Wikipedia

Hur vet man om en sovställning är bra – i fall man inte provar?

Hur mänga människor skulle klara detta? No one…

Har du sett nåt mer avslappnat än en sovande katt?

Här har Ville hittat ett bra ställe!

Det var en mager ynklig liten skrutt med orolig min och nervösa tassar när jag kom till mitt hem där jag bor nu. Jag var spänd och nyfiken och stressad. Vad skulle hända?

Och tänk så bra jag har fått det. Jag har blivit rund och god, dubblat min vikt, fått lyster och fluff i pälsen och är på det hela taget en väldigt lycklig katt.

Jämför bilderna här, så ser ni skillnaden:

Nu har jag en kropp som passar min storlek – resten är pälsfluff!

De här gillar jag:

Hm stavningen, ja ja den här är så lik Tanja Katt…

Har du fler roliga ”kattskyltar” ?

Jag jamar inte som andra katter! Eller rättare sagt, jag kan, om jag vill, jama som vanliga katter. Men eftersom människor har så begränsad språkförmåga, så har jag utvecklat ett lite mänskligare ordförråd som är mer talspråksliknande än jamspråk. Följden är ett ljudprogram som innehåller ett mellanting mellan kvitter, pjurr, prat och kattiska.

Matte brukar vakna först på morgnarna, och då blir jag så lycklig, det finns ju massor att berätta, plus att jag vill komma upp i famnen en liten kortis för klappar, innan jag får frukost. ”Map mjapp ip mja mä mä irp ipp mji urrr mja?!” hälsar jag henne glatt.

Sen skakar hon oftast liv i min ständigt lika yrvakna husse, och jag hjälper till med att ropa ”Jäää irr irr mjip jip bap jäo äo maaaa!” och då klappar han mig och säger ”Fin Wikki”…

Medan matte duschar och gör frukost kan jag sitta i köksfönstret och berätta för henne vad jag ser utanför. Hon förstår ganska bra nu skillnad mellan om jag ser skatorna eller om jag talar om att Flexi är ute och springer: ”Mjamjammjä… it it it!”

Jag kan också säga ”Titta på mig, jag är Wikki!” d v s ”Äi äpp irr ikik ki ip!”

Stora matte brukar skoja och säga att hon inte jagar dammråttor hemma hos sig på Landet, utan dammkatter…

Så när vi var hos henne senast så ville jag leka med de där dammkatterna. Jag har fortfarande inte hittat dem. Vad är det jag inte förstår?

Eller är de bara blyga?

Det finns mängder av goda saker… De flesta är i det där kalla vita rummet med saker på dörren. Där finns grädden, burkmaten och lite annat. För en katt med kluriga tassar är det inte svårt att lista ut hur dörren öppnas – men det är lite värre att lyckas göra det, har jag märkt.

Jag har liksom inte tillräckligt stora och starka tassar…

Att försöka peta upp med nosen går inte så bra heller. Sjutton också, när det doftar så gott i dörrspringan!

Det fungerar bättre med att jama på husse och sitta på bänken och sa hungrigt vädjande ut!

Minsann, då blir det t o m TONFISK!

Notera min eleganta tungföring!

Jag gillar som sagt bruna brevpåsar…

Ibland tar det ett tag att hitta en bra plats, helst ska det vara inne under ett bord eller in bakom saker som påsen ska läggas. Eftersom jag är en rätt liten katt så förstår ni att det är ett släpande och dragande!

Är dessustom golvet lite skräpigt, så håller man sin långa päls snyggare!

Jag gillar som sagt bruna brevpåsar.

Jag pillrar fram påsen/kuvertet ur husses och mattes pappersskräpkasse under arbetsbänken eller ned från bordet, och bär den till ett bra ställe.

Yup, där åkte den ned på golvet, bra!

Fortsättning följer!

Vet du någon mer katt än jag som samlar på bruna brevpåsar att ligga på? Jag antar att du aldrig provat hur varma och sköna de är att ligga på? Plus att de luktar så gott!

Först gäller det att hitta dem:

Det är faktiskt det bästa som finns närposten kommer, husse och matte öppnar sina brev, och ibland när det kommer en stor brun postpåse, då blir jag glad. Bruna påsar är FYND!

Fortsättning följer!