Men i minnet doftar de…

IMG_6554IMG_6594 IMG_6580
IMG_6600 ”Det krossar mitt hjärta att inte längre kunna känna den underbara doften av små kattungar – den där alldeles speciella doften som inget annat har! Men jag minns den och sniffar på dem ändå!!!” suckar Stora matte.

Jag minns och suckar också. Undrar hur ni har det idag, mina ungar… *sniff*

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

1 reaktion till “Men i minnet doftar de…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *