Alla människor vill ha så mycket. Deras famnar är fulla av allt det som de ska bära hem, händerna krampaktigt knutna kring kassar och handtag. De släpar och bär, vad ska de ha allt till?
Tur att vi katter bara har tassar, inte händer. Vi behöver inte bära med oss så mycket. Möjligen det vi stoppat i magen, men inte mer. Eller bära en liten kattunge i nackskinnet…
Matte säger att saker inte är så viktiga, utan att det viktigaste hon har av allting är husse och oss katter, jag och Nova. Sen kommer hennes andra människor, men egentligen, sakerna är inte så värdefulla som vi.
Och vilken tur – för om min matte och alla människor släpper taget om sina saker – vad har de kvar då? Jo, den TOMMA HANDEN… Minns ni att jag skrivit om det förut? Hur bra den där tomma handen, som inte är upptagen med att hålla i nån pryl, är?
En liten rädd katts första möte med den tomma handen kan bli ett avgörande ögonblick för resten av dess liv:
Du kan läsa HÄR TEXTEN ”Den tomma handens gåva!” – jag tassade ihop den för snart tre år sedan men den är lika viktig idag! Tass på er!
