Dit de Svartaste Katterna går

1KLUVE~1
Idag var RegnbågsBron helt Unik! Den såg ut på ett sätt som ytterst få någonsin skådat! Det var De Svarta Katternas särskilda Bro…

Som ni vet har Svarta Katter i alla tider haft ett hårt liv, haft en tillvaro av vidskepelse, förföljelse och kantad av människors oförståelse – vissa konstiga idéer om Svarta Katter lever kvar än idag. Men vi som älskar katter och ser deras sanna väsen – vi vet att de Svarta Katterna är precis lika underbara som de i alla andra färger!!!

Och vi vet, med saknad och sorg, att idag höjdes SkaparKattens Bro för vår vän Fortuna på Södertälje Katthem – hon saknas oss, och mångas hjärtan värker över att denna svarta skönhet skulle tassa iväg till SkaparKatten istället för till det Hem som väntade! Det känns så ofattbart att morrhåren slokar på hela bloggkattosfären nu.fortuna

TröstTassKramar till Kattson och alla som gett Fortuna sin kärlek och närhet!
Först känns det som att falla. Fortuna koncentrerar sig. Men, precis som för länge sedan när hon var liten kattunge och gick från att kravla till att lära sig gå, så kommer hon på hur: Hon sträcker ut sina sidenskimrande svarta ÄnglaKattVingar och lyfter skjuter upp i luften – fri som en svart pil… och tumlar iväg…

Och SkaparKatten är där, sida vid sida med Fortuna. De svävar vingat tysta mellan moln och stjärnor, mellan ljusa och mörka världar, tills Fortuna stannar vid en speciell plats – den där några av de Svartaste Katterna är!

fortDet är en vacker liten glänta och SkaparKatten låter lyktblommor slå ut runtom dem, som små skälvande bloss. SkaparKatten släcker så dagen, och Fortuna bäddar ned några små trötta Änglakattungar i SkaparKattens Mjuka Svans.

Hon plockar en lyktblomma och håller den i tassen. ”Här!” säger Fortuna med en liten spinnande suck av längtan, ”Här ska jag vänta på dem.” Hon behöver inte förklara vilka hon menar. ”Det är fullbordat!”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

4 reaktioner till “Dit de Svartaste Katterna går”

  1. Fina Wikki, så fint du skriver om fina Fortuna. En dag kommer jag minnas alla roliga saker vi haft tillsammans, men idag är det bara sorgset. Man måste få vara ledsen när en liten kompis lämnar en, på fel sätt och till fel ställe. Meningen var att hon skulle lämna mig för att åka till sitt hem här på jorden, inte till Skaparkatten.

    1. Mjau, det gör ont allt sådant.. Att skiljas det sätter en tagg i själen, men den är inte farlig att ha där: Den påminner oss om den kärlekens gåva det är att få dela en annan varelses liv, och den gör oss ömsinta och empatiska att växa i hjärtat så att det rymmer fler att älska och hjälpa! TröstBuff! NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *