Goliat – ett litet steg framåt


Han ser lite sorgsen ut, Goliat, som om han tänker ”Varför ska det vara så här?”…

Men matte berättar:
EFTER 37 DAGAR HÄNDE DET VI VÄNTAT OCH LÄNGTAT EFTER SÅ…

Våra bajsböner till Skaparkatten har äntligen gett resultat och ett litet steg framåt. Goliat har nu kunnat bajsa några gånger själv. Vi kan trots det inte slappna av helt här hemma, då Goliat inte får ut allt på lådan utan går ur den och det hamnar lite här och där i lägenheten – vilket naturligtvis inte gör något bara det kommer ut! 
Så vi kan bara hoppas på att det är en tidsfråga innan han kan trycka fram allt själv i lådan. Vi har hjälpt till lite också. Det som är så konstigt är att han kan gå och lägga sig med bajs kvar som ska ut, och efter någon timme så försöker han igen och får ut resterade korvar.

Vi tar en dag i taget och ger Goliat tid. Men om det inte rätar upp sig helt har vi en speciallist som väntar på att vi ska lyfta luren och beställa tid. Det känns alltid tryggt om nu speciallisten vet vad det rör sig om! 

Vi ville så gärna dela detta stora ögonblick med er underbara katter och människor där ute. Goliat tackar för alla som hållit tassar och tummar för honom. Nu ska matte och husse göra en svansdans här hemma för att fira det stora framsteget!
TACK FÖR ATT NI FINNS MED OSS!!!

Mjau, jag hoppas så att ”Goliats rumpa” frisknar till! Jag beundrar dessutom Goliats matte och husse som kämpar och kämpar – för mången kattägare skulle ha gett upp inför ett sådant här komplicerat bajseriproblem redan vid tanken! Det är verkligen inte roligt att behöva peta i kattbajs på det sättet, och ändå gör Goliats människor det med stor kärlek dag efter dag och utan en tanke på att beklaga sig eller ge upp! För allt de vill är att den älskade katten ska bli frisk och må bra hel och hållen! Det är verkligen imponerande! *tasshonnör*

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

16 reaktioner till “Goliat – ett litet steg framåt”

    1. Mjau, det gör vi också – att han sakta men säkert ska bli frisk och slippa tråkigheter i kattlådan – eller utanför! TassKram Wikki

  1. Visst måste det ändå vara så att det hände något vid Op.Tarmparalys. Vi hoppas att det är på väg att släppa nu och högaktar Goliats husse o matte att dom inte ger upp hoppet. Det hade vi inte heller gjort.
    Stor kram till dom.
    Nalle o Lasse

    1. Mjau – heter det så? Vad du kan, Nalle! Jo – precis, jag har en djup beundran för Goliats människors tålamod kärlek och kämpavilja!!! TassKram Wikki

  2. Härligt att få lite uppdatering av Goliats status, det låter som om det går lite åt rätt håll i alla fall, hoppas han blir bra, stackarn. Vi håller tassarna

    Basco

    1. Mjau, det är skönt för Goliat också. tror jag, att känna healingspinnet komma från vänner runtom! NosPuss Wikki

  3. Vi har också fått det glada budskapet, nu stiger hoppet! Vi ska berätta om Goliats förbättring i bloggen idag och hoppas det är ok att vi lånar den bild du har i bloggen. Vi har andra också, men den här är så fin… 🙂
    Kramar och tassklappar

    1. Mjau, jag har fått den från Goliats matte och du får säkert gärna visa den också! Håller tassarna för Goliatkillen! NosPuss Wikki

  4. Hi Goliath, we read about you on Kjelle Bus’s blog and wanted to come by and say hi. We’re two Lilac Point Birman girls and a orange tabby who live with our Mom, Dad and two woofie brothers in Florida. Our Mom says you are a super handsome ManCat!

    The Florida Furkids and Angel Sniffie

Lämna ett svar till Wikki Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *