Wikipedia

Flexi är en katt som bor på samma gård som oss, hon är väldig skygg och det här är det första bra kortet matte har lyckats ta på henne. Visst är hon vacker?

Här får jag springa och leka med matte och husse när vi är i stan, är det inte fint?

Gregoriusarna på sin blogg varnar tjejer för att visa brösten. Ja jag behöver ju aldrig bekymra mej så mycket för sånt där. Men här visar jag rumpan, om nån är nyfiken:

Att visa mina bröst tror jag knappast kan intressera nån däremot, för dom är pyttesmå och gömda i pälsen. Ibland är det väldigt behändigt att vara katt – man behöver inte följa några som helst anständighetsregler….

I det här hushållet får t ex ingen gå i fred på toa eller vara i badrummet utan att få sällskap av en liten katt. Men det handlar mer om regeln att dörrar ska vara öppna, för annars hamnar man alltid på fel sida om dem!

Matte kom inte på hur hon ska vända på videon så nu för ögonblicket får den ligga på sidan. Visst är jag fin?

Har du någonsin sett en katt åka rutschkana frivilligt. Kom tillbaka om några minuter så får du se mig göra det.

Tass!

Just nu sover husse och matte sitter sömnigt och blinkar. Hon har just klivit upp trots mina tappra väckningsförsök redan i ottan. Förstår hon inte vilken fin dag det är ute? Jag har ju suttit på balkongen och sett den komma fram hela morgonen.

Matte säger att de var på födelsedagsmiddag igår och att det blev sent, men det där förstår jag inte riktigt, som katt är jag nattaktiv, så jag tycker att de kom hem och gick och la sig vid bästa tiden ju.

Men matte har lovat att vi ska gå ut om en liten stund när hon har fått frukost. Hon tar med sig kameran, så snart kan  ni få se vad vi gör idag.

Just nu gör jag tappra försök att väcka husse, krafsar på sovrumsdörren, men han vaknar inte. Katten också.

Tass på er

men oj hur ska jag hinna både bloggtävla och gratulera husse? Jag måste nog erkänna att husses födelsedag kommer att gå före! Han är verkligen viktigt för mig och matte, och vi ska tillsammans se till att hans dag blir något alldeles speciellt!

Hm jag har försökt övertala alla gårdens katter att de ska komma och hålla kattkonsert nedanför balkongen, men de säger att de kan få bannor av hyresvärden i så fall. Jag får sjunga för honom på egen tass, jag har faktiskt vacker röst…

Matte kan vi spela in en snutt när jag pratar så våra bloggvänner får höra hur mjukt jag jamarpratar och kvittrar?

Jag är ju bara en liten katt. Många frågar sig varför jag bloggar över huvud taget. Du vet ju hur det började, matte, eller hur? Husse var sjuk, han låg där i sängen och gnydde av värk, och du var ledsen och uppgiven över att inte kunna hjälpa honom särskilt mycket med mer än smärtmedicinen och dina kramar.

Redan när jag kom till dig och husse förstod jag ju att ni var mina alldeles särskilda människor som jag skulle ta hand om, försöka göra glada och med så mycket kattmagi som en liten svartvit förmår få er att må bra och vara lyckliga.

Och där satt du vid datorn (Jag låtsades först att jag inte förstod vad den var för något) med tårar i ögonen och var bara så sliten. Du har det tunga ansvaret att få ett hem att fungera, ja visst hjälper husse dej med hela goa hussehjärtat och alla sina krafter när han mår bra och orkar, men sedan när hans smärta däckar honom – ja då plågas du också, i ditt mattehjärta.

Det var då jag visade dej att jag ville också ha en blogg. Om du kunde använda en jobbig stund till att hjälpa mig skriva små roliga glada saker ur en katts perspektiv, så fick du annat att tänka på. Slippa tänka på att vara ensam ung tjej med tyngden av ett liv som inte blivit precis det du drömt om.

Och jag tror det blev bra. Den här kattbloggen vi gör, du och jag (med lite hjälp ibland av mattes mamma som fotograferar), den har fått ett eget kattliv. Det märktes snart att andra människor blev också glada av att läsa Wikkibloggen.

Så numera skriver jag den på egen tass, det går riktigt bra.

(Nu ska ingen tro att matte uppoffrar sig eller tycker att en sjuk husse är jobbig att leva med. Är det något jag ser så är det hur mycket de älskar varandra, och det där med sjukdomen, det är inget som försvagar den kärleken. Jag är faktiskt väldigt stolt över hur bra de klarar sin relation, påfrestningarna till trots. Deras kärlek spiller över på mej också, kurr!)

Och vi ska göra husse frisk, matte, vid min Tass!

och små triangelformade nosavtryck på bildskärmen. Förlåt matte men jag tränar! Till bloggtävlingen… har ägnat hela natten till att titta på mina kon-KURR-enter!

till bloggtävlingen på www.metrobloggen.se/gregorius – ah lilla jag, vid min Tass, vad har jag gjort, hur ska jag nu kunna leva upp till detta?

”So, You think You can Blog” heter tävlingen. Och av mer än 290 bloggare är jag en. En enda liten kissekatt. Jag darrar. Där, längst ned på deltagarlistan står jag:

… så jag tänker hur futtig min lilla kattleksakstävling var…   Åtta deltagare. Fast jag delade ju ut priser och det kändes bra!

Man kanske kan få nåt tröstpris om man hamnar sist i den här tävlingen. Om inte annat så får jag klappar av matte…