Minns ni katten Rafaela – ”Lilla Blå” som hon fått heta i jourhemmet – katten som jag berättade om i ett tidigare inlägg hittades på soptippen bärande på en enorm svål av tovig päls, men totalt utmagrad därunder? Hon har blivit fanTASStiskt vacker och nu också adopterad!!!!
Det är något av Drottning över denna katt, och nog märks det att hon trivs med livet numera:
Det är en blandad kompott av sorg/lyckokänslor för jourmatte som ska släppa taget om en kisse som gjort stort intryck på henne. Anna berättar: Min ÄLSKADE Blå är adopterad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fina, fina lillsnuttan!!! Mitt hjärta blöder, det var nätt och jämt att jag kunde skiljas från denna underbara speciella personlighet! Jag älskar henne såååå mycket! Samtidigt är jag så otroligt glad över att detta trevliga par adopterat henne! Hon har fått precis ett sådant hem som jag önskat till henne, hon blir nu innekatt och ensamkatt. Jag har precis varit och lämnat henne hos hennes nya familj. Paret var och hälsade på henne hos mig för en dryg vecka sedan och föll pladask, det var tänkt att de eventuellt skulle hälsa på några mer kissar innan de bestämde sig men när de umgåtts med Blå ett tag så sa de att de inte behövde träffa några mer kissar, det var henne de ville ha 
. När de hälsade på henne var hon på sitt mest envisa humör, men trots hennes tillfälliga tjurskallighet så föll de alltså totalt! När jag nu lämnade av henne i hennes nya hem så knallade hon runt som en drottning i lägenheten, kollade alla rum tre gånger, testade maten om den var okej, kikade in på granen och klapparna och la sig därefter först en sväng under sängen, tog sedan en extra runda för säkerhets skull och la sig sedan till ro i en fåtölj med en till hennes päls mycket matchande pläd . Jag tror nog att hon kommer att sova där resten av kvällen 
. Så många steg som hon tog idag i nya hemmet, så mycket har hon inte rört sig på senaste månaden! Hon är fortfarande stel och lite ömmande i bakbenen men det är inget hon lider av. Hon bygger upp musklerna igen allt eftersom och hennes nya husse och matte är fullt medvetna om att det kan ta tid för henne att bli helt ”normal” men att det självklart får ta den tid det tar. Hennes utveckling från det fruktansvärda tillstånd hon kom in i har gått med racerfart! Hon är en mycket nyfiken och cool liten kisse som snabbt finner sig tillrätta i nya miljöer och med nya människor. Hon är dessutom en riktig tänkare, man ser verkligen hur tydligt som helst på henne när hon står och funderar och tänker till titt som tätt vad nästa drag ska bli… Hennes päls har blivit så fantastiskt fin och hon är len som den finaste siden. Tänk vilken saga, en saga som tack och lov fick ett mycket vackert slut! Är så oerhört glad, även om jag gråter av enorm saknad 
. 
Lycka till i ditt nya hem, drottning Rafaela!
Japp, vissa ormar måste dvala och eftersom dom måste vara på ett ställe under en viss temperatur är kylskåpet bästa ställe.
Då har jag lärt mig något nytt! Tack för informationen! *blink* NosPuss Wikki
Ååååh, lyckliga lilla blå Rafaela! Tänk att först ha fått en sådan stödmatte, och sedan en egen fin familj! Fankaaaaaatiskt, hurra!!! Tasskramar
Mjau, efter allt hon varit med om så förtjänar hon att få det bra! NosPuss Wikki
Åh vad magiskt det där ögonblicket är när en misse och blivande husse/matte träffas för första gången och de alla bara vet att de har funnit varandra! *torkar en rörd tår fån nosen* Matte säger att det var precis så för henne också när jag gick fram till henne på katthemmet, och jag kan bara jama instämmande.
Tänk om alla missar fick upplleva den känslan! *drömmer*
Å Alice, det där sista håller jag sannerligen hundratassigt med om – att varje katthemsmisse borde få känna det där speciella magiska kurret i hjärtat när man har hittat Sin Människa! Det är så underbart! (Fast jag hittade min matte genom att spana på henne från en balkong!) TassKram Wikki
De där ögonen berättar en lång historia. Drottninglik är hon verkligen. Så glad att hon fått ett eget kungarike att råda över nu.
Jag kan inte förmå mig att läsa om sådant om jag inte vet att det slutar absolut lyckligt. Det gör så ont i hjärtat.
Mjau men Rafaela är en historia som slutar lyckligt och jag är så stolt över hur väl omskött hon blivit av sin duktiga jourmatte! (Som räddar massor av andra missar också, kan jag lova!) *spinner* TassKram Wikki
Vad härligt att få läsa att Lilla Blå fått ett eget hem! Och till jul och allt!
Lycka till lilla Rafaela!! Du har blivit så vacker i din päls!
Mjau, nu hoppas vi att Rafaela sakta men säkert ska bli helt bra i kropp och leder och kunna bli en lycklig frisk liten silverflicka! *healingspinn* TassKram Wikki
Jamarn’s underbart ?……….
*spinner* TassKram Wikki
Å, så underbara nyheter du kommer med! Vi har knäppt våra tassar för Rafaela många gånger, må du tro, och hoppats att hon antingen skulle få stanna i jourhemmet eller få ett riktigt bra hem hos någon annan. Vilken julklapp detta blev! Fast matte säger att hennes hjärta blöder för jourmatte, som nu måste lära sig leva utan Rafaela…
Hm, kanske dags att ge en liten rapport, med bilder, om hur Rafael har det nu för tiden? *fundilerar*
Tass från Imma, abbemissa.
Mjau, det vor roligt att så hur vår vän Rafael har det också! *spinner* Tack för all omtanke, hälsar mattarna! TassKram Wikki
Katt-fantastiskt! Så fin hon är Blå : ) Så härligt med ett nytt för evigt hem!
NosPuss Sven och Signe
Mjau, och så får hon vara ensamkatt, det behöver hon tills hennes kropp fungerar 100% igen! NosPuss Wikki