Att ge julklappar

Jag hörde i morse samtal på lokalradion om hur människor ruinerar sig så här runt jul för att kunna ge gåvor – i ren panik inhandlande allt möjligt som kändes som ett ”måste”… Så var väl ändå inte julens tanke om kärlek och gemenskap?

På något sätt har det personliga givandet förvandlats till en tävling och ett tvång utan proportioner. Vore det inte bättre att börja tänka på julens budskap om omtanke till nästan istället?

Här ska ni få en ”OM”-tanke som Stora matte praktiserat länge:

Om…
Du inte fick vad Du önskade mest
och det Du ville ge inte fann,
så vet att den klappen är allra bäst
när man ömt klappar om varann…

Det tycker jag passar bra för oss katter också!
Lycka till med julklapparna!

 

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “Att ge julklappar”

  1. Vi är ju bortskämda små missar som har julafton nästan året runt, så det blir inget extra till oss bara för att det står den 24:e december i almanackan; vår julklapp blir istället att de som inte har det lika bra får något som förhoppningsvis blir en guldkant (det dök bland annat upp en liten kattong här hemma som luktar *sniff* *sniff* *sniff* vääääääldigt lovande!) i deras tillvaro!

  2. Hemma oss kör vi med en hundring per person. Det kanske låter som lite, men eftersom det bara är en liten present så är den även väl genomtänkt och man försöker verkligen ge något som den andra behöver/vill ha. I stället för att ge 10 presenter var som man bara har roffat åt sig i någon affär för att pakethyllan ska se stor ut och att man inte ska verka snål. Men de mesta av de presenterna är ju då bara skit och inget man sparar på.

    Men den där lilla genomtänkta presenten, den fyller verkligen sitt syfte. Jag gav ett doftljus till mormor förra året. Det stod en text ”älskade mormor, jag är så tacksam för att jag har dig osv” Hon började gråta för att hon blev så glad! Och de ljuset kostade bara 50 kr.

    Sedan slår vi på stort med julmaten i stället, det ska det vara mycket av så man kan mumsa hela dagen i gott sällskap 🙂

    1. Mjau, det låter som ett klokt system – och det man ger kan verkligen bli perfekt! ♥
      Och jag förstår att din mormor blev glad! (Mormorar ska man vara rädd om!)
      NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *