Att vara lite hängig

häng
All katthemspersonal blir hängig, trött och sliten ibland, och det kan omgivningen ha svårt att förstå: Vi får ju umgås med gosiga gulliga katter hela dagarna!?

Det som ingen ser, och som gör oss trötta och slitna, det är allt det vi gråter över i det dolda:

  • Fem moderlösa kattungar som bara hann få två veckor med sin mamma och nu måste nappas upp, om ingen amma hittas…
  • Kissen som bara fick sex månader i sitt nya lyckliga underbara hem innan sviterna av hennes tidigare tillvaro ändade hennes liv…
  • Kvinnan som gråtande ringer och ber oss ta hand om hennes brors katt – den gamle minns inte längre att han har en katt och glömmer att mata den. Själv har hon redan för många katter…
  • I en källare hittas en katt med så illa skabbangripna öron att de är fulla med sår och han skriker av smärta bara man snuddar hans huvud. Genom ett trasigt fönster har han gått ut och in i det utkylda kyffet och där har ägaren sporadiskt ställt fram mat och tyckt att han har det bra…
  • Det kommer ett par till katthemmet och tingar en behövande katt. Sedan hör de aldrig mer av sig. Katten som så väl behövde ett hem…

Var finns alla när katterna behöver oss? Varför är det så lätt att titta bort?

Stöd Ditt Lokala Katthem! Och gör det NU!!! De första vårkattungarna börjar redan komma!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

4 reaktioner till “Att vara lite hängig”

  1. Precis så är det Wikki! Alla dessa sorgliga historier man som volontär får med sig hem. Än värre är det förstås för dem som hela arbetsdagen ägnar sig åt hemlösa, skadade och oönskade katter. Det som gör att man ändå orkar är att det finns fina minnen också. Du är en sådan kisse <3, Chanda, Knorre och Milton också, och Nova och …………
    Men ibland bara gråter man för att man inte kunnat hjälpa alla och för att man inte förstår hur grymma människor kan vara mot värnlösa djur (och barn).

    *nosgos* till dig och Nova och alla 2-beningar runt er som gör skillnad för katterna inte bara i Örebro och Eskilstuna utan runt hela vårt land.

  2. Om man jobbar på ett katthem måste man uppfostra sig själv till att inte gräva ner sig i alla de tråkigt saker man ser och hör. Vi måste oförtrutet jobba vidare för att hjälpa så många katter vi kan. Vi är oftast deras enda chans till ett värdigt liv.

    1. Jo visst är det så, och man biter ihop. Men ibland måste man ventilera sorgen i att inte räcka till! Trösten är att slå upp listan med adopterade katter och veta att de finns! NosPuss Wikki

Lämna ett svar till Wikki Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *