Mitt hjärta stannar en stund…

…och det blir alldeles stilla i världen…

Kommer ni ihåg, i Ronja Rövardotter, när Skalle-Per dör, och Ronja Rövardotters far Mattis skriker ut sin sorg så att det ekar i Katlagrottan: ”Han fattas mig! Han fattas mig så att det skär i bröstet!” – så tror jag att husse Peter och katten Sippo som just idag mist sin älskade katt och lilllebror Snuffe känner sig nu: ”Han fattas mig!”

snuufee
Det här är en tung dag, och saknaden i kattform – i Snuffeform – går som en skälvande våg över alla oss som kämpat, bett, önskat och så gärna velat att unga fina Snuffe skulle få en lång lycklig tid i famnen på sin husse… Men jag vill säga till er alla: Den här kampen har inte varit förgäves och den har inte varit bortkastad! Tvärtom tycker jag istället att kampen för Snuffes liv ska få bli en kärleksfull symbol för hur kampen för ALLA katters liv BORDE få vara! Helgjuten, engagerad och försakande allt utom detta enda – att rädda liv, så länge gnistan och möjligheten till livet finns!

Snuffe, i framtiden, när vi kommer (För det kommer vi!) att göra nya insamlingar och nya räddningsaktioner för att hjälpa sjuka, skadade, övergivna eller bara behövande katter – då kommer vi att säga att nu måste vi göra en Snuffe! Vi måste gemensamt hjälpas åt, var och en på sitt lilla sätt, att bidra till att göra en bättre överlevnadschans, kanske för en eller kanske för flera katter… Men vi kommer att göra det i ditt namn och vi kommer aldrig att glömma dig!

sun
Sippos och Snuffes husse har tagit den här vackra bilden. Solen kommer att gå upp i morgon, precis som alla andra dagar, trots allt som händer. Husse, när du känner solskenet i ansiktet nästa gång, blunda lite, och då känner du Snuffes speciella nosbuff… Och så säger vi till dig och Sippo som Lovis kärleksfullt sa till Mattis: ”Ska vi hålla om dig lite?” – för i våra hjärtan gör vi det nu, allesammans!

Snuffe trycker sig nära intill SkaparKatten, för dels är han en lite blyg och försynt katt, dels känns det lite förvirrande allsammans… Men SkaparKatten slickar hans huvud och spinner så det känns gott i hela kroppen. ”Ursäkta men var finns lådan?” viskar Snuffe. ”Här” viskar SkaparKatten diskret tillbaka, ”här får man kissa så mycket man vill och precis överallt!” Och plötsligt växer det en liten vägg av blommor runt en fin sandplätt dit Snuffe kan gå, och förvånat konstatera att ALLT fungerar! Och det gör inte ont?!! Han blir så glad att han sätter iväg i en vild fröjdegalopp över gräset… SkaparKatten ler, när han ser några ÄnglaKatter haka på den glada Snuffes rusch som fortsätter i lycklig lek. ”Sådan” spinner han, ”sådan var din goda husses nådegåva. Det är fullbordat.”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

29 reaktioner till “Mitt hjärta stannar en stund…”

  1. Vi håller med. Snuffe du fattas oss. Vi tänker på husse och Sippo. Och dina vackra ord om Skaparkatten får oss att börja gråta igen.
    Nosbuff

  2. Det var väldigt vackert skrivet. Jag ser framför mig hur Snuffe skuttar runt med sina nya vänner. Jag hoppas även att detta har bevisat hur vi människor kan gå samman för att rädda våra älskade djur. Tack igen snälla Wikki.

  3. Åh, Wikki, vi läste om fine lille Snuffe på Sippos blogg i middags och vi blev alldeles…ja, förtvivlade! Ja, hjärtat stannade en stund… Den enorma sorg som Sippo och husse Peter måste känna… Vi sänder våra varmaste tankar och beklagar djup, med tårar i ögonen och gråt i halsarna. Det du har skrivit här nu, kära Wikki, är så fullt av omtanke och så fint, tröstande ord till husse Peter och lille Sippo och ett hedrande till Snuffe. Vi ska göra allt vi kan för att i framtiden göra inte bara en Snuffe utan många!!!! Våra tankar finns hos Peter, Sippo och Snuffe på hans väg över regnbågsbron… Tasskramar

  4. så fint du beskriver allt, Wikki, läser och gråter, vet att Snuffe nu träffat min vackra Saga, Timjan, Sara och Lucas, och hoppas att min hälsning når dom, eller jag vet att den gör det

    1. Mjau – men som du ju redan vet: Vi katter vandrar fritt mellan världarna – det är ofta de dina är och hälsar på… Eller hur?! TassKram Wikki

  5. Håller oxå med. Snuffe saknas oss. Stackars Husse Peter och katten sippo.
    Snuffe har det bra, där bland gröna ängar och sina kattänglar, mjau
    Du skriver så fint och vackert, Fina skaparkatt.
    *GRÅTER*
    Nosbuffar:

    Mimmi
    Chicko
    Tarzan
    Sessan
    och
    Matte

  6. Åh lille Snuffe…du fattas oss verkligen. Vi tänker så mycket på Husse och Sippo, det gör så ont långt inne.

    Dina vackra ord får oss att gråta, men gamle Bolzmann möter Snuffe vid foten av Regnbågsbron och visar honom tillrätta eftersom Bolzmann varit där sedan juli så vet han vilka bra ställen en liten kattpojke kan tycka om

    Tårar och TassKramar

    Indra och Matte

    1. Mjau, de kommer att finnas där för Snuffe – ett myller av nya kattvänner, som håller honom sällskap… Och vi som är kvar, vi får trösta oss med att hjälpa andra katter! NosPuss Wikki

  7. Ja han saknas oss så är det länge efter det att någon av våra älskade kamrater gått bort. Varenda dag är en saknad så stor så att tårarna rinner ständigt. Ingen kan nånsin ersätta den katt vi mist även om det ibland lättar upp med en ny missling eller två.
    Blev lite tagen på sängen när jag läste Sixten o Pumas Blogg i morse.
    Nog trodde jag att Snuffekillen hade fått hjälp nu..
    Känner verkligen med stackars husse.
    Nalle

    1. Mjau, man får ett hål inom sig, som inget utom just den missen kan fylla. Ever… Och idag gråter molnen med oss. NosPuss Wikki

  8. Så vi har gråtit över Snuffe idag, han var så mysig och gullig och han skrev så fint på Sippos blogg…

    Det är så fint att läsa om hur det är hos Skaparkatten, Linnsen har berättat att ingen vet hur Skaparkatten ser ut, om hon är grå, svartvit, orange osv, för då skulle alla vilja se ut som hon eftersom hon är så snäll och god. Linnsen har också berättat att hon ibland, när vi tror att hon och Frank sover, tassar över Regnbågsbron och hälsar på kattkompisar där, men sedan kommer hon tillbaka igen och naturligtvis kan de som redan är hos Skaparkatten göra samma sak. Det är fint att veta!

    Tänk att Snuffe frågade efter en kattlåda… :/ Han har säkert skämts över att han har skvättit utanför lådan, men nu behöver han aldrig skämmas mer!

    1. Mjau, så är det – vi katter tassar ibland mellan världarna. Det är därför ni emellanåt inte hittar oss när ni vänder upp och ned på hela huset av letande, och då sitter vi helt plötsligt mitt på köksbordet, komna från ingenstans. Men var inte oroliga, det är inte samma sak som när vi tassar över Bron på allvar, när den sista kallelsen från SkaparKatten kommer. Och stundtals, när vi vaknar mitt i natten av en lycklig kattlek, men plötsligt inser att kisse ju ligger kvar i sängen – då vet vi att änglakatterna hälsar på! Njut av det! TassKram Wikki

  9. Så vackra tassar…

    Vi gråter & ? värker,vet hur oerhört svårt detta är…

    R.I.P lille Snuffe
    Annmi
    Jippi
    Mynta
    Goe

    / Tröstekramar till Husse

  10. Sitter framför datorn och läser. Tårarna rinner. Visst gör det ont när knoppar brister varför skulle annars våren vänta. Men än mer ont gör det när en älskad kisse får vandra över regnbågsbron. Var rädd om ditt hjärta husse!
    Hälsn. Birgit

    1. Mjau – men tårar betyder att vi har förmåga att känna och älska – en viktigt ingrediens i livet! NosPuss Wikki

  11. Vår matte har berättat, att hennes första katt, Tusse, som flyttade ihop med matte när matte bara var 2 år gammal. De levde tillsammans i 14 år och blev världens bästa vänner. Det var alltid Tussw som tröstade matte när hon var ledsen. Han fick många tårar i pälsen.
    När Tusse hade gått över till katthimlen och märkte hur ledsen matte var, gick han tillbaka på nätterna för att trösta henne. Han tassade runt på golvet vid hennes säng med klorna ute tills hon vaknade och tröstade henne. Så visst kan vi gå mellan världarna.
    Tack Wikky, för allt fint du skrivit om lille Snuffegubben!
    Nosbuffar från M & V

  12. De var FINT skrivit 😀
    Tror min kusin uppskattar det otroligt mycket 🙂
    Jag & min katt tänker med på husse Peter & Sippo 🙂

Lämna ett svar till Birgit Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *