Tidigare i veckan skrev jag om katten Oscar, som hjälper personalen på ett äldreboende genom att med sitt beteende förvarna när en patient är döende.
Det här är katten Grållan. Hon och hennes kompis Maja finns på demensboendet Vallongården i Gävle sedan nio år tillbaka. Katterna, som är systrar, tycker om att bli klappade och åker gärna med på rollatorerna. De har samma märkliga gåva som katten Oscar, enligt Eva Moström, verksamhetschef för Vallongården.
De vet när någon ska dö. Maja och Grållan hoppar aldrig upp i patienters sängar annars. Men när livet är på väg att rinna ut lägger de sig vid fotänden, några dagar innan patienten går bort. Då kommer de tassande och ligger kvar där tills det är över. ”De flyttar inte på sig och går knappt på toaletten…” säger Eva enligt Expressen.
Teorierna om hur det går till är många – om katterna reagerar på någon speciell doft eller på vårdarnas beteende. Men kanske handlar det bara om det urgamla bandet mellan människa och katt? När vi känner att det är på väg att brytas så vill vi hålla en hjälpande tass för att tryggt föra vår människa till Bron, där vi skall mötas igen en dag?
Jag har fått flera gripande mail där människor skildrar hur fint katter på detta sätt vakat för en döende matte eller husse. Och tårarna sprutade när jag läste om hur den sista nosbuffen från Missen, som legat ihopkrupen vid sin älskade husses sida troget dygnet runt i flera veckor, fått den gamles ansikte att fyllas av ett underbart leende av lycka i hans sista andetag. Missen sade ”Det är tid. Du får gå nu!”
Som sagt, jag hoppas att alla människor har en mjuk tass att hålla, när deras stund kommer!
