Hur kan man åka förbi?

Klockan är strax före halv nio på morgonen. Den ligger orörlig intill vägkanten, precis utanför vita strecken… En helsvart katt – väg 900, hastighet 90 km/tim och bilarna viner förbi. Nej – inte alla.

herlitterbyneondragon

Stora matte gör en u-sväng, bromsar så att det skriker i asfalten, för hon tänker ”Lilla katt, lever du? Hur är det fatt?” och stannar tvärs över bussfickan, river i handbromsen, kastar sig ut och springer, bara springer rätt över vägen. Men katten är alldeles för stilla och det är som att springa i fruktansvärd motvind fastän det inte blåser alls – för larmsystemet i hjärnan säger ”Det är för sent det är för sent och du vill inte se det här…”

Katten är kolsvart, medelstor och påkörd död stilla kallnande – oåterkalleligt bortom räddning. Av allt att döma har den dött omedelbart. Den har bara några droppar blod vid sidan och lite gruskorn i pälsen, en fin kraftig vinterpäls… ”Behöver katter vinterpäls i KattHimlen?!” tänker Stora matte. Och ingenting är bråttom längre.

I bilen finns en stadig papplåda. Hon hämtar den och lyfter varsamt den redan stelnande kattkroppen över i lådan. Sådant som måste göras – måste göras. Det är otänkbart för en kattälskande människa att bara åka förbi och veta att till kvällen är en död katt mosad av trafiken, och kanske utpetad i diket.

Hur kunde ens den som körde på katten bara lämna den där? Hur tänker man? Och alla hundratals bilar som redan måste ha passerat?

Stora matte gråter inuti och bär lådan upp till gården där katten troligen kommer ifrån. När hon ringer på visar det sig att ingen är hemma, så hon lämnar ett sorgset brev och lådan med katten på verandan. Innanför verandafönstret skymtar barnytterkläder. ”Så oerhört ledsna de kommer att bli!” tänker hon och sitter i bilen en lång stund med blicken skymd av tårar innan det går att köra vidare. ”Så oerhört ledsna…”

Vila i frid, lilla svarta!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

14 reaktioner till “Hur kan man åka förbi?”

  1. Wikki, tänk om alla vore som din Storamatte. Då skulle en katt inte behöva dö ensam och familjen skulle också få veta vad som hänt. Fast för oss som bor i stadsmiljö är det ofattbart att man inte kopplar sina människor och går på promenad med dem. Uppenbart behöver det inte vara många gator eller bilar för att det ska vara farligt för en liten kisse. Det räcker med en gatan och en bil för att olyckan ska vara framme.

    Hoppas du har det bra hos SkaparKatten nu, Lilla Svarta

    1. Mjau, jag har just fått veta att kissen hade setts ligga där redan kl 7.15 och ingen gjorde något… Någon kommer definitivt att gråta och sakna sin misse… Jag håller med: Katter och trafik hör inte ihop! Bilar är så otäckt hårda! NosPuss Wikki

  2. Åh matte önskar att det alltid vore så! Att alla fick veta vad som hände med en älskad katt som inte kommer hem.

    Så sorgligt så tråkigt och onödigt!

    Vi är ute idag i frosten med vår matte. Solen skiner och det är så mysigt!

    NosPuss Sven och Signe

    1. Mjau, visst borde det vara så. Fast tryggast är ändå att bo så att misse har en riskfri area att vara i?! Eller vara inne… NosPuss Wikki

  3. Åh vad hemskt! Stackars stackars barn! Jag förstår inte heller hur man klarar att bara köra vidare eller köra förbi. Fint gjort av dig!

  4. Tur att Stora Matte fanns här! Min Emma och hennes kille hittade en ihjälkörd katt för tre veckor sedan och gick till närmaste hus, det visade sig att katten hade små ungar hemma så det var tur att de fick veta av den anledningen med. nu fick alla ungar mat i flaska och mår fint. VARFÖR stannar man inte om man kör på en katt? Vem är så himla kall att man lämnar den att mosas av de andra bilarna?
    Kan bara snyfta och hoppas att de i alla fall är glada att få veta att deras misse inte fryser ute i vinterkylan. Men stackars familj.
    Kram Jam o Spinn

    1. Mjau, skönt att veta att ungarna klarar sig! Hoppas det finns andra katter i familjen som kan hjälpa till att fostra de små?! Bra gort av Emma och hennes kille att ingripa! *spinner* Ännu ett skäl för dig att vara stolt över din unge! *blink* NosPuss Wikki

Lämna ett svar till Mir Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *