Mer än en kolumn, artikel och bloggdrapa har jag sett nu där allt från politiker (Beck-Friis och Eskil E) till representanter för Djurskyddet Sverige m fl beklagar sig och gnäller över att det gått så lång tid som två år av utredande och ”förhalning” ifråga om att färdigställa och fastslå den nya svenska – väl behövda! – djurskyddslagen…
Senast i raden är Helena Leander (MP), som på DagensArena skriver ”Regeringen förhalar djurskyddet” och menar ”Nu har det gått över två år sen utredningen presenterade sitt förslag, och något förslag till ny djurskyddslag har inte setts till från regeringen. Någon ny djurskyddslag före valet lär vi alltså inte få.” Och hon fortsätter ”Det krävs en tuffare djurpolitik, där djurhållning antingen lever upp till djurskyddslagen eller lägger ner. Men den här regeringen hade visst annat för sig. Nu lär man i stället gå till historien som den regering som rivstartade med att lägga ner djurskyddsmyndigheten i stället för minkfarmarna och därefter ägnade återstoden av två mandatperioder åt att förhala så gott som alla förslag på förbättringar för djuren.”
Även Djurskyddet Sverige kritiserar att utredningen inte blir klar innan valstugorna öppnas: ”Det är ett totalt misslyckande. De har flera gånger sagt att det varit på gång. Sedan har de bara skjutit fram det. Nu var sista chansen för att det skulle kunna beslutas före valet. Vi är verkligen oerhört besvikna.” säger Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för organisationen Djurskyddet Sverige. Johan Beck-Friis, styrelseledamot i Djurskyddet Sverige, är också kritisk till regeringens agerande: ”Det är olyckligt att regeringen inte prioriterar ett starkare djurskydd. Vi föreslog flera insatser för att minska antalet hemlösa katter, bland annat obligatorisk ID-märkning, förbud att överge djur och en 16-årsgräns för att äga djur.” säger han, enligt senaste numret av tidningen Djurskyddet.
Att Johan Beck-Friis deltog i en expertkommitté kopplad till utredningen om ny djurskyddslag, men lämnade ett remissutlåtande kring just insatsen för hemlösa katter som var så ogenomtänkt, luddigt och undermåligt att det kunnat sluta i ren masslakt av ägarlösa katter, det nämner man inte. Tvärtom vill man gärna ta åt sig äran av att ha drivit lagförslaget framåt!
Nej tack, ovanstående, ert lagförslag var inte nog! Jag är evigt tacksam att det finns starkare krafter med sunt förnuft, som t ex våra stridbara och kompetenta parter i SVEKATT, som tog fram avsevärt bättre genomtänkta och mer kompletta program för att få till en lag som heltäckande SKYDDAR alla katter! (Jag har jamat om detaljer i det i ett tidigare inlägg.)
Ly
ckligtvis lyssnade utredaren på jamet från en mångtusenhövdad skara katter: ”GÖR OM OCH GÖR RÄTT – för vår skull!” och jobbar nu intensivt vidare på beredningen av den kommande lagen. Troligen för att hon verkligen tagit fasta på kravspecifikationen från Landsbygdsdepartementet:
Utredarens uppdrag har varit att göra en bred översyn av den samlade djurskyddslagstiftningen. Syftet har dels varit att undersöka hur lagstiftningen kan moderniseras och förenklas, dels att finna lösningar på ett antal särskilda djurskyddsproblem.
Villkor för den nya djurskyddslagstiftningen har varit att den ska uppnå minst samma djurskyddsnivå som gällande lagstiftning, utgå från de enskilda djurens behov samt verka förebyggande.
Bestämmelserna i djurskyddslagstiftningen ska även vara baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
”Jag väntar hellre ett halvår till på en lag som är väl genomtänkt i alla led för dessa katter, än en dålig som kan feltolkas uppsåtligt av mindre kattälskande myndighetspersoner!” läser jag i en kommentar till Helena Leanders text. Det är gott att läsa!
(Djurskyddet Sverige däremot har tagit bort alla svidande kommentarer om deras taffliga insats kring remissförfarandet på sin sida. Träffade kritiken kanske?! Man kan ju alltid hoppas!)
Vet du, Wikki, här håller jag faktiskt inte riktigt med dig. Jag instämmer till fullo i att ärendet sköts undermåligt och att det är direkt dåligt att lagen aldrig hamnar på riksdagsbordet utan nedprioriteras hela tiden. Men att Djurskyddet Sverige får så svidande kritik gör mig ledsen, för vi aktiva inom djurskyddsföreningarna sliter faktiskt hårt för att hjälpa katter. Det känns lite grand som när alla som arbetar ideellt inom Röda Korset fick bära hundhuvudet för att bossen försnillade pengar… vad Johan Beck-Friis gör får stå för honom, men snälla Wikki, låt inte oss alla inom Djurskyddet dras över samma kam! Och jag anser inte att SVEKATT är de enda som gör rätt… vad tjänar vi på att hugga varandra i ryggen, när det vi borde göra är att ena fronten mot taffliga politiker? Om vi ägnar oss mer åt djuren och mindre åt att kritisera varandra framstår vi som mer seriösa, dessutom…
Nospuss från ledsen sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
Vattnet rinner under broarna. Utredningen står stilla. Det finns Djurskyddetföreningar som gör precis det som de ska, de flesta. Men i huvudorganisationen sitter det för mycket pengar som borde gå ut till de aktiva fungerande föreningarna, så de gör mer nytta. Och det finns andra potentater i både departement, organisationer och verk som har ansvar. Men katterna i detta sammanhang sopar man bakom dörren och orkar inte ta tag i. Tragiskt. NosPuss Wikki