Det här är den enda bröstförstoring jag kan tänka mig att förorda:
Tass på er!
Din Tass I Cyberspace!
Det här är den enda bröstförstoring jag kan tänka mig att förorda:
Tass på er!
…en lika söt som jag! Den skulle jag vilja ge en planta av till alla som är inne på min blogg och hälsar på, så att ni blir glada!
Antennaria dioica heter den på latin, och blommar så här i gullvivans tider!
Tass på er!
Vi katter har nio liv, ni människor bara ett. Men å andra sidan är ert enda liv – om ni sköter korten rätt – betydligt längre. Vad som kommer före och efter våra liv, det kan vi bara spekulera i.
Vad en katt gör, dock, är att leva alla sina nio liv fullt ut i nuet. Vi bekymrar oss inte för i morgon och vi sörjer inte igår. Den här sekunden, när din hand smeker min päls så att det sprakar av statisk elektricitet – den är nu och den är samtidigt kvar, som känsla i din hand, så länge du finns.
För hur länge finns vi? Det är inte bara våra livstider, utan något mer finns det, något som finns kvar: Våra avtryck, tassavtryck eller andra, och klangen av våra namn, så länge det finns någon som minns dem.
Den här bloggen är inte som en runskrift, beständig i tusen år. Men kanske, om det jag skriver lyckas vara tillräckligt tänkvärt, kommer ändå någon att minnas det och mig – i natt, i morgon, nästa år. Men inte mer.
Jag har lovat att göra mjuka goda tassavtryck. Hur gör du?
Förlåt att jag tjatar. Men det här med att INTE skaffa sommarkatt, det ligger mig om hjärtat!
SOMMARKATTENS GRÅT
Jag sitter här vid vägens kant
ett litet kattebarn
nyss så var jag i din famn
nu är jag lämnad kvar
Jag såg din bil så stor och blank
dra bort med dig och barn
Jag sitter här
en sommarkatt
när ni drar in till stan
Jag sitter här på stugans trapp
ett litet kattebarn
Jag drar min tass mot dörrens trä
men jag får inget svar
Din stuga är tyst och dörren stängd
och låst med dubbla slag
Jag sitter här och skälver till
och längtar efter mat
Jag sitter här en natt, en dag
ett litet kattebarn
En sommar var ni allt för mig
ni var min hela värld
Tänk om jag vetat vart ni for,
och vad jag gjort för nåt
som sitter här hungrig,
i ensamhet
som om jag kastats bort
Jag sitter här vid Himlens port
ett litet kattebarn
Att få ett liv var alltför stort
Jag fick en sommar med sol i päls
och barnens smek
och somnar i en dröm
att vakna upp i någons famn
och inte vara glömd
SKAFFA INTE SOMMARKATT!!!
Tass på er! / Wikki
Husse Silver bäst i världen
GRATTIS på 20-årsdagen!
(Väldigt gammalt för en katt men kanske OK på en husse? Och jag skulle försöka klistra in dikten i ett fint format men inklistringsverktyget fastnade i pälsen och ville inte fungera, så jag använde det här istället…)
Men här är en skiss hur jag tänkt mig i alla fall:
Det syns väl att det är jag? Med fluffsvansen?
Jag lyckades, jag gjorde det: Liten svartvit Wikki Wookie charmade husses mamma och styvpappa! *dansar liten glädjefnatt* Matte och husse, visst var jag bäst? Finare katt finns knappt, va?
Tass på er… Nu ska jag smyga och pilla på det fransiga paketet igen…
Matte och jag har prasslat in dem i silverpapper nu… som jag vet att jag kan få leka med sedan när husse öppnat paketen!
Undrar om husse tänker öppna dem direkt efter midnatt när hans födelsedag börjar eller om jag måste vänta tills han sovit, ända till i morgon? …Suck det blev inte en enda bit papper kvar nu, och matte blir så arg om jag tassar för mycket på paketen…
På vad man kan göra av det?
Så här ser det ut:
Jag tror det är små Villekatter?
…så jag har putsat pälsen extra fin och lovat att uppföra mig på mitt allra charmigaste sätt. Ett stort Wikkileende är laddat: