Månad: november 2015

Tänk om jag kunde få bli Lussekatt också? *drömmer*

Ibland undrar jag så över människors val i livet – varför man sätter så lite värde på sin katt, som oftast är en mycket lojalare vän än någon människa någonsin kan bli?!! Det svider i själen när matte berättar om alla katter som lämnas bort, kastas ut eller avlivas, för deras människa hittat andra saker som är mer värda…

Därför känns det extra varmt i hjärtat när människor framhåller motsatsen:
”Har ett förhållande med en som tyvärr inte gillar katter, så jag bor fortfarande själv med min misse. Jag ser ju katten som nummer 1 här i livet…”

Jag skulle mycket hellre vilja ha några sådana här:

Men jag inser att jag samlar på alldeles tillräckligt mycket kattsaker, så jag är nöjd bara jag får min morgonranson av gos och klappar! Tass på er och ha en skön söndag!

Jag tror på livets glädje, godhetens revansch och friheten! Mjau!

Verkligheten omkring oss förändras varje sekund. Det vi trodde var trygghet igår är en krigszon idag. Alla lyssnar bestörta på nyheterna om terrordåden i Paris och över hela världen spiller människorna ord, ord som blir så tunna…

Ovetande experter utan en susning om mer än sin egen lilla nisch av tillvaron dras med i vågen och uttalar sig  i radio och tv för att bedöma, beklaga och påstå ”Vad var det vi sade”-och andra oroar sig risken för en butterfly effect. Spekulationer och ord, ord, ord.

Någonstans i detta kaos av känslor, graderade från sorgens smärta till hatets domar,
måste alla gemensamt ta ansvar för att bygga försvaret mot all ondska, bygga det av något som är starkare än dessa mängder av tunna ord: I handling som säger att vi fortsätter att tro på den goda människan och kämpa för friheten i dess goda former.

Vi får inte låta ondskan och hatet vinna genom att dra ned oss i samma avgrund som de brottslingar som dödat i Paris, eller bygga upp en evig pingpong av mer hat.

Modig är jag inte, och inte stark. Ändå kommer jag, så långt jag förmår, och på mitt sätt, ändå att fortsätta räcka ut en hjälpande hand/tass till dem som behöver den. Det är bättre att göra något litet än inget. Så när orden inte räcker, måste handlingen tala:
Min tillit till den goda människan består. ♥

Matte har gjort det här collaget åt Peter till minne av Sippo. *spinner*

Vi är många nu som tröstespinner och tänker hela tiden på bloggbroder Sippo! Den tunga stunden har kommit när SkaparKatten kallar, och vi vet hur det sliter i hjärtat för hans fina husse!

Vi alla i cyberkattrymden och bloggkattosfären kommer att vara med dig, Sippo, och spinna dig trygg, hela vägen!!! Tassa i Frid, du den främsta av bloggkatter!!! *snyft*

Visst är det superkul att få mail. Men just nu, trots antispam och rensa-hysteriskt-automatiskt-inställt-stopp, så rasslar det in ett par hundra mail om dagen. Nånstans har min mailadress spridit sig och blivit väldigt populär…

Men det kan ju vara trevligare än att inte få mail alls??

Blank som en våt säl, tung som en blyvikt, och sval som en sommarmorgon. Ja så känns den här stenfiguren. Den stod ensam på en bräda en bra bit in på ett loppisbord häromdagen. Och den ser så välbekant ut, ett djur jag borde identifiera genast – eller? Kattlik, men ändå olik?! Se själva:

Tassarna är björnlikt stora, nosen bred som på ett bergslejon, en liten lejonkrage kan anas, liksom en antydd svans som är rätt lång…
  
Men vem ser ut att lufsa så här, med tankfullt nedslagen blick?