En stund på Franciskuslunden

Igår var matte och tittade till katthemmets begravningsplats på skogskyrkogården Franciskuslunden här i Örebro. Det var stilla och fint och fågelsången var som ett skimmer mellan träden. Matte hade ett uppdrag: Att så höstfrön!

Som förhoppningsvis kommer upp nästa år och blommar! Och det syntes också att det mesta som vi planterade vid begravningsdagen i juni har tagit sig och blivit jättefint! Staketet har också mörknat och fått den patina som naturen ger. Det ser kanske inte så mycket ut, men det här är en enkel men älskad och kärleksfull sista viloplats för våra katter i SkaparKattens Famn!

Nästa veckoslut den 15-16 september har Franciskuslundens vänner städhelg (Om vädret är fint) och de brukar vara tacksamma för en hjälpande tass! ♥

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “En stund på Franciskuslunden”

  1. Tack för att ni tar er tid att hedra de fyrbentingar vi saknar.

    Värmer mig i min sorg för Gosan som fortfarande är närvarande trots att det gått månader.

    Vilda är numera mamman i flocken. Hon kollar att alla finns kvar o hjälper till med pälsvården.

    *Spinn*

    1. Vännen, något av oss och vår kärlek stannar ALLTID kvar hos våra människor! Ibland hörs kära älskades tassande över golvet om man blundar! NosPuss Wikki

Lämna ett svar till Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *