Det viktiga mötet igår: Bildandet av Svekatt!

Jag tassade med när Stora matte och Kattson och många fler representanter för katthem och katthjälpsorganisationer från alla Sveriges hörn igår kom till möte i det vackra Orangeriet vid Åkeshovs slott, alldeles intill där Kattstallet ligger och det var oerhört spännande!

Nu finns nämligen ett nytt KATTSKYDDSFÖRBUND!

Det känns katthistoriskt att ha fått vara med om bildandet! På mötet var Kattson sekreterare och på uppdrag av Madeleine så höll jag henne i tassen. (Det var därför som hon slapp få kaffe spillt i protokollet!)

Och så här ser alltså presskommunikén för den nybildade riksorganisationen ut:

Det här handlar om att vi har många katthjälpare i landet som inte känt sig bekväma med de regler som ska följas om man ska tillhöra t ex Djurskyddets riksförbund – i synnerhet i fråga om synen på skygga hemlösa katter – och då tog vi saken i egna tassar och bildade ett riksförbund för alla föreningar eller organisationer som följer ovanstående principer, d v s det jag propagerat för ända sedan jag började den här bloggen: Alla katters rätt att få leva!

Så fort det bara går ska Svekatt få igång en egen hemsida, stadgarna är fastställda och styrelsen och hur man gör för att ansluta sig – man får ansöka om medlemsskap – kommer att presenteras där. Som ni förstår är det massor av jobb att göra, och alla som är med har dessutom fullt upp i sina egna katthem som alltid så här på hösten när kattnöden är stor – men samtliga brinner för detta och tror det kan komma till stor nytta för nätverksbildning mellan kattorganisationerna, så att vi kan hjälpa varandra ÄNNU MER än tidigare!!!!

Mer information kommer alltså så fort den blir färdig! *svansdans*

(Nu låter det som att jag varit väldigt viktig för detta arbete, men det måste jag jama nej till – det är faktiskt helt och hållet alla de engagerade människorna som dragit igång detta som ska ha äran, dessa eldsjälar och vårdare av katthjärtan… Jag ska räkna upp dem allesammans i ett nytt inlägg senare! Inte ens Stora matte har bidragit särskilt mycket mer än genom att jama JA till alla bra förslag som tagits fram, enades vi om – äran tillfaller de andra som jobbat mycket hårdare! ♥♥♥)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

21 reaktioner till “Det viktiga mötet igår: Bildandet av Svekatt!”

  1. Det här tycker jag, Chanda, är en fanTASStiskt bra nyhet! Jag började ju mitt liv som hemlös i Husby och hade det inte varit för Ewa (vice ordf i Svekatt) och Jeanette som satt många långa och kalla nätter i en bil för att övertyga mig om att det var bättre hos dem än ute, så hade jag varit död nu.(Drop trap, någon?) Istället bor jag sedan mer än 3 år i ett alldeles eget för-alltid-hem. Ett år stannade jag på Katthemmet innan Mamma råkade komma förbi och blev alldeles förälskad i mig (det där sista är hennes ord).

    HURRJAM för alla kloka människor som bildat Svekatt som motvikt till den där föreningen som inte tycker att vi rädda hemlösingar ska få leva.

    Grabbarna hjälper till och hurrjamar och står i svanshonnör för er alla!
    Chanda

    1. Mjau, det är gott att veta att bakom denna förening står en grupp redan aktiva och kunniga människor med stora hjärtan! Det kommer att bli bra! TassKram Wikki
      PS Ibland – när man väntar på rätt matte – så är det värt det… Det är min personliga erfarenhet också. Här i mitt sjunde hem är det som jag tänker stanna!

  2. Detta är bara SÅ fankattiskt! Vi jublade här hemma när vi läste om SVEKATT, och vi kommer att stödja organisationen på alla sätt vi kan, för den är så jamarviktig! Må Skaparkatten hålla sina tassar över alltsammans och hjälpa oss i arbetet för kattens väl…

    Nospussar till dig och Nova från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.

    1. Mjau, Svekatt BEHÖVS! Vi ska hålla tassarna nu och jobba för att det ska bli ett bra samarbete – det behövs för katternas skull! TassKram Wikki

  3. Vad innebär skillnaden? Jag bor i en by på landet, och hit kommer ibland hemlösa skygga katter, och söker sig ett litet härbärge i bodar eller förråd. Vet inte hur jag ska hjälpa, men några kissar har vi försökt få kontakt med och gett lite mat…

    1. Mjau, om katterna dras till dig, så är det nog meningen att du ska öppna dörren för dem? Ordna små lådkojor med bäddar/krypin på torra ställen, och ge dem en plats med mat och vatten där skatorna inte kan ta det. Gå dit flera gånger om dagen och se till platserna så katterna vänjer sig vid dig. Räkna med att det kan ta en tid innan de vågar sig fram – men det är bra att börja nu innan det blir för kallt! När vintern kommer kan de bli mer synliga och verkligen vara beronde av dig för sin överlevnad! Kanske du kan ha en kattlucka till någon bod där det åtminstone är plusgrader? Det är värt massor! Var dock beredd på att strykarkatter kan vara fertila hankatter på vandring och de kan kissa ner i början för att markera revir. Det gäller att få dem kastrerade raskt, så ger sig det. Lyckas du komma nära katterna så se efter om de är id-märkta. Det kan ju finnas en ägare som saknar sin kisse! Lycka till!
      TassKram Wikki

  4. Åh va roligt och höra! Det behövs verkligen! Tusen tack för att du upplyste om denna speciella händelse. Det finns verkligen hopp för framtiden, om vi alla kattmänniskor och kissar hjälps åt 😀 ♥. Kramizar och Kärlek

  5. Massor med Guldtassar till er alla som sett till att denna förening kommit till!
    Spinnande hälsningar från Kattseptetten och deras matte i Östgötland!

  6. Det är låter sååååå bra, fankattiska människor som fått detta till stånd!!! Vi slänger ut en massa tassakramar till alla desssa människor och alla andra som hjälper vår vänner i nöd!!!

  7. Bra och hurra! Stinaponken var megaskyggis när han var liten och bodde i 13 minusgrader i Landskrona. Putte var inte skygg men han och hans mamma och syskon var hemlösa. Han föddes i en rabatt på hösten. Tack vare Kattkommando Syd fick Stinaponkens alla syskon och Puttes mamma och syskon egna hem. Vi fick två småbröder och våra bästa vänner. Ponken är lika tam som vi andra nu, nästan tamare. Vi är siameser och har aldrig varit hemlösa men våra småbröder är precis lika värdefulla som vi.
    Föreningar som vill hjälpa katter i nöd behövs och vi tycker ni är väldigt bra och det ni gör är mycket viktigt.
    Nosis från Bonnie, Viile och matte

    1. Tack så mycket! Jag vet att många av mina vänner är ”fina” raskatter som en del säger – men bevisligen är det ju de allra flesta som tycker att ALLA katter är precis lika fina! Sedan så klart man ska hjälpa sina mindre lyckligt lottade kattkompisar, för vem vet – var och en av dem kan ju t ex vara som vår vän Sören, en BIS-katt! Och att bli utställd är ju inte det viktigaste utan att just sprida kunskapen om alla katters rätt till lika värde och status!
      Bra jobbat med Stinaponken och Putte! !♥♥
      TassKram Wikki

Lämna ett svar till Wikki Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *