Myten om sommarkatter

Nu ploppar den ena tidningsartikeln efter den andra upp om de övergivna sommarkatterna och alla kattungar som överges/dumpas/avlivas på de mest mystiska sätt. Det späder tyvärr på myten om övergivna sommarkatter! Men den beska sanningen är att den våg av herrelösa kattmammor med ungar som formligen pepprar de redan överfulla katthemmen så här års (Och faktiskt nästan året runt!!!) beror inte alls så mycket på den traditionellt ”dumpad pga sommaren slut”-kattungen, som det beror på överlag ett överskott på okontrollerat redan sedan länge frigående okastrerade katter som bara blir fler och fler och fler…

Stora matte var med på infångning av ett stort antal ”oönskade katter i ett väldigt fint villaområde” (Detta skedde för två somrar sedan.), så att de inte skulle bli avlivade eftersom de boende klagat på hur katterna stökade till deras eleganta utemöbler på deras altaner eller satte fula tassavtryck på SUVen och cabrioleten!

När ett tiotal katter under en vecka fått omplaceras, och fler skulle infångas, kom andra sortens klagomål: De otäcka kattfällorna med mat i lockade ju till sig ännu fler katter – ”Varför gör ni inget?!!” gnällde en av de boende i lyxig 2-plansvilla med pool. ”Vi gör allt vi kan men det måste ju hittas hem till  katterna också.” Stora matte försökte förklara ”Revir-påfyllningsprincipen för katter” för mannen i exklusiva solglasögon, men han lyssnade inte. Några fler grannar dök upp vid staketen till angränsande tomter, nu hade han åhörare och bredde högljutt på: ”Katthelvetena ska bort omgående! Alltså sen grannen därborta flyttade och lämnade kvar sina sketna tre kattskrällen för två år sen så har det ju bara blivit för jävligt här!”…

Stora matte är ingen som gärna använder hårda ord. Hon stod tyst en lång stund och försökte behärska sig. ”Vi har fått vänta helvetes länge på att bli av med katterna!” kryddade mannen på. Hans fina klocka blänkte, hans märkeskläder och hans snobbiga min fick hennes ögon att svida och fyllas av tårar och – explodera!

”Din förbannade snåla jävla dumma djurplågare! Din inskränkta pinsamma självgoda uppblåsta äckliga snobb! Om du och dina överjävligt högfärdiga grannar för två år sedan haft vett, förstånd och tillräcklig IQ för att gå ihop och samla futtiga 100 spänn var för att se till att de där tre katterna kastrerats och fått omplaceras DÅ, så hade det inte funnits trettio katter här idag! Men det sved väl så för jävligt i din fina feta Vuitton-plånbok för att kosta på en stackars katt ens en bråkdel av det du lägger ned på att putsa dina jävla golfklubbor! Ni skulle skämmas arslet av er, allihopa! Här har troligen åtskilliga katter svultit och frusit ihjäl medans ni suttit och jämfört era höginkomster i taxeringskalendern! Hur i helskotta kan man vara så dum? Kom inte och gnäll när ni inte gör ett skvatt för att hjälpa till! Det här är helt och hållet erat eget fel och jag hoppas de återstående katterna pissar ner allt de kan som tack, så det stinker nu och tio år framåt! Försvinn så att jag slipper se er! Snåla ynkliga skitstövlar!”

Alla grannar gick muttrande sin väg utom en. Hon stod kvar och log. Så gjorde hon tummen upp!

Katter har en fertilitet som är otrolig, och det är mycket det som får människor att inbilla sig att de överlever det mesta i det fria, vilket inte stämmer. Många katter klarar sig, ja men många stryker med, ofta i det tysta och osynliga. Kattungeexplosionen så här års är för det mesta resultatet av en redan okontrollerad kattgrupps naturliga fortplantning – och så länge årstiden är varm, mild och tillgången på byte riklig så fortsätter det så. Lägger man till detta den mängd kattungar som föds ”i onödan” av ägda katter så ser vi ändå bara toppen av ett isberg!

Under vår och försommar klarar kattmammor och ungarna sig själva, katthemmen ser kanske bara av en mindre andel av dem. Och följden är ett överskott av katter – ett sorgligt scenario som upprepas år efter år. Överskottet skapar förflyttningar mellan revir och konkurrensen kan orsaka att även ägda katter jagas iväg från sina hemtrakter av starkare rivaler. Några blir kvar, fortplantningen fortsätter för de fertila, såväl som den onda cirkeln… När hösten kommer, maten sinar och de små och halvstora katterna börjar söka efter mat eller se mer ankomna ut, då vaknar ett och annat ömt samvete och larmar om ”sommarkatter” – fastän det vanligen är avkommor till samma katter som gått där hela året.

Katthemmen blir överfulla, och får liksom skulden för att många katter går ute kvar. De får dessutom ta bördan att ta hand om mängder av både sjuka och skadade katter, året runt. Men det är inte katthemmens fel – och egentligen på sätt och vis inte deras ansvar heller: Ansvaret och skulden ligger hos de kattägare som initialt låtit en okastrerad katt komma ut och hitta en annan dito för att göra det som katter i alla tider gjort…

”Den sprang bort!” är ingen ursäkt! Om alla kastrerade och ID-märkte sina katter innan de fick gå ut över huvud taget, så vore mycket vunnet! Om all onödig ”dumhetsavel” av slapphet och okunnighet (”Jag trodde inte att syskon skulle para sig!”) eller den idiotiska orsaken ”Kattungar är så söta!” kunde elimineras samt att varje kattägare verkligen tog grundligt hand om sin misse med fullt ansvar, så vore skillnaden stor! Som i berättelsen ovan vet vi att några få katter fort blir många. Ingrip INNAN det sker!

Man måste helt enkelt  ta sitt kattägande på fullt allvar! Att ta hem en kattunge innebär att man har den söta ungen en mycket kort tid – sedan har man en vacker vuxen katt i allt från 10-15 år eller mer!
Det är den vuxna katten man ska se framför sig och verkligen VILJA HA RESTEN AV DESS LIV när man skaffar katt!

Så jag jamar som vanligt:
♥ Kastrera och ID-märk din katt!
♥ Adoptera helst en katthemskatt!
♥ Stöd Ditt Lokala Katthem!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

23 reaktioner till “Myten om sommarkatter”

  1. delar på fb, så himla bra skrivet!

    Jag hade inte heller kunnat hålla mig om någon stod och gapade på mig sådär. Jag fattar inte hur vissa kan lägga ansvaret på ideellt arbetande människor och stå och bli arg och beordra vad man ska göra. Samtidigt som dom inte bryr sig ett skvatt i hur katterna mår. Alla måste var och en ta sitt ansvar ju.

  2. Tummen upp för Stora matte och alla andra som försöker få folk att förstå hur viktigt det är med kastrering av sin katt. Och vi måste alla hjälpas åt med att sprida det till nyblivna kattägare.

    1. Mjau, jag skulle vilja liksom sy ihop ett ”Adoptera-katten”-koncept som fick varje ansvarsfull kattägare att förstå att det är det enda som är riktigt! NosPuss Wikki

  3. Önskar jag hade varit närvarande när du ”talade” till grannarna. Bra gjort. Kanske fick de sig en liten tankeställare i alla fall. Bra skrivet, som vanligt Wikki,

    1. Tack! Med ett litet jam som början kanske det går att påverka världen en gnutta? TassKram Wikki

  4. Ujujuj, det är ruter i stora matte. Hade gärna varit på plats när detta utspelade sig:) Och som vanligt Wikki, är allt du skriver så sant.

    Bascos matte

  5. Underbart morrat på de rika skitstövlarna 🙂 Hoppas de tänker till lite nu och skänker en del av sitt överflöd till katthemmen.

    1. Mjau man önskar ju att en människas mängd pengar bara ökade dennes generositet men sm regel är det tvärtom! *suck* NosPuss Wikki

  6. Det var väljamat! Tänk om alla verkligen tog det ansvaret som följer med varje husdjur*drömmer*.
    Rik eller fattig, alla kan göra något och vi katter har inte alltid valt hur vi lever själva, det har de tvåbenta.

  7. Heja, heja, heja stora matte din, Wikki!!! Det störrsta av hederspris för allt de gör och står upp emot!!! Tassakramar och nosapussar!

  8. Förstår att det där var ett tillfälle där den berömda droppen fick bägaren att rinna över.
    Storamatte som sjunger glada visor trots att det ösregnar på Marknaden.
    Både skratta o grät när jag läste. Skulle allt velat varit en liten fågel där och hört detta underbara. Så sant, så sant.
    Kramisar o Nospussar.
    Nalle o Lasse

    1. Mjau, Stora matte är positiv så gott som alltid, men ibland tröttnar även hon. Men sjunga? Det brukar låta förskräckligt???!
      TassKram Wikki

  9. Förstår inte vad det spelar för roll vad för slags bil som man kör i området med kattproblem. Det verkar finnas en del fördomsfullhet och avundsjuka med i bilden också.

    Katthemmen används väl som buffert i 14 dagar, för att de som verkligen äger en katt ska ha chans att hämta den, innan katthemmen själva skickar kissarna till soptippen. Så de agerar inte mycket annorlunda än kattkoncentrationsläger.

    1. I fråga om just det där bostadsområdet så var snålheten och oginheten lika anslående som mängden exklusiva bilar, om vilka man alltså var mer varsam än om de levande varelser dvs katter som fanns där! Någon avundsjuka kan man knappast känna gentemot så empatilösa personer som i just detta fall. Som de flesta katthjälpare känner så är statusprylar föga imponerande utan det är genom sin omsorg om de små i tillvaron man visar sitt värde och sin storhet.
      Sedan tycker jag att du kan ta och göra ett besök på ett katthem så får du se hur det går till i verkligheten vilket inte alls är som du påstår – de flesta katthem tar hand om kissen tills den hittar ett hem, om det så tar åratal! (Vissa djurskyddetkatthem har en tremånadersregel i sina stadgar men använder den sällan, då de kommit på bättre tankar!)
      TassKram Wikki

Lämna ett svar till Pelle Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *