S-katter

Sunniva:
sunniva1
Sten:
sten1
Scarlett:
scarlett2
Sirius Black:
siriusblack1
Svannah:
savannah1
Sappo:
sappo1
S-katter, verkliga skatter, från Örebro katthem! Vilken blir din sKATT!???

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

8 reaktioner till “S-katter”

  1. Varför känner inte alla ensamma människor av ensamheten? Jag har flera vänner som är ensamma och inte bryr sig medan jag lider och är inaktiv. Ensamhetskänsla är dessutom farlig att känna av.

    Förstår precis hur du menar, har också tänkt på det. Jag tror att det mycket beror på hur stort behov av att umgås med andra man har. Sedan kan det bero på huruvida ensamheten är självvald eller inte. Det är en sak att ibland/alltid välja att vara själv mot att veta att man måstevara själv för att man inte har så många i ens närhet.

    Att vissa inte verkar bry sig om sin ensamhet kan också bero på hur de lyckas hantera den. Alla människor är olika och precis som med allt annat i livet så har man olika lätt för att hitta konstruktiva sätt att hantera sin ensamhet och sina känslor av ensamhet. En del har ju så lätt att se positivt på allt och inte låta sig uppslukas av jobbiga känslor, medan för andra (jag tex) är det svårare att hantera sådant man inte trivs med. Jag tror att det är viktigt att försöka hitta andra glädjeämnen i livet också så att man inte låter ensamhetskänslan ta över för mycket. Försöka göra saker man tycker är roligt osv. Jag försöker med detta men det är inte så lätt alltid.

    Sedan tror jag också att det kan vara ett slags försvar för en del också, att man intalar sig själv att man trivs med att vara ensam för att det känns bättre att tänka så, att man inte alls är i en situation man inte vill vara. Till slut så tror man kanske på det själv också, på gott och ont tänker jag. På gott för att man kanske inte känner sig så ensam, på ont för att man ändå känner ensamhetskänslan i hjärtat men inte förstår vad man känner och där med kan man inte göra ngt för att det ska bli bättre.

    Genom att inte acceptera sin känsla av ensamhet så kan man istället känna en allmän missnöjeskänsla, utveckla kroppsliga symptom såsom värk osv, men även destruktiva beteenden som tex missbruk. Många är nog de som är allmänt vresiga och trycker ner andra som egentligen har något i livet de inte är tillfreds med, tex ensamhet.

    Att känna sig ensam är ingen behaglig känsla men det betyder iaf att man har en längtan efter att umgås med andra människor. Den längtan kan användas som en drivkraft för att göra sin situation bättre, till skillnad från ifall man blundar för vad man känner. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att känna mig ensam, men jag försöker iaf att tänka på att det inte

    Människan är i biologisk mening en social varelse och behöver människor omkring sig, hur mycket eller hur lite så gäller det alla. Vad jag märkt av dock med människor som inte anser sig behöva folk i sin omgivning är att de hittat ett substitut. Det kan vara film, serier, läsning eller något som gör att de tillfälligt känner sig involverad i något och på så vis mättar sitt behov. Detta kan vara en tillfällig lösning för de som känner sig lite ensam, det är att aktivera sig helt enkelt och göra sig själv upptagen. Vad jag dock aldrig riktigt förstått är människor som väljer sina serier eller filmer framför ett riktigt möte med riktiga människor. Hur djup kontakt jag än har fått med människor över nätet eller hur djup tillhörighet man känt med fiktionella karaktärer i en serie så har det aldrig riktigt varit riktigt lika tillfredsställande som att träffa människor irl, hur ytligt det än må ha varit. Detta är en väldigt tragisk insikt jag kommit fram till.

    Mår mycket dåligt av ensamheten, dels har jag en son som inte vill eller får ha kontakt med mig mig för sin fem år äldre tjej som super och drogar och drar ner honom och sedan var jag själv utsatt för en misshandel för ett år sedan och dum som jag var sa jag upp fast boende och flyttade till personen på Gotland. Nu har jag inget är sjukskriven har inga vänner, vågar inte ta kontakt med gamla, mycket för jag känner skam och att det är mitt fel som det är också. Går inte att hitta någon riktigt bra vän som man kan prata och umgås med, går heller inte att hitta någon bostad, blir nog sjukskriven och liggande resten av livet.

    ”TRIVS du inte med dig själv så TRIVS du INTE med någon”!!! Så ”ENKELT” är det! ALLT ÄR ”självvalt”,såklart!! Att ”människan skulle vara en social varelse av naturen FALLER på sin egen orimlighet”!
    LEV ”efter bästa förmåga”

    Ett sätt att trivas med sig själv är att få vänner att umgås med. Det gäller så för mig i alla fall. När ingen vill vara ens vän känner man sig helt värdelös. Ja det är klart att man känner sig mer värdefull om man har vänner. Människan är ett flockdjur och behöver en egen flock. Så är det bara. Den som blir utanför flocken mår psykiskt dåligt.

    1. Hej Mia! Jag förstår inte riktigt varför din bloggpost ligger som en kommentar här? NosPuss Wikki

  2. Vilka fina pälsklingar!
    Hoppas att de snart hittar den tvåbening som de vill adoptera.
    Matte skulle vilja ta hem alla hemlösa katter – men det har jag satt stopp för. Jag känner mig för osäker än för att kunna acceptera konkurens.

    1. Mjau Mimmi, det där är ju en synnerligen viktig sak: att ens människor har insikt om ifall man verkligen mår bra av att få nya kattkompisar! Det är ju inte alla av oss som vill ha det, hur konstigt det än låter. Det är för de flesta skönt med en lekkamrat, men den som behöver vara ensamkatt i sitt hem brukar kunna bevisa mycket tydligt att konkurrens om matte eller matskålar inte uppskattas. Det blir slagsmål, kiss i soffan och matvägran, ja det kan bli riktigt komplicerat. Det hjälper inte hur söt den nya katten är eller hur snäll. Man orkar bara inte eller kan inte, för saker men råkat ut för tidigare i livet, släppa andra katter nära sig.
      Så det är fint att veta dels att det finns kattkollegor som glatt delar tillvaron med hur många behövande kattpolare som helst dels finns vi som har förmånen att ha fått prova oss fram tills den rätta livsvännen (Kurr vad jag älskar dig lillasyster Nova!) flyttar in dels alla som får ha friden att rå om sitt eget bara egna hemma!
      NosPuss Wikki

  3. Vilka fina gäster på Katthemmet du visar bild på, Wiki Hoppas ”deras ” människa snart kommer.

    Till 2-beningen som skrev en kommentar om ensamhet (även om inte heller vi förstod kopplingen) vill vi bara säga att engagera sig för andra i en förening, tex ditt lokala katthem gör att du får möta härliga 2- och 4-beningar regelbundet. Och din närvaro kommer göra stor skillnad. För dig och dem du hjälper.

    *nosgos * till alla volontärer i hela Sverige

    1. Mjau det var ett bra svarstal till den föregående kommentaren. Ni är så omtänksamma att jag får en rörd tår på nosen faktiskt. Varför tänkte inte jag så långt.
      Ibland kan ju ensamhet botas med att ta hand om en liten katt på ett underbart sätt också!
      Älskar er, kära vänner!
      NosPuss Wikki

    1. Mimmi det är inget fel på dina kattentarer, det är bara jag som har svårt att få slå klorna i mattes dator! Hon är lite lurig och byter lösenord ibland så att jag inte kan logga in.
      Men mest är det mitt eget fel för jag har varit lite för upptagen med att sola på balkongen och lata mig. Förlåt – jag ska tassa igenom alla dina och andras kommentarer nu när det är natt och ingen sol på balkongen.
      NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *