…ni har väl fått nog nu med tjusiga utställningskatter??? Själv får jag ALDRIG nog. Fast jag skulle nog inte trivas själv på utställning. Eller? Eller inte??? Hmmmmmmm…
Tyvärr lyckades jag inte få något foto framifrån på den här lilla goa cremefärgade britt-pojken, men jag vet att han heter S*Vår Bästa Vincent, för han tillhör husses mamma! Här går det att titta närmare på myskissen, fast då har han kvar uppfödningsnamnet Bosse.
Att sova i roliga ställningar, det ägnade sig många katter åt! Har ni sett vad underbart fin burinredning som passar bra till missen?
Här snusar två ljuvliga burmillor, söta som pudersocker! Så måste jag visa den proffsigaste yngsta utställare jag träffat på länge, här är den fina skylten hon gjort till sin ragdoll Kicken:
Och är är Kicken själv och hans tuffa lilla matte:
Att se henne stolt gå omkring och bära på sin trygga fina kattkompis visar på god tillväxt i utställarledet! *kattleende*
Vad sött. 🙂
*spinner*
TassKram Wikki
Jättesöta är dom! Jag hörde att det tydligen går lite annorlunda till jämfört med hundutställningar… det är nån funktionär som bär fram katten till domaren, inte man själv. Men det kanske är bra, kanske sorterar bort skygga och aggressiva katter, så det blir mindre risk att såna går i avel.
Har inte klart för mig varför det ska vara assistenter som bär fram på vissa utställningar, men det lär ha att göra med effektiviteten också – en del kattägare snubblar omkring och är mer i vägen…
TassKram Wikki