva solen och värmen och sommaren innan det var dags att ta farväl. Tänker på er alla och finner tröst i tanken på att Mjurre är hos Skaparkatten.Tröstbuff
Mjau, nu har KattHimlen ännu en stilig herre ”i vit skjorta och svart kavaj och elegant svans” att njuta av – men vi kommer att sakna honom!
Sakta och stilla gick Mjurre uppför Bron, klarögd och vaksam, men med ungdomsspänsten tillbaka i benen. Vaksam som en jägare – hans tysta steg hördes knappt. Hans blick var tankfull, men så lyste han upp – där kom ju kattvännerna han saknat så länge, eldröda MewTwo, drottning Semlan – och silvergråa mamma Svinto! Med en kärleksfull mammaknuff panna mot panna stod de länge… Där kom också andra katter från kattungehemmet – syskonen Murre och Tuss, systerdottern Suddelina, och en rad anfäder i hedersvakt med lysande vita vingar… En himmelsk kärleksfull familj tog emot sin stolta son.
Och SkaparKatten viskade ”Det är fullbordat!”
NosPuss Wikki
Vackre, tappre Mjurre… tänk ändå att jag hann få träffa honom och stryka över den fina svartvita pälsen… förstår att ni sörjer outsägligt nu, trots att ni varit införstådda länge med att han planerade sin sista resa. Vi sänder våra innerligaste kondoleanser härifrån klostret, tänder ljus och ber både för er och Mjurre… må Skaparkatten hålla sin tass över er!
Tröstkramar från sr. Carina, Gitte och de sju klosterkatterna Imma, Conny, Jenny, Majsan, Assar, Sixten och Rafael.
Tack så innerligt! Vi litar på SkaparKattens Trygghet för alla missar! NosPuss Wikki
Eftersom vi hade hunnit nästan ända fram innan vi hörde de sorgliga nyheterna så tassar vi ändå vidare och erbjuder tröstande tasskramar och nosbuffar. Lilla fina Mjurre, vi som trodde han hade piggnat till så att han skulle få ännu en fin sommar på landet med kompisarna Tanja och Ville. *torkar tårar från nosen* Matte skickar tröstkramar till matte och stora matte
*nosbuffar*
Mjau, vänners kramar är god tröst och värmer ledsna hjärtan! En ödmjuk kattgentleman har tassat färdigt på Landet – det blir nog många tårar en tid… NosPuss Wikki
Ännu fler katter som vandrar över bron…idag fick även Livbojen ta ett sorgligt beslut att låta sjuka kissen Moa somna in, på fredag har vi en tid hos veterinären…jag gråter lika mycket varje gång jag hör talas om en katts död, även om de är sjuka o gamla så är det sååå sorgligt! Det skär i hjärtat! Väldigt fina bilder på Mjurre där han ligger så fridfullt med blommorna ikring sig. Nu får snart Moa träffa sin gamla matte som dog bara några månader innan henne, det kommer att bli ett kärt möte! Kramar Sara.
Mjau, man vill ju i det längsta att varje katt ska få leva och få ett gott och kärleksfullt liv… Nu får i alla fall inte Moa lida och det behövde inte vår Mjurre heller – det blir bara en stor frid… ♥ NosPuss Wikki
2 svart/vita tröstnosbuffar från oss båda. (Och husse)
Ha det gott i regnbågslandet och hälsa till Semlan och våra kolonivänner som är hos Skaparkatten.
Vi litar på att Mjurre hälsar till dem alla – även bloggkattvännerna som tassat över och saknas oss. Snuffe, Liza, Alice, Aragorn, Rufus, och många många fler…
Tack för väl behövd tröst! Vi orkar inte ta upp budkavlen med Lex Nisse just nu men återtassar om det…
NosPuss Wikki
Men liten Mjurre då. Trodde också att han var på bättringsvägen. Gråter med er för vi vet ju hur hemskt det här är varje gång en älskad vän måste lämna oss. Mjurre hade ju ett underbart liv därute på landet och han fick somna på sin älskade mattes hand.
Kan man få ett bättre kattslut.
Kramisar i massor
Nalle o Lasse
Mjau, det var det bästa tänkbara – och han fick denna underbara dag! Den är vi tacksamma för! NosPuss Wikki
Beklagar förlusten. Massor med kramar! Det var fint att han fick en sådan fin sista dag.
Mjau – det var så gott att det blev sol och värme och en härlig dag på favoritplatsen… Det blir en tom grop under spireabusken nu! *suck* TassKram Wikki
Nosbuffar o tröstekramar från mig o matte
Tack snälla Kjlle! Vi skulle ju ha haft party idag, inte sorg – men vad SkaparKatten bestämmer det rår vi inte över… Nospuss Wikki
Vi är så ledsna för er skull!
Sov gott vackraste Mjurre.
kram
Innerligt TackJam för trösten! Trots en lång tid med vinglig hälsa för Mjurre så kändes det som att denna sista dag gick så oerhört snabbt! *suck*
TassKram Wikki
Mjurre… så ordlös i sorgen… så ledsamt… 🙁 jag vet inte ens vad jag ska tassa…
Sov gott och nu tar Skaparkatten hand om dig och dina tassar blir alldeles unga igen… tårar…
Norbuffar från alla missarna i kolonin
Mjau, nu får Mjurre träffa svartvita koloniänglakatter också… Och genom tårarnas dis ser vi ändå framför oss hur de är lite unga igen och kan leka MolnKull och jaga ÄnglaMöss… TassKram Wikki
*tårar på nosen* Istället för att ta på partyslipsarna tar vi varandra i tass och skänker våra stilla tankar till Mjurre och alla hans kära som sörjer……
Skaparkatten, som haver missar kär,
se till mig som pälsklädd är.
Vart jag runt i världen svassar,
står min lycka i Hans tassar…….
Mjau och amen! Tack för omtanken!
TassKram Wikki (trött och ledsen)
Men så jamars tråkigt att Mjurre har vandrat vidare, men skönt för honom själv.
vi och matte gråter.
Nu har han jamars grönt gräs jämt att äta och må gått bland sina kattvänner
Tass tass
Mjau så är det… Tack för det fina inlägget ni gjorde om vår kära misse! *sniff*
TassKram Wikki
Nu har SkaparKatten tagit emot ännu en kär vän.
Det gör så ont att skiljas, men efter ett så långt liv kände Mjurre att det var dags att ta farväl.
Vi tänker på er och känner med er!
=^.^=
Tröstekramar från Smulan, Amanda och matte Julia
Tack för tröstekramarna! Dem behöver vi verkligen nu! NosPuss Wikki
Sov i ro, fina Mjurre. Vi är så glada åt att du fick den här sista sommaren på Landet! Många tröstande kurr till dina människor och kattkompisar. Kurr och burr.
Mjau, vi är också glada att Mjurre fick sin sista sommar – och några lyckade sorkfångster! Han fick sluta som en katt förtjänar: Innan någon plåga kommit, men av ren ålderssvaghet när kroppen gjort sitt. Och han fick LEVA så som varje katt förtjänar: Femton år och sju månader utan en enda hungrig dag, alltid trygg med hem och kärlek… Visst, det blev några vändor hos vår veterinär genom åren, en och annan bitskada eller krämpa… Men de var ändå få. Och när artrosen kom så hölls den acceptabel med smärtlindring den kalla årstiden. När njurarna började strejka i vintras trodde vi det skulle gå fort, men tvärtom blommade gamlingen upp igen och fick ytterligare sju fina månader, tack vare bra mat och mycket kärlek. Tack SkaparKatten för det!
Och tack kära vänner för tröst som vi så väl behöver…
NosPuss Wikki
♥
Skickar nya kramar idag inför begravningen!
Det gör så ont när goda vänner lämnar en… :/
Kram
Tack sköna vänner! TassKram Wikki
Jag gråter & mitt ♥ värker..Såå ledsen 🙁
R.I.P Goaste Mjurre
/Tröstetassar & Kramar till Er!
Mjau, vi har också mycket ledsna hjärtan. Matte ska tassa till Landet och säga farväl från oss idag, medans husse är hemma kvar och tröstar oss. *suck*
NosPuss Wikki
Åh, varför ska vi behöva ta farväl av varandra? Så märkligt ordnat detta jordiska liv är, att när man har lärt sig vad som är viktigt – att älska och ta hand om alla sina två- och fyrbenta nära och kära – så tas man ifrån varandra. Men Mjurre kommer att finnas i sina vänners hjärtan för alltid.
Många tröstande kramar och tassklappar
Mjau, så är det: Så länge det finns någon som minns en, då finns man kvar! TassKram Wikki
Tack för ditt fina inlägg! Omtanken värmer oss så oerhört mycket! *buff* TassKram Wikki
*snyft* Åååh, lille, fine, vackra Mjurre, har du nu lämnat dina käraste människor och kisevänner… Som de kommer att sakna dig lille vän!!! Men du sitter säkert där och tittar ner och vakar över de som är dig kära med ett lugn och skön ro. Tänk vilket varm och värdigt slut du fick och vilket långt och lyckligt liv du har haft med mycket kärlek dig givet! Våra tankar till nära och kära och till dig Mjurre på sin väg till Skaparkatten och änglakatterna. Varmaste tasskramar
Mjau, vi är nöjda ändå att ha fått ”vara med om Mjurre” – en lycklig tid, mycket närhet och glädje, många stunder av spinnande lycka och glada nosbuffar! Mjurre var katten som fick vara på köksbordet mitt i frukosten för att få sin smörklick eller youghurtskvätt. Han lämnade pälshår överallt, men vad gjorde det!? TassKram Wikki
R.I.P från Ligan och Matte
Kram
Tack! Det värmer! ♥ TassKram Wikki