We are their heroes

sleepingkitten

If you worry that you have not made a difference, you have,
for only those who do not worry about it have not.
If you feel overwhelmed,
if the weight of problems is too heavy to bear,
remember it is a shared burden
and the strength of numbers can accomplish much.

If you think society and government are blind,
it only serves to remind that we need to change
one mind at a time, one law after another.
We effect change by cooperation, not by isolation.

If you consider that we cannot save them all,
and what difference does one make?,
you ought to know the joy of the one who is saved.
Mourn those we cannot save, it is a eulogy to their being.
Do not let their loss be in vain.

Be kind to yourself, remember your needs
and those of your family and friends of every species.
If you give everything, what will you have left for yourself,
or for them?
Strive to be happy and healthy. You are needed.
Achieving balance in life is a lifelong struggle.
We who help those who do not have all that they need
should be among the most grateful for what we have.

Be proud of your accomplishments, not your opinions.
The quality of your efforts is more important than the quantity.
Forgive your own deficiencies – sometimes your caring is sufficient.
Everyone can do something, it is up to you to do the thing you can.
A kind word and a gentle touch can change a life.

If anger wells up within you, because people are the problem,
remember your humanity and that people are also the solution.
Concentrate on specific needs, pay attention to the individual –
they make up the whole.
See beyond the unlovable, the unattractive,
the impure and the wounded –
see that their spirit is as deserving as the rest. Help them heal.
Their eyes are windows to their soul
and the mirror of your sincerity.

All species, all beings, share this Earth in a chain of life.
Care more about what makes us alike than what separates us.
Policies, rules and regulations are not infallible.
Apply them judiciously, interpret them wisely.
No decision based purely on money is ever the right one.

Listen to your heart. Sometimes we have to do that which
we are most afraid of.
Be true to yourself and your beliefs.
Family may abandon you,
friends may disappoint you, strangers will ridicule you.
People shun what they do not understand.
Help them to understand – kindly, softly, gently.

Those who do not respect all life are to be pitied.
Often the wrongdoer is as in need of help as his victims.
Forgive, then teach by example.
Educate yourself or you cannot hope to teach others.
No action based in hatred is ever right
and anger drowns out wisdom.

Yours may be a voice crying in the wilderness,
make it a voice to be respected.
Listen more than you talk, be courteous and reliable.
Learn to ask for help. Never waiver from the truth.
Know that it takes a lot of strength to cry
And with every defeat, we learn.

All Creation celebrates that which is in its own best interest.
The Children are our hope – nurture them.
Nature is our legacy – protect it.
The Animals are our brethren – learn from them.

Your rewards will not be material, but they will be meaningful,
and the courage of your convictions can survive anything.
We are small boats cast adrift on a cruel sea,
but someday the tide will turn toward a safe harbor.
No matter how dark the storm clouds,
or deep the pain of heartbreak – never forget:
We are their heroes.

(Text: Jim Willis)

Åt vi upp fågeln eller flög den ut?

Matte grubblar på ett mysterium sedan i går kväll: Vad hände med fågeln?
mob_1
Medan hon och husse var ute en stund hade balkongdörren stått öppen åt oss katter… Senare på kvällen när matte skulle gå till badrummet och hämta tandborsten upptäckte hon att badrumsgolvet och en bit utanför badrummet var det alldeles fullt av fågeldun och några vingfjädrar och lite blodspår!

Någon fågel finns i alla fall INTE kvar. Matte och husse letade grundligt, men i övrigt inte ett spår. Matte tänker liksom att hade vi ätit upp fågeln så skulle det ligga mer fjädrar kvar och kanske benen eller mer av vingpennorna. Nova och jag avslöjar INTE vad som hände. *rap*

(Fjädrarna på bilden är från en liten lärkfalk som fångats av en betydligt större ormvråk i skogen på Landet.)

Wikkis Äppelpaj – lika god!

Om ni provade Stora mattes äppelpaj i mitt inlägg för några dagar sedan, så kommer här en pajvariant som är minst lika enkel att göra och lika god: Knäckiga-lock-pajen! Den påbörjas likadant – skiva ned äppelbitarna i en ugnssäker form, ringla över med mörk honung och förgrädda 10 minuter på mittenfalsen i 225 graders ugn.
imgb72b
Blanda under tiden 2½ dl vetemjöl och 2½ dl strösocker i en bunke.
imgb73b
Ta ut formen med de halvgräddade äppelbitarna, och bred mjöl/sockerblandningen över, skaka formen lätt och jämna till med en osthyvel.
imgb74b
Ta fram kylskåpskallt smör och hyvla i skivor som läggs ovanpå mjöl/sockerblandningen** så att det täcker. Ställ in i ugnen igen och grädda ytterligare 20-25 minuter tills pajen fått fin färg.
imgbb
Det blir en väldigt söt knäckig paj! Låt den svalna en stund till ljummen och servera med vaniljglass till. Supermumsigt, jag lovar!!!

**Mjöl/sockerblandning som blir över kan du spara i en fin burk och använda nästa gång det ska bakas paj!

Sång för katt – av Niklas Lindström

httpv://youtu.be/7Qzrf3HL_K0

https://youtu.be/7Qzrf3HL_K0
Den här sången framför upphovsmannen Niklas efter bästa förmåga och det rör mitt hjärta! Han berättar själv på Youtube: ”En av mina finare sånger, synd att jag inte kan sjunga den så vackert som jag tycker den förtjänar att bli sjungen. Handlar om en liten hemlös katt i vintertid. Föreställ er det mest miserabla lilla liv ni bara kan tänka er sitta, halvt begravt i snö, utmed en trottoarkant i centrum. Sitter där, jamandes och hoppas att någon ska förbarma sig över en liten bortglömd katt. Han är hungrig, blöt och kall och kan inte ens minnas den tid som var innan han lämnades vid gatukanten. Alltså, det finns inte ord att beskriva hur synd jag tycker om den där katten! Bilden av katten kom först – sången kom efter. Så, sången lever kanske ändå inte riktigt upp till den sorgliga bild jag har i mitt huvud, men jag tycker den är väldigt fin ändå. Tillägnad alla hemlösa katter.”

Tack, Niklas, för att du försöker förstå hur vi katter har det! Här är hela texten:

En ensam liten katt som ingen tycker om
Satt vid en vägkant och tittade sig om
Efter en männ’ska som ville ta han hem,
Han iakttog allt folk och undra’ ständigt vem.
Så svulten, så frusen, så snöblöt i sin päls.
Han luktade illa – men han var ju så snäll,
Han hoppades på nåd och på kärlek nu runt jul,
Men folk som gick förbi, ja, de sa att han var ful.

En ensam katt som ingen tycker om
Väntar på männ’ska som aldrig kom
Han frågar Gud om ingen kan älska
en hungrig liten katt
Han satt där ensam vid vägkanten
Och vänta’ på familj och hem
Som han i sitt hjärta
Visste inte fanns.

En ensam liten katt som nu begravs i snö
Övergavs som liten, lämnades att dö
Och allt han vet av det är gatan där han står,
Och elakhet från folket som på gatan går.
Han hade tappat känseln i sina magra ben,
Han föll ihop i snön, han orka’ inte mer.
Han jamar, så ynkligt: ”Snälla, rädda mig!”
Folk slänger han knappt en blick, och fortsätter sen hem till sig.

Men plötsligt då en stämma varm,
tar liten kisse till sin barm
Och viskar: ”Kom!
Jag har en plats till dig”
En ensam katt som ingen tycker om
Lämnar gatans hörn bakom
Och följer väna ängeln upp till Gud.

Klump i magen igen…

Läser i dagens tidningsnotiser om mannen som dömts till 70 dagsböter (cirka 10 000 kr) för att han misshandlat sin katt till döds.

50-åringen uppsökte själv djursjukhus med katten i februari i år. Den hade då en fraktur på huvudet och inre blödningar, och var livlös. Strax efter ankomst till sjukhuset avled den. Mannen berättade för veterinären på plats vad han gjort: Lyft den i nackskinnet, örfilat den flera gånger och sedan kastat den i golvet. Från axelhöjd… Han hade ”läxat upp den”. Senare tog han tillbaka sin historia, men veterinärens undersökningar bekräftade misshandeln.

hitcat

Man önskar så att det fanns en möjlighet att backa tiden och frysa den just innan otäcka saker händer, så någon kunde ingripa…

Jag får ont i magen… Hur mycket hade han inte slagit denna stackars kisse tidigare, i andra sammanhang? Hur mycket lidande kan ibland rymmas i ett kattliv? Och vart går de 10 000 kronorna i böter? Tänk om sådana kunde öronmärkas till hjälp åt nödlidande katter?!!