Snart…

Jag längtar fanTASStiskt till nu på lördag och invigningen av det Nya katthemmet Kompis! Tänk vad vi kattvänner åstadkommit tillsammans för att bistå Sonny och Maritha med att bygga upp sitt katthem igen!

Om ni orkar kommer lite av bakgrunden här  – för detta rörde upp starka känslor för mig att återse:

Så här skrev jag den där ruskiga nyårsdagen när den hemska branden i Svalehult skedde:

Alla ni andra medKatter, hjälp mig med denna bön:prayingkaguraptiibyphotocap2

Stora SkaparKatt, håll din mjuka Tass över alla de Katter och Människor som drabbats av branden denna årets första natt! Ta i Din Famn de som miste livet, och Trösta dem! Låt dem som flytt levande undan elden hitta tillbaka till Tryggheten hos Sonny och Maritha!

Ge Tröst till alla Katthemmet Kompis medarbetare och vänner, och ge dem all hjälp de behöver i denna stund! Spinn för dem som sörjer och var hos dem som ännu lider! I dina Tassar önskar jag dem Frid!

// snyftar din lilla lilla hjälplösa Wikki

Då trodde man ju först att minst 25 katter omkommit i branden och att Katthemmet Kompis för alltid gått upp i rök. Redan samma dag jamade jag så högt jag kunde till alla bloggvänner att bistå med hjälp: Å stackars alla dem! Nu har de katter som hittats kunnat härbärgeras tillfälligt i ett hus på gården, men allt nödvändigt har förstörts av elden: De behöver kattmat, kattbäddar, kattsand och toalådor, matskålar, ja allt!

jussi2
… och på kvällen var insamlingen i full gång katthemssidor och i många fler forum. Inte ens ett dygn hade gått, men alla förstod allvaret i vinterköld och snö, och hjälpen kom från de mest oväntade håll. Privatpersoner och föreningar ställde upp. Vi öste ut mail med tiggarbrev om hjälp till alla tänkbara redan den 2 januari. Ingen var för långt borta för att kunna hjälpa till egentligen – för det skickades kattmat och saker från hela landet.

Dagen efter branden snickrade matte och jag efter en sömnlös orolig natt ihop den första bannern om hjälp och stöd till Kompis, och med hjälp av Jenny som sköter katthemmet Kompis blogg så spred vi den… Ingen kunde väl då ana vilken effekt denna lilla banner skulle få!

Nu började också katterna att dyka upp efter några dygn i snön, brännskadade, nedkylda och tufsiga. Hjälpsamma händer rensade upp uthus så katterna som klarat sig fick tak över huvudet, och Sonny och Maritha fick stöd – men hur mår den som hört skriken från brinnande katter? Det var en mardröm som jag hoppas ingen annan ska behöva uppleva.

lrcatsbar

Hela KattSverige satte ihop tassarna och sände stöd…. Dilemmat blev nu att ha någonstans att göra av kattmat, kattsand och sådant som samlats ihop. Hela det förråd som normalt skulle svälja förnödenheter försvann i branden…
Nya nödrop sändes uttelefonkatt Hjälp oss fortsätta hjälpa våra kattvänner!katter_status

Matte gjorde flera nya banners och vi sov knappt något – varje minut tänkte man på hur de saknade katterna kunde ha det i den isande kölden!

Det var en lycka när Tassie och Doris och andra katter dök upp en efter en… Men vi kunde inta annat än knäppa tassarna och hoppas:

Snälla SkaparKatten,
håll Din mjuka Tass om alla hjärtan som värker nu!
Led alla de saknade frusna Katterna hem igen!
Trösta Oss!

Inget var som vanligt… Men hjälp kom det. En tjej som skickade en hel pall nästan med kattmat, en kille som bjöd på frakten, en som gav en hel nedmonterad rastgård… Redan den 5 januari läste vi storögda att Kompis fått in totalt 73 109 kr på sitt konto, en väldig summa… Medan snön lade sig över sotbrända ruiner.
katthemmetbJenny berättade  om fällorna som stod ute, de  kontrollerades regelbundet för att förhindra att någon katt skulle sitta där och frysa någon längre stund.  Maritha och Sonny var uppe vid kl 4 varje morgon och till midnatt innan de vilade några timmar och så började om igen… Allt för att ingen katt skulle vara ute längre än nödvändigt.. Det skar i hjärtat när Jenny berättade hur Maritha gick där utanför i kylan och ropade efter katterna: ”Kom mammas vänner!” – känner ni kärleken i de orden? ”Kom mammas vänner!” – och vi grät…

Insamlingslådor stod ute överallt och när tidningen Barometern frågade Maritha om framtiden så svarade hon ”Det skulle bli så tyst och tomt utan allt detta!” och förklarade att hon hoppas på att de kan bygga upp katthemmet igen. Hennes ödmjuka röst lämnade inte mitt hjärta:
De behöver oss!

saknadeGåvorna på kontot steg till 135 465 kr och vi kände trösten i att få ge. Fastän vi var långt borta. Fler katter fångades in: My och Samantha. Men räven tog också någon… Pengla hittades vid en bondgård en bit bort. Och efter bara två veckor var stödkontot över 218 420 kr! Kommunen fick låna ut en container för att det skulle gå att förvara alla kattsaker som kom…

Men oron fortsatte för de katter som ännu saknades.

Med tiden lade sig en vardag över katthemmet Kompis och själv tog jag en funderare och skrev frågan ”Var har ditt katthem en brandsläckare?” 

Det var ändå härligt att se hur nivån steg på insamlingen till återuppbyggnad av katthemmet. En månad efter branden: 286 790 kr! Och efter drygt 40 dygn i kylan dök Memphis upp!

Tänk vad vi katter och kattmänniskor kan – tillsammans! Mjau, jag berättar mer i morgon!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

16 reaktioner till “Snart…”

  1. ja, usch det var verkligen hemsk. Minns bilderna på Jussi med bränd tassar och öron, en riktig kämpe det. Även Robinson har ju fått spår efter den hemska branden. Vi ser så framemot att se det nya katthemmet som byggts upp, man har ju följt bygget på bloggen men att se det i verkligheten är ju en helt annan sak.

    1. Mjau, det är en stor händelse – hoppas att vädret blir superfint och att hela invigningen blir jättelyckad! Jag kommer att drälla glädjetårar i massor! TassKram Wikki
      PS Vi ses!

    1. Men ni fanns med och hjälpte till också, Sippo! Jag minns minsann den fina kampsången du skrev och hur vi sjöng den för katthemmet Kompis! Den var jättebra! NosPuss Wikki

  2. Ja ni den dagen glömmer vi aldrig. Gråter gör jag ofta men aldrig trodde jag att så mycket tårar fanns. Hur vi skramlade ihop vad vi kunde som så många andra och skickade med Jenny upp. Hur vi en vecka efter branden for upp till Svalehult för att träffa 2 helt utslitna människor. Efter den gången har vi varit på Kompis måånga gånger. Kamperat ihop med Maritha på Marknader och utställningar. Dessutom är ju vår älskade Marknadskatt Sören från Kompis. Utan dig Wikki hade vi kanske inte ens hört om branden trots närheten från oss till Nybro.
    Kramar och vi ses på Invigningen på Lördag.
    Nalle, Lasse o Sören

    1. Mjau, jag minns… Och det värker i hjärtat. Men Nalle, tänk så vissa saker kan få ens liv att förändras. Lite stolt är jag att ha kunnat bidra en smula. Men jag skrev bara ord, jag var inte där som du… Fast jag är tacksam att det fick andra att hjälpa. Men det är det dom som ska ha tack för!
      Ja längtar efter att få ses på Lördag! Kurr! NosPuss Wikki

  3. Oj, oj, vad ni har åstadkommit! Vilka underbara människor det finns! Vår lille kämpe blir lite bättre dag för dag, men astman är svår.

    1. Stackars lille misse att ha astma – det är jobbigt… Hoppas det går att medicinera så han blir bättre! *håller tassarna*
      Mjau, vi hjälpte till med det vi kunde genom att skriva på bloggen, och hade tur att någon läste det och gjorde något… Helt ödmjukt måste jag säga att vår insats var ändå mycket mycket liten i förhållande till vad många andra gjorde!
      NosPuss Wikki

  4. Det är verkligen en fantass-tisk berättelse från katt-Sverige, hur alla hjälptes åt och samlade pengar till ett nytt katthem!! Vi var med!!! 😀

    Vet du Wikki om man kom fram till vad som egentligen startade branden?
    Och hur många var det sammanlagt som dog/försvann?

    1. Mjau, tyvärr har jag inget svar på de två frågorna. Det vet bara SkaparKatten. Och det var tragiskt nog i alla fall. Så visst är vi glada att vi hjälpt till att tassa ihop ett nytt katthem!!! NosPuss Wikki

  5. Tänk vad fantasstiskt mycket vi katter och kattvänner kan göra om vi vill! Det värmer verkligen i hjärtat att se att de kan öppna igen. *kurr* Tänk bara vilken uppslutning det vart med Snuffe och som till slut blev Snuffe-fonden. Internet är verkligen en otrolig möjlighet att nå ut till dem man aldrig hade nått annars.
    *nosbuffar*

  6. Så mycket tårar och sorg. Tänk att det gick i alla fall och tillsammans kan vi stötta och hjälpa varandra. Önskar vi kunde vara med på Invigningen men i hjärtat är vi där.Nosbuff

    1. Mjau, ni har hjälpt till rent praktiskt med bidrag också, det vet jag, så nog kommer vi att tänka på er också! NosPuss Wikki

  7. Glömmer det aldrig & ♥ gör ont än ida’,men…Jamarn’s underbart att det nu är Invigningstassar på gång/Jam & Kram

Lämna ett svar till Wikki Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *