Veterinärtid idag kl 14.30

Å det känns så tungt…
imgb153
Men precis som min skugga hör ihop med mig, säger Semlan, så finns en annan dimension av mig, en evig del, som aldrig kommer att försvinna – kärleken! Den kommer att alltid bo kvar i era hjärtan! ?

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

20 reaktioner till “Veterinärtid idag kl 14.30”

  1. Usch vad ledsamt lilla Semlan men du har haft ett jättebra liv. Det är med gråten i halsen jag skriver detta….det är ju så svårt att skiljas åt även om allt har varit på bra. Jag sänder en sista hälsning till dig och Skapar katten väntar nu på dig där uppe!
    Kram från Sara ock alla katter i Livbojen!

  2. Liten Semlan så Sorgligt.
    Men hon fick ju en sista sommar där hos stora matte. Jag tror att hon kommer att bli extra väl omhändertagen av Skaparkatten som har fostrat er människor till att bli dessa enorma katthjälpare.
    Tårar rinner, dom gör det länge och det gör ont.Det gör fruktansvärt ont.
    Det känns skönt att ha en tro på att våra djur just kommer att få möta den underbara Skaparkatten och att dom får ett underbart liv hos honom.
    Kommer ihåg den otroligt vackra tavlan på Semlan hemma på Landet.Fast rätt om ni inte haft den så finns hon ju alltid kvar i era hjärtan.

    Jättekramar till er allihop.Tänker på er i denna svåra stund.
    Nalle o Lasse

    1. Mjau, vi har en fin Semlantavla här hos oss i Örebro också. Den betyder mycket. Men saknadens smärta kommer att stinga oss länge länge… TassKram Wikki

  3. Lilla vännen Semlan, vi följer dig i våra tankar på din väg… *sniff*. De varmaste av tröstande tasskramar till de som nu sörjande blir kvar…

  4. Stackare, vi lider med dig vännen. *nosbuffar* Men hon har haft ett bra liv hos din stora matte. Men det är ju vi efterlevande som lider längst när en vän går bort. Men nu springer hon säkert runt på gröna ängar och jagar skrammelmöss. *svanskram*

    1. Mjau, jag skulle tro att Semlan håller fiskelektioner för katter vid någon bäck i KattHimlen… NosPuss Wikki

  5. Var själv tvungen att låta en familjemedlem (katten Silla) somna in p.g.a. sjukdom nyligen. Jag sa till min sambo efteråt: ”Hur många gånger kan ett hjärta brista?” Precis så känns det att förlora en sådan härlig vän. Hjärtat brister och gör ont och tårarna rullar. Men jag har kommit på svaret. Hjärtat brister men lagas sedan av de minnen man har av den tid man fick med sin älskade katt och den kärlek man både kände och fick tillbaka.

    1. Mjau – det finns någon som sagt ”Om inte sorgen urholkade våra hjärtan så skulle inte kärleken rymmas där i”… Det kanske ligger en del i det, men ibland tror jag att hjärtan som älskar kan växa och rymma hur mycket som helst!!! Och du vet ju – med Silla – att helt lämnar din katt dig aldrig – något obestämbart men kattstort stannar kvar hos en; en skugga som tassar en i hälarna när man har sinnena öppna för sådant. NosPuss Wikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *