Ibland får man stå ut!

 

Det hör till att vi katter lämnar spår efter oss.

Stora matte berättade att hon vaknade i morse med en märkligt fuktig känsla: Det var Tanja som kommit in verkligen drypvåt efter en nattlig eskapad i regnet och sett till att torka av sig på sängkläderna. På tre ställen…

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “Ibland får man stå ut!”

  1. *fnissjam* ja, jag var ute i blötan jag också, och tyckte det var en jättebra idé att väcka matte med att krypa ihop i hennes halsgrop och mysa lite! Det blev ett väldans ”HURR och BURR” och ”USCH, du är BLÖT!!!” på henne…

    1. Det är fint att vakna till sådana blöta kyssar – de är ju helt komna i kärlek… *fniss* TassKram Wikki

  2. FNISSJAM!
    Matte gillade den där så mycket så hon funderar på att skriva ut den och sätta upp den vid sitt bord på jobbet. De andra i tidigare inlägget var också helt underbara!
    *nosbuffar*

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *