Mina tankar om nya djurskyddslagen

Att skriva lagar är inte lätt – att skriva dem för att passa alla är ännu svårare. Och att formulera dem så de bemöter och respekterar allas åsikter eller behov är så gott som omöjligt. Men i den sitsen är just nu de utredare som fortfarande, under stor press, håller på att se över det pågående och utökade förslaget till ny djurskyddslag. Ett förslag som i  katthemskretsar ses som spänt efterlängtat och förväntan på att ”vår” frågas utredare ska ha fångat upp alla synpunkter är så klart stor!


Det som i hög grad gjort att t ex SVEKATT och Göteborgs Katthjälp samt många andra katthemsorganisationer höjde tassen och protesterade emot det förra djurskyddslagsförslaget var bland annat att:
– Det fanns inte någon bra specifikation av hur herrelösa (Ej ID-märkta) katter skulle tas om hand, med risk för att det kunnat tolkas som godkännande av avlivning
– Förvildade och skygga katter påstods ej lämpliga att socialisera (Vilket förstås strider mot all god och modern katthållnings erfarenhet!)
– TNR sågades helt med tvivelaktigt presenterade forskningsresultat som grund
– I förslaget stod att djurhem skulle få en tung roll i omhändertagandet av herrelösa djur, men utan precisering på hur detta skulle finansieras, precis som om det bara var en självklarhet…

  

Vilken tur att det gick att stoppa detta lagförslag innan det ställde till med massmord på de ägarlösa katter som skulle ha hamnat ”mellan stolarna” och varit fritt byte för avlivningsglada Länsstyrelser!

– Givetvis ska ALLA katter vara ID-märkta och ha en BRA ägare som tar ansvar för dem! Det skulle höja kattens status och värde.
– Och så ska alla icke avelskatter vara kastrerade, eller ha p-chip. Men helst kastrerade, även innekatter så det inte kommer några oönskade överraskningar om de skulle smita ut.
– TNR är enligt beprövad erfarenhet från hela världen inte bara en human utan även framgångsrik metod att minska tillväxten av ägarlösa katter i kolonier. Där TNR tillämpats kan i vissa områden trycket och intaget hos katthem minska med så mycket som 50%! Du kan läsa intressant bemötande från forskare och kunniga kattorgansiationsrepresentanter HÄR som totalt SÅGAR den gamla lagutredningens hantering av fakta om TNR – mycket läsvärt!


– Självklart går det utmärkt att socialisera skygga katter. I protest mot resonemanget att ”tämjande” skulle ge katten ett lidande: Frågar man katterna, så vill de ju alla LEVA. Därom råder inte minsta tvekan! Sett ur kattens synvinkel är varje möjlighet till överlevnad det den naturligt väljer. Om det så innebär att behöva äta sopor eller befinna sig i ett begränsat utrymme. Den sörjer inte bristen på fri utgång, utan anpassar sig. Vilket inte betyder att katten med självklarhet vill bli social eller kontaktsökande, men den väljer att äta, dricka, gå i lådan och iaktta sin omgivning. Och har det tveklöst bättre i ”ett begränsat utrymme” i trygghet och omsorg än gående ute i svält, köld och misär! Dock, sett med kattens ögon så lider den inte – och även om den kanske skulle kunna leva som utekatt igen (Men ägd och omvårdad.) så är det inget katten fantiserar och drömmer om, eftersom katter inte har tidsuppfattning att kunna avgöra framtidsplaner. En katt lever helt i nuet. (Jo, katter kan ha tidsuppfattning framåt men då i aspekten dygnsrytm, d v s ”Husse kommer snart hem från jobbet, då blir det mat” och ”Om en stund är det dags för min medicin, jag gömmer mig”.) Det är sant att många katter till en början protesterar mot kontakt med människor och den sociala samvaro detta tämjande innebär, men då kan man ju sätta det i aspekten att samma tämjande – trots djurets protester – förekommer i så gott som alla former av djurdressyr i viss mån. (Titta bara på hur det går till att rida in en häst! Där är det ingen som tycker att djuret lider?! Eller träning av tävlingsdjur, som hetsas att jaga ett fiktivt byte eller använda den av sin flyktinstinkt väl utmejslade förmåga att springa så snabbt det bara går?! Njuter det djuret av ett fritt liv? Och bör avlivas om det förlorar friheten?) Över tid blir katten tam och kan få många goda år i trygghet, vilket absolut är värt ”dressyren”!
                                    

Man måste ju ifrågasätta att det som i svensk djurskyddslag på alltför många håll feltolkats till det avlivningsursäktande begreppet ”En död katt lider inte.”

Och den starka kärnan som den nya djurskyddslagen ska innehålla är ett definitivt paradigmskifte för myndigheternas djurskyddsinspektörer, nämligen att de måste släppa sin gamla invanda avlivningshantering med att ”TA BORT KATTERNA FRÅN LIDANDET”  och i framtiden istället helt arbeta aktivt och proaktivt för att ”TA BORT LIDANDET FRÅN KATTERNA”!

Då först kan det heta DJURSKYDD!

 

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

5 reaktioner till “Mina tankar om nya djurskyddslagen”

  1. Du jamar så klokt som vanligt! Vi håller tassarna hårt, hårt för att nya lagen skall bli bra.
    Du har fått en Award hos oss 🙂
    *nosbuffar*

  2. Klokt jamat, Wiki! Frågan är väl bara hur vi ska få djurskyddsinspektörer att förstå skillnaden mellan att ’ta bort katterna från lidandet’ och ta bort lidandet från katterna’?

    1. Mjau, det är jobb som jag er bjuder er människor att höja tassen – och rösten! – för! NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *