Att våga tro på livet

httpv://youtu.be/w4qqAv1_mF0
Stöd Ditt Lokala Katthem!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

6 reaktioner till “Att våga tro på livet”

    1. Mjau, men egentligen är det sällan det går att klara en katt till livet, när den är så illa säran! Man får vara ytterst försiktig, för de kan vara uttorkade så att huden under pälsen brister bara man tar i dem. Lever och njurar i så underfunktion att det blir problem för katten att sätta igång dem när väl kroppen får näring – som måste ges i massor av små mål ofta och så försiktigt. Katten kan dessutom vara full av infektioner men ger man sig inte och bara vågar satsa och kämpa så brukar det finnas okuvlig livsvilja också! NosPuss Wikki

  1. Mjau, vilka fantastiskt mjuka och tillitsfulla ögon…..

    Man vill bara bita och klösa den eller de personer som negligerat Libby så mycket, *morr*

  2. Med en katt kan man aldrig riktigt veta om det kan gå vägen eller inte. De kan överraska oss och visa på en levnadsinstinkt som vida övergår vår föreställningsförmåga. Djur är underbara förebilder för oss tvåbeningar!

    1. Mjau, då gäller det att hjälpa till också – försöka se vad kisse behöver och stötta! När en av Stora mattes katter, MewTwo, var svårt sjuk så gick Stora matte ut och lade honom i gräset en stund varje dag, så han skulle få sol och frisk luft, och det hjälpte honom att piggna till. Rätt vad det var orkade han tassa iväg till sin favoritplats under kaprifolen, och då visste man att det fanns gnista kvar! TassKram Wikki

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *